Rungalder
Rungaldrar är isländska symboler uppbyggda av runliknande stavar som sägs ha använts som en typ av besvärjelse i äldre tider, vars existens går tillbaka till 1600-tale och senare. Per namnet ska de ha fungerat som en skriven galder. I likhet med de vanliga runorna levde bruket av, eller åtminstone kunskapen om, rungaldrar kvar även efter att Norden kristnats. Under 1600-talets jakt på häxor och trollkarlar letade man på Island ofta efter just rungaldrar hemma hos de misstänkta.[1]
Utseende redigera
Rungaldrarna var vanligtvis uppbyggda symmetriskt av vanliga runor, kombinerade till bind- och samstavsrunor. En av de vanligaste, ægishjálmur, var uppbyggd av m-runor placerade i en cirkel med runornas botten i dess center (eftersom de är placerade i en cirkel kan de ingående runorna även ses som r-runor). I dess enklaste utförande består den bara av fyra runor placerade som ett kors, men den kan innehålla fler och vara utfört med mer detaljer.[1]
Användning redigera
Olika rungaldrar hade olika användningsområden. Ægishjálmur användes bland annat för att sätta skräck i sina fiender, stärka sig själv och för att vinna kärlek. Herzlustafir målades på bröstet och användes för att öka bärarens mod.[1] Hrævagaldr ansågs vara en av de mäktigaste då den troddes kunna uppväcka de döda.[2] Det fanns även galdrar som användes för att skydda sig mot faror, fånga tjuvar, underlätta barnafödande, förtrolla sina fiender och så vidare.
Det fanns även en speciell typ av rungaldrar som användes för att fuska i glimabrottning, så kallade glimagaldrar. Inför en match valde man ut en lämplig runa och ritade den på kroppen med en kroppsvätska, saliv gick bra om man ville att den skulle vara osynlig. Man kunde även rista in den på ett löst föremål som man sedan placerade på en person som man ville skulle utsättas för en besvärjelse. Man sa därefter besvärjelsen, vilket skulle släppa loss rungalderns magiska krafter. Misstänkte man att motståndaren använde galdrar för att få en fördel kunde man neutralisera dem genom att rita ett kors i marken innan matchen började. Den enda glimagaldern som man idag vet hur den såg ut kallades ginfaxi och var i likhet med ægishjálmur uppbyggd av fyra huvudstavar som bildade ett kors. Istället för att bestå av vanliga runor symboliserade dess detaljer dock olika delar av brottningen.[1]
Se även redigera
Källor redigera
- ^ [a b c d] Lars Magnar Enoksen, Runor, Historisk media, sid. 161-165.
- ^ http://www.svenskarunstenar.net/historier/rungaldrar.html