Rockwell B-1 Lancer

amerikanskt bombflygplan

Rockwell B-1 Lancer är ett fyrmotorigt amerikanskt långdistansbombflygplan som kan bära såväl konventionella bomber som markmålsrobot. B-1:an är konstruerad för överljudshastighet och har en räckvidd på uppemot 12 000 kilometer.

Rockwell B-1B Lancer
B-1 Afghanistan December 08.JPG
En Rockwell B-1 Lancer flyger över Afghanistan.
Beskrivning
TypBombflygplan
Besättning4
Första flygning23 december 1974
I aktiv tjänst1 oktober 1986 – Fortfarande
UrsprungUSA USA
TillverkareBoeing (Rockwell)
Antal tillverkade104
Data
Längd44,5 meter
Spännvidd41,8 meter (osvept)
24,1 meter (svept)
Höjd10,4 meter
Vingyta181,2 m²
VingprofilNA69-190-2
Tomvikt87,100 kg
Max. startvikt216,400 kg
Motor(er)4 x General Electric F101-GE102
Dragkraft4 x 64,9 kN utan ebk
4 x 136,92 kN med ebk
Prestanda
Max. hastighetMach 1,25 (1 340 km/h) på 15 000 m
Mach 0,92 (1 130 km/h) på 60-150 m höjd
Räckvidd med
max. bränsle
11 998 km
Max. flyghöjd18 000 meter
Dragkraft/vikt:0,38
Vingbelastning816 kg/m²
Beväpning & bestyckning
Upphängnings-
punkter
6 externa och 3 i bombrummet
BomberMark 82, Mark 83, Mark 84, JDAM, WCDM, GBU-39
RobotarAGM-69 SRAM
AGM-129 ACM
AGM-154 JSOW
AGM-158 JASSM
KärnvapenB61 eller B83 (fram till 2011)
Elektronik
RadarAN/APQ-164
MotmedelAN/ALQ-161 radarvarnare
Ritning

Ritning av B-1A
Uppslagsordet ”B-1” leder hit. För svenska bombflygplanet B 1, se Fiat B.R..

B-1 har utfällbara vingar och den första flygningen genomfördes 1974. Planet, som var tänkt som en ersättare till bombflygplanet Boeing B-52 Stratofortress, skulle kunna gå i överljudsfart.

Initialt planerades en 'räddningskapsel' för hela besättningen snarare än individuella katapultstolar. Denna 'räddningskapsel' skulle, förutom fallskärm, även ha airbags vilka de senare var tänkt att ytterligare dämpa landning. Dessa airbags var också tänkta att fungera som flottörer vid en eventuell landning till sjöss. Till slut blev det dock endast de tre första prototyperna som utrustades med denna 'räddningskapsel', efterföljande prototyper och produktionsflygplan utrustades med konventionella raketstolar.

Efter att Jimmy Carter valdes till USA:s president lades projektet på is, men togs upp igen när Reagan valdes till president.

Det visade sig att metallutmattning på många B-52:or gjorde det nödvändigt med helt nya plan. År 1985 inleddes leverans av 100 B-1:or till USA:s flygvapen. Den har tre inre vapenrum som också kan fyllas med extratankar. B-1 har även ett mycket avancerat vapen- och motmedelssystem. År 1998 användes flygplanet för första gången i krig, och då i Irak. Flygvapnet hade tidigare haft problem med både motorer och motmedelssystem. Från 1990-talet kan B-1:an även utrustas också med konventionell beväpning och sedan 2011 kan inga B-1:or bära kärnvapen[1], vilket kontrolleras årligen av Ryssland i enlighet med nedrustningsavtalet New START. B-1 kan lufttankas.

Se även

redigera

Referenser

redigera

Externa länkar

redigera