Södertelge öfre
Södertelge öfre (tidvis även varierande benämnd Södertelge, Öfre Telge och Saltskog) var tidigare den huvudsakliga järnvägsstationen för fjärrtåg i Södertälje i Södermanland och Stockholms län.
| Södertelge öfre (även Södertelge, Öfre Telge och Saltskog) | |
 Den andra stationsbyggnaden 1915 | |
| Stationsinformation | |
|---|---|
| Ort | Södertälje, Södermanland, Sverige[1] |
| Öppnade | 1860[1] |
| Byggdes om | 1885[1] |
| Stängdes | Oktober 1921[2] |
| Trafikerades av | Statens Järnvägar, Norra Södermanlands Järnväg |
| Arkitekt | Arkitekt Åbom (då benämnt Statens Jernvägsbyggnader) |
| Trafiktyp | Passagerar- och godstrafik |
| Efterföljande station | Södertälje nedre/central/centrum |
| Stationssignatur | Seö, Sag[1] |
Bakgrund
redigeraPå grund av Södertäljes kuperade topografi, samt att staden delas av en kanal, har det varit svårt att bygga bra järnvägsförbindelser.[3] Detta till trots är Södertälje en av de största järnvägsknutarna i Sverige.[4] När järnvägen till Södertälje anlades bestämdes det att huvudlinjen inte skulle dras igenom den då omedelbara stadskärnan. Detta medförde bland annat att området Mariekälla, söder om Järnatullen, snabbt fick en detaljplan med framför allt villabebyggelse.[5]
Järnvägsstationen i Södertälje blev Södertelge öfre, vilken ibland även har kallats Öfre Telge.[5] Från början hette den dock endast ”Södertelge” vilket vållade viss förvirring, eftersom stationen på den tiden låg väl utanför staden. Det hela löstes igenom namnbytet till Södertälje öfre. Centralstationen fick namnet Södertelge nedre. År 1887 byttes stationens namn ännu en gång, varvid Södertelge öfre fick namnet Saltskog[2]. Södertelge nedre namnändrades till endast ”Södertelje” 1888, och därefter till Södertälje Central 1926.[6] Båda järnvägsstationerna invigdes i oktober 1860, samtidigt som järnvägen till Stockholm. Järnvägen, som skulle komma att bli den Västra stambanan, drogs sedan vidare söderut mot Katrineholm och Göteborg.[7][3] 1895 invigdes järnvägen igenom norra Sörmland (Norra Södermanlands Järnväg, NrSlJ), vilket medförde att Södertälje även fick järnvägsförbindelse med Eskilstuna.[8] Södertelge öfre hade från början endast ett enkelt stationshus i trä samt två plattformar. Ett modernare stationshus i sten byggdes 1885.[1]
I oktober 1921 invigdes stationen Södertälje södra i samband med att järnvägen fick en ny dubbelspårig dragning igenom staden.[2] Södertälje södra ersatte den gamla järnvägsstationen i Saltskog, vars stationshus revs 1947[1] eller eventuellt tidigare[9]. Den röda byggnad som idag finns kvar på platsen är det tidigare stinshuset.[1]
Trafik
redigeraAlla tåg på Västra stambanan av Statens Järnvägar samt tågen på Norra Södermanlands Järnväg passerade stationen.[2] Det fanns även ett par anslutande mindre spår. Resenärer till Södertälje nedre/central/centrum bytte till lokala tåg.[2]. Det fanns även ett anslutande spår som huvudsakligen användes för transport av gods och arbetare till hamnområdena invid Södertelge uthamn station.[10][11][12]
Galleri
redigera-
Den ursprungliga stationsbyggnaden var uppförd i trä. Bild från 1870-tal. -
Stationsområdet efter att en modernare stationsbyggnad i sten uppförts 1885. Vabis anläggningar syns i bakgrunden. -
Påstigning under 1910-tal. Notera Kringelgummorna som säljer Södertäljekringlor vid tåget.
Se även
redigera- Saltskog gård
- Södertälje södra – stationen som 1921–1994 var Södertäljes fjärrtågsstation
- Södertälje syd – dagens fjärrtågsstation i Södertälje
- Södertälje centrum/central/nedre – den mest centralt belägna stationen i Södertälje
Källor
redigera- ^ [a b c d e f g] ”Saltskog station”. Banvakt.se. Banvakt, Jöran Johansson. https://banvakt.se/ostertalje-strom/saltskog/.
- ^ [a b c d e] ”Gamla stationshuset i Saltskog”. lt.se. Länstidningen Södertälje. 2015-12-10. https://www.lt.se/artikel/gamla-stationshuset-i-saltskog.
- ^ [a b] ”Södertälje - knepig järnvägsstad”. Jarnvag.net. Järnväg.net. https://www.jarnvag.net/banguide/jarna-stockholm.
- ^ Nationalencyklopedin, Södertälje. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/södertälje-(tätort-södertälje-kommun) Arkiverad 28 januari 2021 hämtat från the Wayback Machine. (hämtad 2020-06-13)
- ^ [a b] ”368 (Svenska Familj-Journalen / Band 20, årgång 1881)”. Project Runeberg. 2019-12-21. https://runeberg.org/famijour/1881/0372.html.
- ^ ”Södertälje C - Södertälje C–Södertälje hamn–Igelstahamn”. Banvakt.se. https://banvakt.se/sodertalje-c-sodertalje-hamn-igelstahamn/sodertalje-c/.
- ^ ”Järnväg.net Gäteborg-Stockholm”. Jarnvag.net. Järnväg.net. https://www.jarnvag.net/banguide/goteborg-stockholm.
- ^ ”Södertälje – Nybybruk Östra Södermanlands Järnväg”. Jarnvag.net. Järnväg.net. https://www.jarnvag.net/banguide/sodertalje-nybybruk.
- ^ Linde, Gunilla (1989). Stationshus 1855-1895: A.W. Edelsvärd som järnvägsarkitekt. Svenska järnvägsklubbens skriftserie, 0346-8658 ; 47. Stockholm: Svenska järnvägsklubben. Libris 7745510. ISBN 9185098477
- ^ ”Södertälje uthamn - Södertälje C–Södertälje hamn–Igelstahamn”. Banvakt.se. https://banvakt.se/sodertalje-c-sodertalje-hamn-igelstahamn/sodertalje-uthamn/.
- ^ ”De var specialister på att separera oljor och dylikt”. De var specialister på att separera oljor och dylikt. 2016-01-26. https://www.lt.se/artikel/de-var-specialister-pa-att-separera-oljor-och-dylikt. Läst 1 januari 2021.
- ^ ”Driftplatser som ingår i Bandel 338”. Historiskt om Svenska Järnvägar, History of Swedish railways. 1994-06-12. http://www.historiskt.nu/bandata/bandelsdata/Baslista/Alla/bd338.htm.