Radiologisk klassificering av artros

Radiologiska system för att klassificera utbredning av artros varierar för olika leder som undersöks. I artros är det graden av besvär i form av smärta och/eller funktionsnedsättning som avgör valet av behandling, men radiologisk klassificering kan vara användbar inför operation för att planera ingreppet.

RyggradRedigera

Det finns flera graderingssystem för degenerativa förändringar av intervertebralleder och fasettleder i cervikala och lumbala kotor, av vilka följande system kan rekommenderas utifrån överensstämmelse mellan olika observatörer: [1]

  • Kellgrens system för cervical diskar och cervicala fasettleder
  • Lanes system för lumbala diskar
  • Thompsons system för lumbala diskar med MRI
  • Pathrias system för lumbala fasettleder med datortomografi
  • Weishaupts system för lumbala fasettleder med MRI och datortomografi
Kellgrens system för cervicala diskar[2]
I
  • Minimal anterior osteofytos
II
  • Definitiv anterior osteofytos
  • Möjligtvis sänkta diskhöjder
  • En del ändplatt-skleros
III
  • Måttligt sänkt diskhöjd
  • Definitiv ändplatt-skleros
  • Osteofytos
IV
  • Grav diskhöjds-sänkning
  • Ändplatt-skleros
  • Multipla stora osteofyter
Lanes system för lumbala diskar[1]
Grad Diskhöjds-sänkning Osteofyter Scleros
0 Ingen Inga Ingen
1 Definitiv men lindrig Små Existerande
2 Måttlig Måttlig
3 Grav (obliteration av leden) Stora

Thomsons system anses vara av akademiskt värde snarare än kliniskt.[1]

Thomsons system för lumbala diskar[1]
Grad Nucleus Anulus Ändplatta Kotkropp
I Buktande gel Diskret fibrotiska laminae Hyalint, jämn tjocklek Rundade kanter
II Perifer vit fibrös vävnad Mucinöst material mellan laminae Oregelbunden tjocklek Spetsiga kanter
III Konsoliderad fibrös vävnad Extensiv mucinös infiltration; diffus gräns mellan annulus och nukleus Fokala brosk-defekter Små kondrofyter eller osteofyter vid kanterna
IV Horizontala skrevor parallellt med ändplattan Fokala disruptioner Brosk och fibros utgående från subkondralt ben; oregelbundenhet och fokal skleros i subkondralt ben Osteofyter mindre än 2 mm
V Skrevor som genomgår nucleus och anulus Diffus skleros Osteofyter större än 2 mm

AxelRedigera

Systemet av Samilson-Prieto är att föredra vid artros-gradering av axelleden.[3]

Samilson-Prieto[4]
Grad Beskrivning
Lindrig Exostos av inferiora humerus och/eller glenoidale på mindre än 3 mm
Måttlig Exostosis of inferiora humerus och/eller glenoidale på 3–7 mm, and viss oregelbundenhet i leden.
Grav Exostosis av inferiora humerus och/eller glenoidale på mer än 7 mm, samt skleros och förträngning av ledspalten (normal ledspalt är 4–5 mm bred).[5]

HöftRedigera

 
Höftled utan artros.

Det mest använda systemet för att radiologiskt klassificera höftledsartros är enligt Kellgren-Lawrence.[6] Det använder slätröntgen.

Kellgren-Lawrence
Grad Beskrivning
0 Inga tecken på artros
1 Möjligtvis förträngning av ledspalten (normal ledspalt är minst 2 mm bred vid övre acetabulum)[7] och osteofyter
2 Definitiva osteofyter, möjligtvis förträngning av ledspalten
3 Multipla osteofyter, definitiv förträngning av ledspalten. Skleros och möjligtvis ben-deformation
4 Stora osteofyter. Uttalad ledspalt-förträngning, grav skleros och definitive ben-deformation.

Artros av höftleden kan också klassificeras med Tönnis-systemet. Det finns ingen konsensus om det har bättre eller sämre tillförlitlighet än Kellgren-Lawrence.[8]

 
Grav höftartros (Tönnis grad 3).
Tönnis-systemet[9]
Grad Beskrivning
0 Inga tecken på artros
1 Lindrig:
  • ökad subkondral skleros
  • lindrig förträngning av ledspalten (normal ledspalt är minst 2 mm vid superiora acetabulum)[7]
  • ingen eller lindrig förlust av sfär-formen av caput femoris
2 Måttlig:
  • små bencystor
  • måttlig förträngning av ledspaten
  • måttlig förlust av caputs sfär-form
3 Grav:
  • stora bencystor
  • grav ledspalt-förträngning, eller utplånad ledspalt
  • grav deformation av caput

KnäRedigera

Det vedertagna systemet i Sverige för gradering av knä-artros är enligt Ahlbäck. Detta system, tillsammans med IKDC-systemet som beskrivs nedan, har bäst kombination av å ena sidan precision mellan olika observatörer, och å andra sidan korrelation till fynd vid artroskopi.[10]

Ahlbäck[11]
Grad Fynd
I Förtunnad ledspalt, med eller utan subkondral skleros. Förtunning är i det här systemet definierat som en ledspalt på under 3 mm bredd, eller mindre än hälften av spalten i andra kompartment, eller mindre än hälften av motsvarande kompartment i andra knät.
II Obliteration av ledspalten
III Ben-attrition på mindre än 5 mm
IV Ben-attrition på mellan 5 och 10 mm
V Ben-attrition på Bone defect/loss >10 mm, often with subluxation and arthritis of the other compartment

Ett annat system är International Knee Documentation Committee (IKDC) system, som har jämförbar precision mellan observatörer och korrelation till artroskopi-fynd, och är dessutom mer detaljerad i tidig artros, då Ahlbäck-systemet går relativt snabbt till att gradera utbredningen av ben-attrition.[10] IKDC-systemet framtogs av en grupp knä-kirurger från Europa och Amerika som träffades 1987 för att ta fram ett standardiserat mått för att utvärdera resultat efter knäligament-rekonstruktion.[12] System som visats ha lägre precision mellan olika observatörer och/eller korrelation till artroskopi-fynd är de som är utvecklade av Kellgren-Lawrence, Fairbank, Brandt, och Jäger-Wirth.[10]

International Knee Documentation Committee (IKDC) system[10]
Grad Fynd
A Ingen ledspalt-förtunning, definierat i detta system som minst 4 mm bred ledspalt
B Minst 4 mm bred ledspalt, men små osteofyter, lindrig skleros, eller utplattad femur-kondyl
C 2–4 mm bred ledspalt
D <2 mm bred ledspalt

För femoro-patellära leden så använder ett system, av Merchant 1974, en 45° "skyline"-projektion av patella:[13]

Merchant-systemet
Stadium Beskrivning
1 (lindrig) Patellofemoral ledspalt > 3mm
2 (måttlig) Ledspalt < 3 mm men ingen ben-kontakt
3 (uttalad) Ben-ytor i kontakt över mindre än en fjärdedel av led-ytan
4 (mycket uttalad) Ben-kontakt över hela ledytan

Andra lederRedigera

  • I käkleden har subchondral scleros i mandibulära kondylen beskrivits som en tidig förändring, medan utplattning av kondylen har beskrivits som ett tecken på progressiv artros, och förtunning av temporomandibulära ledspalten som en förändring i sent stadium.[14] En ledspalt-bredd på mellan 1,5 och 4 mm anses som normalt.[15]
  • För fotleden så har systemet av Kellgren-Lawrence rekommenderats, liksom beskrivet för höftleden.[16] De normal ledspalt-avstånden i fotleden är:[17]
    • Talus - mediala malleolen : 1.70 ± 0.13 mm
    • Talus – tibia-plafonden: 2.04 ± 0.29 mm
    • Talus - laterala malleolen: 2.13 ± 0.20 mm

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Kettler, Annette; Wilke, Hans-Joachim (2005). ”Review of existing grading systems for cervical or lumbar disc and facet joint degeneration”. European Spine Journal 15 (6): sid. 705–718. doi:10.1007/s00586-005-0954-y. ISSN 0940-6719. 
  2. ^ Ofiram, Elisha; Garvey, Timothy A.; Schwender, James D.; Denis, Francis; Perra, Joseph H.; Transfeldt, Ensor E.; Winter, Robert B.; Wroblewski, Jill M. (2009). ”Cervical degenerative index: a new quantitative radiographic scoring system for cervical spondylosis with interobserver and intraobserver reliability testing”. Journal of Orthopaedics and Traumatology 10 (1): sid. 21–26. doi:10.1007/s10195-008-0041-3. ISSN 1590-9921. 
  3. ^ Brox, Jens; Lereim, Paul; Merckoll, Else; Finnanger, Anne Marie (2009). ”Radiographic classification of glenohumeral arthrosis”. Acta Orthopaedica Scandinavica 74 (2): sid. 186–189. doi:10.1080/00016470310013932. ISSN 0001-6470. 
  4. ^ Page 117 in Barbara N. W. Weissman (2009). Imaging of Arthritis and Metabolic Bone Disease. Elsevier Health Sciences. ISBN 9780323041775 
  5. ^ ”Glenohumeral joint space”. radref.org. http://radref.org/ref.php?id=361. , in turn citing: Petersson, Claes J.; Redlund-Johnell, Inga (2009). ”Joint Space in Normal Gleno-Humeral Radiographs”. Acta Orthopaedica Scandinavica 54 (2): sid. 274–276. doi:10.3109/17453678308996569. ISSN 0001-6470. 
  6. ^ Zdravko Jotanovic, Radovan Mihelic, Gordan Gulan, Branko Sestan, Zlatko Dembic (2015). ”Osteoarthritis of the hip: An overview”. Periodicum biologorum 117 (1). http://hrcak.srce.hr/139528?lang=en. 
  7. ^ [a b] Lequesne, M (2004). ”The normal hip joint space: variations in width, shape, and architecture on 223 pelvic radiographs”. Annals of the Rheumatic Diseases 63 (9): sid. 1145–1151. doi:10.1136/ard.2003.018424. ISSN 0003-4967. 
  8. ^ Terjesen, Terje; Gunderson, Ragnhild B (2012). ”Radiographic evaluation of osteoarthritis of the hip”. Acta Orthopaedica 83 (2): sid. 185–189. doi:10.3109/17453674.2012.665331. ISSN 1745-3674. 
  9. ^ ”Tönnis Classification of Osteoarthritis by Radiographic Changes”. Society of Preventive Hip Surgery. Arkiverad från originalet den 2016-12-20. https://web.archive.org/web/20161220135616/http://www.preventivehip.org/hip-scores/tonnis-classification. Läst 13 december 2016. 
  10. ^ [a b c d] ”Osteoarthritis Classification Scales: Interobserver Reliability and Arthroscopic Correlation”. The Journal of Bone and Joint Surgery-American Volume 96 (14): sid. 1145–1151. 2014. doi:10.2106/JBJS.M.00929. ISSN 0021-9355. 
  11. ^ Hernández-Vaquero, Daniel; Fernández-Carreira, José Manuel (2012). ”Relationship between radiological grading and clinical status in knee osteoarthritis. a multicentric study”. BMC Musculoskeletal Disorders 13 (1). doi:10.1186/1471-2474-13-194. ISSN 1471-2474. 
  12. ^ Hefti F, Müller W, Jakob RP, Stäubli HU (1993). ”Evaluation of knee ligament injuries with the IKDC form.”. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc 1 (3-4): sid. 226–34. PMID 8536037. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/eutils/elink.fcgi?dbfrom=pubmed&tool=sumsearch.org/cite&retmode=ref&cmd=prlinks&id=8536037. 
  13. ^ Kim, Young-Mo; Joo, Yong-Bum (2012). ”Patellofemoral Osteoarthritis”. Knee Surgery & Related Research 24 (4): sid. 193–200. doi:10.5792/ksrr.2012.24.4.193. ISSN 2234-0726. 
  14. ^ Page 722 in Gary S. Firestein, Ralph Budd, Sherine E Gabriel, Iain B. McInnes, James R O'Dell (2012). Kelley's Textbook of Rheumatology E-Book. Elsevier Health Sciences. ISBN 9781455737673 
  15. ^ Massilla Mani, F.; Sivasubramanian, S. Satha (2016). ”A study of temporomandibular joint osteoarthritis using computed tomographic imaging”. Biomedical Journal 39 (3): sid. 201–206. doi:10.1016/j.bj.2016.06.003. ISSN 2319-4170. 
  16. ^ Nicolas Holzer, Davide Salvo, Anne Karien Marijnissen, Aminudin Che Ahmad, Emanuele Sera, Pierre Hoffmeyer, Anne Lübbeke Wolff, Mathieu Assal (2017-09-14). ”How to assess ankle osteoarthritis: comparison of the Kellgren and Lawrence scale with functional outcome and digital image analysis”. Orthopaedic Proceedings 94-B. http://www.bjjprocs.boneandjoint.org.uk/content/94-B/SUPP_XXXVII/64. 
  17. ^ Imai, Kan; Ikoma, Kazuya; Kido, Masamitsu; Maki, Masahiro; Fujiwara, Hiroyoshi; Arai, Yuji; Oda, Ryo; Tokunaga, Daisaku; et al. (2015). ”Joint space width of the tibiotalar joint in the healthy foot”. Journal of Foot and Ankle Research 8 (1). doi:10.1186/s13047-015-0086-5. ISSN 1757-1146.