Törnsiska

fågelart i familjen finkar
(Omdirigerad från Reichenowsiska)

Törnsiska[2] (Crithagra reichenowi) är en afrikansk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.[3]

Törnsiska
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFinkar
Fringillidae
SläkteCrithagra
ArtTörnsiska
C. reichenowi
Vetenskapligt namn
§ Crithagra reichenowi
AuktorSalvadori, 1888
Synonymer
  • Citrongumpsiska
  • Reichenowsiska
  • Serinus reichenowi

Utseende och läte redigera

Törnsiskan är en relativt liten brun fink (11-12 cm) med tydlig gul övergump och gräddvitt ögonbrynsstreck. Fågeln liknar svartstrupig siska, men har vit istället för svart strupe. Vidare är den till skillnad från denna (och gulgumpad siska (C. xanthopygia) brunare ovan, har vitare och tydligare ögonbrynsstreck och kind samt är tydligt streckad på bröst och flanker. Sången består av en lång serie med fylliga melodiska drillar och visslingar.[4][5]

Utbredning och systematik redigera

Törnsiska förekommer i Djibouti, Etiopien, sydöstra Sydsudan, södra Somalia, nordöstra Uganda, Kenya och Tanzania.[6] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Artstatus redigera

Törnsiska behandlades tidigare ofta som en underart till svartstrupig siska (C. atrogularis) eller gulgumpad siska (C. xanthopygia), men skiljer sig i utseenden och läten, och interagerar heller inte med svartstrupig siska där deras utbredningsområden överlappar. Mindre fåglar med ljusare undersida som förekommer i kustnära områden i öst har beskrivits som underarten hilgerti, men skillnaderna mot resten av populationen är mininala.[5]

Släktestillhörighet redigera

Törnsiska placeras tidigare ofta i släktet Serinus, men DNA-studier visar att den liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med t.ex. gulhämpling (S. serinus).[7]

Levnadssätt redigera

Törnsiska är lokalt vanlig i öppna skogar och fält, ofta i små grupper och tillsammans med gulstrupig siska (C. flavigula). Födan är inte särskilt väl studerat, men tros bestå av frön från örter och ett litet antal insekter. Även häckningbiologin är relativt okänd. Häckningssäsongen är mellan december och månadsskiftet juni/juli. Den bygger ett litet skålformat bo av växtfibrer, fjäderdun, gräs och spindelväv, och placerar det på en gren. Arten är huvudsakligen stannfågel, men uppträder även nomadiskt utanför häckningstid.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga namn är en hyllning till tyska ornitologen Anton Reichenow (1847-1941).[8] Tidigare kallades den reichenowsiska även på svenska, men tilldelades 2024 ett mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[2]


Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Crithagra reichenowi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
  2. ^ [a b] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024. 
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.2). doi : 10.14344/IOC.ML.6.2.
  4. ^ [a b] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235 
  5. ^ [a b] Clement, P. (2019). Reichenow's Seedeater (Crithagra reichenowi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61302 25 maj 2019).
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  7. ^ Zuccon, Dario; Prŷs-Jones, Robert; Rasmussen, Pamela C.; Ericson, Per G.P. (2012). ”The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae)”. Molecular Phylogenetics and Evolution 62 (2): sid. 581-596. doi:10.1016/j.ympev.2011.10.002. http://www.nrm.se/download/18.9ff3752132fdaeccb6800010935/Zuccon%20et%20al%202012.pdf. 
  8. ^ Jobling, J. A. (2015). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2015). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera