Ej att förväxla med reaktor 1 på Ringhals kärnkraftverk.

R1 var Sveriges första kärnreaktor. Den var belägen vid Drottning Kristinas Väg 51 vid Kungliga Tekniska högskolans (KTH) i Stockholm, och var i drift från 13 juli 1954 till 6 juni 1970 . Reaktorn konstruerades och byggdes av AB Atomenergi. Reaktorhallen ägs idag (2021) av Akademiska Hus.

Reaktorn R1 på KTH.
R1
Start18.59 den 13 juli 1954
Stängning6 juni 1970
Tekniska data
BränsleNaturlig uran
Moderatortungt vatten
Kylmediumtungt vatten
Neutronreflektorgrafit

Konstruktion och driftRedigera

Byggandet, i berget under Q-husen på KTH-området i Stockholm, påbörjades 1950. Enrico Fermis Chicago Pile-1 hade också inrymts på ett universitetsområde, närmare bestämt på en övergiven squashbana under University of Chicagos fotbollsläktare.

Reaktorn blev kritisk klockan 18.59 den 13 juli 1954, tolv år efter att Enrico Fermi i Chicago i Illinois för första gången i mänsklighetens historia åstadkommit samma sak. Det var den första självunderhållande kärnreaktionen i Sverige.

Reaktoreffekten var ursprungligen 300 kW men höjdes senare till 1 MW. Bränslet utgjordes av naturligt (det vill säga ej anrikat) uran i form av uranmetall kapslat i en aluminiumlegering. Inom ramen för den svenska linjen fanns planer att börja utvinna uran i Sverige. Denna verksamhet hade emellertid inte kommit igång när R1 startades, så R1 laddades med tre ton uran som hade lånats från Frankrike, mot löfte om att kompensera Frankrike med motsvarande mängd när den svenska utvinningen kommit igång. Reaktorns moderator bestod av fem ton tungvatten från Norge.[1]

Reaktorn var kyld via värmeväxlare till uteluft med naturligt drag och luften släpptes ut i en hög, glidformsgjuten skorsten. Effekthöjningen möjliggjordes delvis av att kylningen ändrades till våt, evaporativ kylning som avsevärt höjde kylarens kapacitet.

Genom reaktorn fanns sedvanliga bestrålningskanaler varav ett par var kopplade till ett rörpostsystem för aktivering av preparat i volymer av filmburksstorlek. Detta hade mycket stor betydelse för verksamheten på KTH kärnkemi, Stockholms universitet men även Karolinska institutet, och har därmed bidragit till medicinska tillämpningar.

Avveckling och avfallRedigera

 
Det sanerade reaktorutrymmet 2010.

Efter driftstoppet 1970 fördes bränslet om cirka 4,8 ton till Studsvik där det mellanlagrades fram till oktober 2007. Bränslet transporterades då till Sellafield för behandling i deras anläggning för upparbetning av använt bränsle från Magnox-reaktorer. Slutprodukten från upparbetningen transporterades tillbaka till Sverige 2009 för att slutförvaras tillsammans med övrigt svenskt kärnavfall.[2]

Reaktorhallen idagRedigera

Sedan 2007 är KTH formell hyresgäst i Reaktorhallen och den används som en blandning mellan museum, kulturhus, studio, lab med mera. Den är bland annat en arena för opera, dans, hackathons och teater.[3][4][5]

I Reaktorhallen finns idag även Skandiaorgeln.

 
Reaktorutrymmet under en konstutställning 2019.

Andra reaktorerRedigera

  • R0 (reaktor) - Forskningsreaktor i Studsvik 1959–1972
  • R2 (reaktor) - Forskningsreaktor i Studsvik 1960–2005
  • R3 (reaktor) - Ågesta i Huddinge 1964–1974
  • R4 (reaktor) - Marviken öster om Norrköping, nedlagt 1970 innan det hade startats

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Jonter, Thomas (1999-01-01). Sverige, USA och kärnenergin. Framväxten av en svensk kärnämneskontroll 1945-1995. SSM - Strålsäkerhetsmyndigheten. sid. 18. ISSN 1104-1374, SKI Rapport 99:21. https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/contentassets/3ce473d8bac14d4e98973e68eecb19da/9921-sverige-usa-och-karnenergin.-framvaxten-av-en-svensk-karnamneskontroll-1945-1995. Läst 2 januari 2018 
  2. ^ ”Radioactive waste and uranium successfully returned to Sweden” (på engelska). Sellafield Ltd. 28 april 2009. Arkiverad från originalet den 9 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150109223922/http://www.sellafieldsites.com/2009/04/radioactive-waste-and-uranium-successfully-returned-to-sweden/. Läst 9 januari 2015. 
  3. ^ r1.kth.se - R1tro Arkiverad 29 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ nummer.se - Vibrerande danskärna
  5. ^ expressen - R1:an: Tosca

Övriga källorRedigera

Externa länkarRedigera