Wikipedia

Re Magi

romersk-katolsk kyrkobyggnad i Rom

Re Magi, även benämnd Santi Re Magi, är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt de tre vise männens tillbedjan av Jesusbarnet. Kyrkan är belägen i Palazzo di Propaganda Fide vid Via di Propaganda i Rione Colonna.

Re Magi
Kyrka
Fasaden till Palazzo di Propaganda Fide.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via di Propaganda
Arkitekt Francesco Borromini
Stil Barock
Invigd 18 april 1729

Kyrkans historia redigera

Kongregationen för folkens evangelisering, kallad Propaganda Fide, grundades år 1622. Påve Urban VIII gav Giovanni Lorenzo Bernini i uppdrag att bygga om ett förefintligt renässanspalats – Palazzo Ferrantini – på denna plats och Palazzo di Propaganda Fide blev kongregationens högkvarter.[1] Bernini hade 1634 även ritat en liten oval kyrka i palatset,[2] men denna revs år 1644 då Francesco Borromini övertog ansvaret för palatsets färdigställande.[3]

Under 1880-talet renoverades kyrkan av arkitekten Andrea Busiri Vici.[4] Ytterligare en renovering genomfördes år 1955 av arkitekten Clemente Busiri Vici.[5]

Beskrivning redigera

Kyrkans interiör fullbordades år 1665, men stuckdekorationen utfördes inte förrän efter Borrominis död. Grundplanen är en rektangel med avrundade hörn och liknar Borrominis Oratorio dei Filippini (1650). De kolossala pilastrarna med kompositakapitäl bidrar till interiörens monumentalitet. Taket har oculus- och lynettfönster. Högaltarmålningen Konungarnas tillbedjan är ett verk av Giacinto Gimignani. Ovanför denna finns Lazzaro Baldis Kristus överlämnar himmelrikets nycklar åt Petrus. Längst upp ses påve Alexander VII:s vapen, flankerat av allegorierna Tron och Religionen, utförda av Cosimo Fancelli.[3][6]

Kyrkan har fyra sidokapell, två på var sida. Det första på höger hand har Carlo Pellegrinis Pauli omvändelse, medan det andra har en altarmålning av Carlo Cesi föreställande De heliga Carlo Borromeo och Filippo Neri. Det första sidokapellet till vänster har målningen Kristus kallar Andreas och Petrus, utförd av Andrea Camassei efter ett original av Giorgio Vasari. Det andra kapellet hyser målningen De heliga Frans Xavier och Frans av Sales tillbedjande den Korsfäste av Ludovico Gemignani.[6][7]

Interiören har även sex byster föreställande kongregationens välgörare, bland andra kardinal Antonio Barberini. Denne föreslog att kapellet skulle helgas åt de tre vise männen, då dessa ansågs vara de första hedningarna som omvände sig till den kristna tron. Deras omvändelse kunde därför betraktas som en symbol för kongregationens uppdrag att verka för alla folks evangelisering.[2] De övriga bysterna föreställer monsignor Joan Baptista Vives, kardinal Agostino Galamina, monsignor Johannes Savenier, kardinal Federico Cornaro och Roberto Ubaldini.[7]

I palatset finns även ett privat kapell invigt åt den helige John Henry Newman; i detta kapell firade han sin första mässa.[8]

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ Lombardi 1993, s. 107
  2. ^ [a b] Contardi 1996, s. 2
  3. ^ [a b] Magnuson 1986, s. 206–208
  4. ^ Racheli 2000, s. 370
  5. ^ Contardi 1996, s. 3–4
  6. ^ [a b] Rendina 2000, s. 323
  7. ^ [a b] Contardi 1996, s. 4
  8. ^ Blunt 1979, s. 189

Webbkällor redigera

Tryckta källor redigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 367–368. ISBN 88-365-2541-5 
  • Blunt, Anthony (1979) (på engelska). Borromini. Cambridge, Massachusetts. sid. 183–195. ISBN 0-674-07925-6 
  • Blunt, Anthony (1992) (på franska). Guide de la Rome baroque: églises, palais, fontaines. Paris: Éditions Hazan. sid. 289–291. ISBN 2-85025-265-4 
  • Buchowiecki, Walther (1974) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms: der römische Sakralbau in Geschichte und Kunst von der altchristlichen Zeit bis zur Gegenwart. Bd 3, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms: S. Maria della Neve bis S. Susanna. Wien: Brüder Hollinek. sid. 718–724. Libris 76032. OCLC 220596631 
  • Contardi, Bruno (Aprile 1996). ”Re Magi nel palazzo di Propaganda Fide” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (6): sid. 2–4. ISSN 1126-6546. 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 107. OCLC 30727273 
  • Magnuson, Torgil (1986) (på engelska). Rome in the Age of Bernini. Vol. 2, From the Election of Innocent X to the Death of Innocent XI. Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens handlingar. Antikvariska serien, 0083-6761; 36. Stockholm: Almqvist & Wiksell International. sid. 206–208. ISBN 91-7402-170-2 
  • Racheli, Alberto M. (2000) (på italienska). Restauro a Roma 1870–2000: architettura e città (2). Venezia: Marsilio Editori. sid. 370-371. ISBN 88-317-7334-8 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 323. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Re_Magi&oldid=50296752”