Rhinolophus smithersi
Rhinolophus smithersi är en fladdermusart som ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor. Catalogue of Life anger inga underarter.[1]
| Rhinolophus smithersi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Hästskonäsor Rhinolophidae |
| Släkte | Rhinolophus |
| Art | Rhinolophus smithersi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhinolophus smithersi | |
| Auktor | Taylor, Stoffberg, Monadjem, Schoeman, Bayliss & Cotterill, 2012[1] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Taxonomi redigera
Holotypen insamlades redan 2000, men troddes emellertid då vara identisk med Rhinolophus hildebrandtii, som den mycket liknar.[2] Det var först 2012 som den och tre andra fladdermöss beskrevs som sanna arter på grund av deras skillnader i ekolokalisationsfrekvensen[3] samt resultaten från DNA-analyser[4].
Beskrivning redigera
Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[5]
Pälsfärgen är gråbrun över hela kroppen, eventuellt något ljusare på buksidan. Huvudet är mycket litet, men den hästskoformade mittdelen av näsans hudflikar är påtagligt vid, 10 till 14 mm. Underarmen är omkring 6 cm lång. Ekolokalisationslätet har en medelfrekvens av 44 till 46 kHz.[2]
Utbredning redigera
Arten är för närvarande (2014) endast känd från norra Sydafrika i Limpopoprovinsen vid foten av Soutpansberg-berget och från nordvästra Zimbabwe i Zambeziflodens dalgång. Man menar dock att arten är betydligt mera spridd i och nära Limpopos och Zambezis floddalar.[4]
Ekologi redigera
Då arten är så nyligen beskriven, är inte mycket känt om dess biologi. Den har påträffats på savanner med träd som baobab och Brachystegia glaucescens, och det är i den typen av habitat nära de ovannämnda floderna man anser den lever. Några dagvisten har inte lokaliserats, men man misstänker att den sover i grottor i sandstensklipporna nära floderna och/eller håligheter i baobabträden.[2]
Källor redigera
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+smithersi/match/1. Läst 5 september 2016.
- ^ [a b c] Peter J. Taylor et al. (2012). ”Four New Bat Species (Rhinolophus hildebrandtii Complex) Reflect Plio-Pleistocene Divergence of Dwarfs and Giants across an Afromontane Archipelago”. PLOS ONE 7 (9): sid. e41744. doi:. http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0041744#pone.0041744.s001.
- ^ Megan Gannon (13 september 2012). ”4 new bat species discovered - check out their freaky noses!”. NBC News. http://www.nbcnews.com/id/49021776/ns/technology_and_science-science/t/new-bat-species-discovered-check-out-their-freaky-noses/. Läst 5 september 2016.
- ^ [a b] Victor Van Cakenberghe och Ernest C.J. Seamark (red.) (2 december 1994). ”Arkiverade kopian” (PDF, 27,4 MB). African Chiroptera Report 2014 (Pretoria, Sydafrika: AfricanBats, African Chiroptera Project): sid. 244–245. ISSN 1990-6471. Arkiverad från originalet den 14 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160714051025/http://www.africanbats.org/Documents/ACR/2014/ACR_2014_main.pdf. Läst 1 september 2016.
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3