Öppna huvudmenyn

En rauk är en av abrasion formad sten, ett geologiskt vittringsfenomen som bildas när relativt mjukare bergarter vid stränder eroderas av det omgivande havet och en hårdare kärna av kalksten blir kvar. Den ännu pågående landhöjningen efter den senaste nedisningen tar raukar upp ur havet.

EtymologiRedigera

'Rauk' är ett gutniskt ord, i svenskan sedan 1852,[1] rotbesläktat via fornnordiska hraukur med bland annat råge och dialektala rök i betydelsen 'skyl'.

Raukar i SverigeRedigera

Raukar är vanliga på Gotland, men finns också på Öland.

Raukar på GotlandRedigera

Raukarna på Gotland är en kvarleva av de korallrev som bildats för c:a 400 miljoner år sedan i ett tropiskt hav, under den s.k. silurperioden. När korallreven fossiliserades packades lagrad kalksten och lerig märgelsten, vilket täcktes senare av is. För c:a 10 000 år sedan började landet höja sig allteftersom ismassorna smälte. Havet började bearbeta den mjuka delen av berggrunden, men inte revkropparnas hårda kärna som stod kvar som isolerade stenpelare.[2]

Det finns raukar på ett 25-tal platser på ön Gotland. De största raukfälten finns på norra Gotland och Fårö, samt på mellersta Gotlands ostkust, på Karlsöarna och på Storsudret i söder.

Gotlands mest kända rauk är Hoburgsgubben som från en viss vinkel och med lite fantasi liknar ett manshuvud.

GalleriRedigera

Raukar på ÖlandRedigera

På Öland finns raukar vid Byrum i Borgholms kommun.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

Externa länkarRedigera