Roujin-Z
Roujin-Z[a] (japanska: 老人Z?, Rōjin Zetto, 'Gubben Z') är en japansk animerad långfilm från 1991. Den regisserades av Hiroyuki Kitakubo, efter ett manus av Katsuhiro Otomo. Den unge Satoshi Kon ansvarade som art director för filmens visuella utformning.
| Roujin-Z | |
|
老人Z | |
| Genre | dramakomedi, satir, science fiction |
| Film | |
| Regissör | Hiroyuki Kitakubo |
| Manus | Katsuhiro Ōtomo |
| Musik | Bun Itakura |
| Figurdesigner | Hisashi Eguchi/ Satoshi Kon |
| Scenograf | Hiroshi Sasaki/ Satoshi Kon |
| Animationschef | Fumio Iida |
| Studio | Studio APPP |
| Speltid | 80 minuter |
| Premiärdatum |  14 september 1991
|
| Manga | |
| Titel | ZeD (ゼッド, Zeddo) |
| Mangaka | Katsuhiro Ōtomo, Tai Okada |
| Förlag | Kōdansha |
| Målgrupp | seinen |
| Tidning | Mr. Magazine |
| Publicering | mars 1991 – december 1991 |
| Volymer | 1 |
Handling
redigeraFilmen är en science fiction-komedi med samhällssatirisk ton och svart humor. Den utspelar sig i det tidiga 2000-talets Japan, där teknologiska landvinningar tas till hjälp för att försöka få bukt med problem inom äldrevården. I dagens Japan, med dess åldrande befolkning, pågår olika teknologiska vårdprojekt, om än inte så avancerat som i filmen.[2] I Roujin-Z – filmtiteln betyder "Gamling Z" och är ett kodnamn – har en grupp av vetenskapsmän och sjukhusadministratörer under ledning av Socialdepartementet utvecklat Z-001.
Z-001 är en sjukhussäng med automatiserade funktioner.[3][4] Z-001 tar själv hand om patienten och ger denne/denna mat och medicin, avlägsnar urin och avföring, sköter patientens personliga hygien och behov av motion. Sängen drivs av en inbyggd kärnreaktor, och vid en härdsmälta är den programmerad att klä in sig själv – inklusive patienten – i betong.[5]
Den första "frivilliga" försökspatienten är en döende änkeman vid namn Kiyuro Takazawa. Han är invalidiserad och tas hand om av undersköterskan Haruko.[6] Elektroniken inuti Z-001 får på något sätt tillgång till Takazawas tankar genom Harukos arbetsdator, och han använder kommunikationen för att ropa på hjälp.[5] Därefter tar Haruko hjälp av en grupp av hackare bland patienterna på sjukhusets geriatrikavdelning för att lösa diverse problem, inklusive hur man ska göra för att Takazawa ska få kontakt med sin avlidna hustru. Men Z-001 har helt egna planer. Och bit för bit uppdagas vad Z-001 egentligen är för något…[4][6]
Rollista
redigera- Haruko Mitsuhashi (三橋晴子, Mitsuhashi Haruko) – (japansk röst av) Chisa Yokoyama
- Takashi Terada (寺田卓, Terada Takashi) – Shinji Ogawa
- Nobuko Ohe (大江信子, Ohe Nobuko) – Chie Satō
- Mitsuru Maeda (前田満, Maeda Mitsuru) – Kōji Tsujitani
- Kijuro Takazawa (高沢喜十郎, Takazawa Kijuro) – Hikojiro Matsumura
- Yoshihiko Hasegawa (長谷川良彦, Hasegawa Yoshihiko) – Shinsuke Chikaishi
- Haru Takazawa (高沢ハル, Takazawa Haru) – Masa Saito
- 1st Ache (老人A) – Huai Liu'er
- 2nd Ache (老人B) – Hikojirō Matsumura
- 3rd Ache (老人C) – Takeshi Aono
Produktion och distribution
redigeraProduktion
redigeraAnimationen för filmen hanterades av Studio APPP i samarbete med bland annat Movic, Sony Music Entertainment Japan, Aniplex och TV Asahi.[7] Filmen regisserades av Hiroyuki Kitakubo, som tidigare ansvarat för regin av "A Tale of Two Robots"-episoden av APPP:s antologifilm Robot Carnival.[8] Idé och manus var av Katsuhiro Ōtomo, mest känd för sin Akira.[3] Både Ōtomo och Mitsuo Iso hanterade utformningen av de mekaniska inslagen i filmen – vilka var ganska så många.[4] Den bortgångne Satoshi Kon fungerade både som art director och utformare av scenerna i filmen.[3] Kon hade tidigare skrivit manus till Ōtomos svarta komedi World Apartment Horror[9] och därefter tecknat serieversionen av spelfilmen.
Bio, hemvideo och musik
redigeraRoujin-Z hade japansk biopremiär 14 september 1991.[3] Samma år kom de första japanska utgåvorna av filmen på VHS och Laserdisc, medan hemvideoutgåvor i Storbritannien, kontinentala Europa och Australien dröjde till 1991 och nordamerikansk dito till 1995. Den första DVD-utgåvan nådde den japanska marknaden under 1999.
2012 kom filmen ut på Blu-ray-formatet i Storbritannien och Frankrike, hos Kaze.
Filmmusiken – Roujin Z Original Soundtrack – släpptes på CD i Japan, hos Epic Records, den 21 november 1991.[10]
Manga
redigeraRoujin-Z bearbetades parallellt till en manga med titeln ZeD (japanska: ゼッド, Zeddo?), med Ōtomos manus och Tai Okadas teckningar. Serien gick ursprungligen som följetong i Kōdansha-tidningen Mr. Magazine från mars till december 1991. Historien samlades därefter till en tankōbon som gavs ut 12 december samma år,[11] och den kom 1997 ut i en franskspråkig översättning hos franska Glénat.[12]
Mottagande
redigeraMottagandet bland kritiker var mestadels positivt. The New York Times' Stephen Holden kallade den en "underhållande futuristisk moralsaga" och noterade hur den "visar upp unga yuppie-medicinare som välkomnar en manick som låter dem dumpa deras åldrande föräldrar, så att de istället kan koncentrera sig på sina karriärer".[5] Joey O'Bryan, som recenserade filmen för The Austin Chronicle, beskrev den som "livligt berättad, intelligent, engagerande och full av svart humor".[13]
Roger Ebert, som skrev för Chicago Sun-Times, ansåg att "Jag kan inte föreställa mig en sådan här historia berättad som en vanlig film. För det första skulle maskinen vara ohyggligt dyr och komplex att skapa utan specialeffekter. Dessutom skulle samhällssatiren inte överleva Hollywoods censurpennor."[14]
Roujin-Z vann Mainichi Film Award för 1991 års bästa animerade film.[15]
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, från 4 oktober 2013.
Kommentarer
redigeraNoter
redigera- ^ "老人Z [DVD]". Amazon.co.jp. Läst 17 oktober 2013. (japanska)
- ^ Horner, Nils (2005-04-07): "Robotar underlättar i japansk äldrevård". Sverigesradio.se. Läst 17 oktober 2013.
- ^ [a b c d] Amano, Masanao/Wiedemann, Julius (2004): Manga Design. Taschen. s. 125. ISBN 978-3-8228-2591-4
- ^ [a b c] Crandol, Mike (16 april 2002). ”Review: Roujin Z DVD (remastered edition)”. Anime News Network. http://www.animenewsnetwork.com/review/roujin-z. Läst 24 juni 2011.
- ^ [a b c] Holden, Stephen (5 januari 1996). ”Roujin Z (1991) Film Review; A Gadget-Mad America, Through Japanese Eyes”. The New York Times. http://movies.nytimes.com/movie/review?res=9A0CEFDA1239F936A35752C0A960958260. Läst 22 juni 2011.
- ^ [a b] Clements, Jonathan; McCarthy, Helen (2006). The Anime Encyclopedia: A Guide to Japanese Animation Since 1917 (Revised and Expanded edition). sid. 545. ISBN 1-933330-10-4
- ^ Willis, John (2000-02-01). Screen World 1997, Vol. 48. Applause Books. sid. 257. ISBN 978-1-55783-321-1
- ^ Camp, Brian/Davis, Julie (2007): Anime Classics Zettai!: 100 Must-See Japanese Animation Masterpieces. Stone Bridge Press. ISBN 978-1-933330-22-8, s. 318–319
- ^ Ciolek, Todd (2 november 2010). ”The Dreams of Satoshi Kon: Chapter I - Prehistory”. Anime News Network. http://www.animenewsnetwork.com/feature/2010-11-02/2. Läst 24 juni 2011.
- ^ ”｢老人Z｣サウンドトラック / Roujin Z Original Soundtrack” (på japanska). Amazon.com. http://www.amazon.co.jp/dp/B000UV1IOQ/. Läst 24 juni 2011.
- ^ ”ZeD(岡田 鯛) / ZeD (Tai Okada)” (på japanska). Apple Paradise. http://www.interq.or.jp/blue/junya/appleparadise/html/okmiscs/ok-wri-zed.html. Läst 24 juni 2011.
- ^ ”Zed [Paperback]” (på franska). Amazon.com. http://www.amazon.fr/Zed-Tai-Okada/dp/2723421066/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1308937330&sr=1-1. Läst 24 juni 2011.
- ^ O'Bryan, Joey (5 april 1996). Austin Chronicle review ”Roujin-Z”. The Austin Chronicle. http://www.austinchronicle.com/gyrobase/Calendar/Film?Film=oid%3a138227 Austin Chronicle review. Läst 22 juni 2011.
- ^ Ebert, Roger (5 april 1996). ”Roujin-Z”. Chicago Sun-Times. Arkiverad från originalet den 5 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110605225427/http://rogerebert.suntimes.com/apps/pbcs.dll/article?AID=/19960405/REVIEWS/604050303/1023. Läst 22 juni 2011.
- ^ ”毎日映画コンクールの歩み 46 1991年 / Manichi Film History 46th Annual 1991” (på japanska). Mainichi Shinbun. Arkiverad från originalet den 7 september 2011. https://web.archive.org/web/20110907145323/http://www.japan-movie.net/about/history46.html. Läst 23 juni 2011.