Öppna huvudmenyn

Quentin Tarantino

amerikansk filmregissör, manusförfattare, filmproducent och skådespelare

Quentin Jerome Tarantino, född 27 mars 1963 i Knoxville, Tennessee, är en amerikansk filmregissör, manusförfattare, filmproducent och skådespelare, mest känd för att ha regisserat filmer som Pulp Fiction, Kill Bill, Django Unchained och Inglorious Basterds.

Quentin Tarantino
Quentin Tarantino, juli 2015.
Quentin Tarantino, juli 2015.
FöddQuentin Jerome Tarantino
27 mars 1963 (56 år)
Knoxville, Tennessee, USA
År som aktiv1987–
Betydande verkDe hänsynslösa, Pulp Fiction, Kill Bill, Inglourious Basterds, Django Unchained
IMDb SFDb

Tarantinos filmer genomsyras av en speciell berättarton som ger dem en karaktär som kännetecknar honom. T ex är hans alster kända för att vara actionfyllda som ofta saktas ner av långa olinjära dialoger/monologer där tiden tycks stå stilla. Det grova och ofta blodiga våldet blandat med svart humor har också sin plats, liksom överraskande vändningar och tidshopp i handlingen. Tarantino är öppet fotfetischist, något som ofta också lyser igenom i filmerna.[1] De fiktiva varumärkena Big Kahuna Burger och Red Apple cigaretter brukar också synas i hans verk.

Tarantino låter sällan en kompositör komponera ny musik till sina filmer utan använder istället redan utgivna låtar eller filmmusik från äldre filmer, ofta alster av Ennio Morricone. Undantaget har varit i Kill Bill och The Hateful Eight, där den senare filmens musik komponerades just av Morricone.

Under Tarantinos karriär som filmskapare har han framställt både kritikerhyllade alster och kommersiella succéer. Han har belönats med flera filmpriser, inklusive två Oscars, två Golden Globes, två BAFTA Awards, Guldpalmen och han har nominerats för en Emmy och en Grammy.

Tarantino var 2004 ordförande i juryn för filmfestivalen i Cannes utmärkelse Guldpalmen. Tarantino är medgrundare till produktionsbolaget A Band Apart och driver även en biograf i Los Angeles sedan 2014.

Innehåll

KarriärRedigera

Som regissör och manusförfattare använder Tarantino oftast Lawrence Bender som producent och Sally Menke som klippare. Han samarbetar även ofta med Robert Rodríguez och Roger Avary.

1980-taletRedigera

My Best Friend's BirthdayRedigera

1984, då Tarantino arbetade på videobutiken Video Archives i Manhattan Beach, Kalifornien, debuterade han som filmregissör i My Best Friend's Birthday med ett manus han skrev tillsammans med kollegan Craig Hamann. Filmteamet bestod av övriga arbetare på Video Archives, inklusive Roger Avary. Filmen, med en budget på 5 000 dollar, gjordes i svartvit med 16-milimetersfilm som Tarantino själv sedan redigerade ihop. Dess ursprungliga speltid var på 70 minuter men på grund av en brand i filmlaboratoriet överlevde bara 36 minuter. Filmen, som senare kom att bli grunden för True Romance, visades på några filmfestivaler 1987 men släpptes aldrig för den officiella biopubliken. Den ofärdiga versionen finns att ses på YouTube[1]. Filmen tog nästan tre år att spela in och Tarantino har sagt att detta var hans praktiska filmutbildning.

1990-taletRedigera

De hänsynslösaRedigera

De hänsynslösa blev Tarantinos första långfilm. Han skrev manuset på tre och en halv vecka och producenten Lawrence Bender vidarebefordrade det till regissören Monte Hellman som hjälpte Tarantino att säkra finansieringen. Planen var att filma med en budget på 30 000 dollar med 16-milimetersfilm och rollbesättningen skulle bestå av Tarantinos närmsta vänner, inklusive Bender själv. Dock blev Tarantino kontaktad av Harvey Keitel som ville medverka som medproducent och som skådespelare då han läste en kopia av manuset och tyckte om den. Med Keitels hjälp lyckades filmteamet öka budgeten till 1,5 miljoner dollar och Tarantino kunde då använda sig av större skådespelare som Michael Madsen, Steve Buscemi, Chris Penn och Tim Roth. Keitel fick en huvudroll och Tarantino spelade själv en av de mindre bärande rollerna.

Filmen, som kombinerar mycket grovt och blodigt våld med svart humor, knivskarpa dialoger, överraskande vändningar och kronologiska hopp, hade premiär på Sundance Film Festival 1992. Den fick där positiva recensioner av kritikerna och tidningen Empire utnämnde filmen till den "Största independentfilmen genom tiderna".

True Romance och Natural Born KillersRedigera

Det första filmmanuset som Tarantino skrev är True Romance, vilket han hävdar är det mest självbiografiska film han har skrivit. Han hade dock inget intresse av att regissera filmen själv utan sålde manuset för 50 000 dollar. Efter en överenskommelse blev Tony Scott filmens regissör. Trots att han ändrade den olinjära berättelsen till en mer konventionell linjär struktur och ändrade slutet, blev Tarantino dock nöjd med resultatet. True Romance hade premiär 1993 och hyllades av kritikerna, men blev dock inte en kassasuccé. Filmens handling bygger till stor del på My Best Friend's Birthday.

Det andra filmmanuset som Tarantino skrev är Natural Born Killers. När han inte hade möjlighet att regissera filmen själv sålde han manuset till producenterna Jane Hamsher och Don Murphy för 10 000 dollar. Hamsher och Murphy sålde i sin tur manuset till Warner Bros.. Vid den tidpunkten sökte Oliver Stone efter något enkelt att filma efter att ha blivit utmattad av sina tidigare filmprojekt, och kände att Natural Born Killers var precis det han letade efter. Stone gjorde dock så stora förändringar i manuset att Tarantino blev endast krediterad för filmens synopsis. När filmen hade premiär 1994 möttes den av blandade till positiva recensioner av kritiker, men blev mycket kontroversiell på grund av dess grafiska våld och har anklagats för att ha inspirerat "copycat"-mördare.

Pulp FictionRedigera

Efter genombrottet med De hänsynslösa fick Tarantino flera erbjudanden från Hollywood att regissera filmer som Speed och Men in Black. Istället bestämde han sig för att resa till Amsterdam med kollegan Roger Avary för att arbeta på det manus som skulle bli Pulp Fiction. Precis som De hänsynslösa gick filmen inte i kronologisk ordning, var fullproppad med olinjära och knivskarpa dialoger, blodigt våld med svart humor, och överraskande vändningar, vilka skulle bli typiska element i framtida filmer av Tarantino. Själva namnet på filmen syftar på öknamnet på tidningar från mitten av 1900-talet som oftast trycktes på sämre papperskvalitet och var kända för grafiskt våld och kraftfulla dialoger.

När manuset blev klart försökte Lawrence Bender att få finansiering från Columbia TriStar, men fick avslag. Efteråt gick han till Miramax Films där medordföranden Harvey Weinstein blev omedelbart fascinerad av manuset, och därmed blev Pulp Fiction den första filmen att bli finansierad av Miramax Films fullt ut.

När filmen hade premiär på Filmfestivalen i Cannes 1994 belönades den med det mest prestigefyllda filmpriset Guldpalmen. Den blev även en stor hit på bioduken och drog in över 213 miljoner dollar världen över. Tarantino och Avary erhöll en varsin Oscar för Bästa originalmanus. Filmen ökade dessutom karriärstatusen för skådespelarna John Travolta, Samuel L. Jackson och Uma Thurman, vilka alla tre nominerades till Oscar för deras insatser. Filmen anses allmänt vara Tarantinos största mästerverk.[källa behövs]

Four Rooms och From Dusk Till DawnRedigera

 
Tarantino samarbetar ofta med sin gode vän Robert Rodríguez. Bild taken 2007.

Efter att Pulp Fiction färdigställdes regisserade Tarantino den fjärde delen av komedifilmen Four Rooms, "Mannen från Hollywood", som var en hyllning till avsnittet "Man From the South" från Alfred Hitchcock presenterar med Steve McQueen i en adaptering av en kort berättelse av Roald Dahl. De övriga regissörerna till filmen var Allison Anders, Alexandre Rockwell och Robert Rodríguez. Filmen möttes dock av negativa recensioner av kritiker.

Det första filmmanuset som Tarantino fick betalt för att skriva var From Dusk Till Dawn för 1 500 dollar. Makeup-artisten Robert Kurtzman bad honom att skriva ett manus efter hans idé i gentjänst efter att Kurtzman utförde ett sminkarbete i De hänsynslösa. Tarantino avstod från att regissera filmen för att lägga mer fokus på manuset och på sin egen filmroll. När Kurtzman själv avböjde att regissera filmen erbjöd Tarantino registolen till kompisen Robert Rodríguez, som tackade ja. Filmen fick blandade till positiva recensioner av kritiker och uppnådde snabbt kultstatus, och två stycken uppföljare. Tarantino och Rodríguez var med och producerade uppföljarna. De släpptes direkt på video men ingen av dem fick lika stor framgång som den första filmen.

Jackie BrownRedigera

Den tredje filmen av Tarantino blev Jackie Brown, baserad på romanen Rum Punch av Elmore Leonard. Filmen var en hyllning till blaxploitationfilmer och titelrollen spelades av Pam Grier, som brukade medverka i just såna filmer under 1970-talet. Filmen möttes av positiva recensioner av kritiker och ökade karriärstatusen för Grier och Robert Forster, vilka båda tidigare inte har haft stora filmroller på länge. Grier nominerades till en Golden Globe och Forster nominerades till en Oscar. Leonard ansåg personligen att filmen var en av de bästa filmadapteringar av hans böcker. Jackie Brown är hittills Tarantinos enda film som är baserad på en förlaga och den minst våldsamma film han gjort.

2000-taletRedigera

Kill BillRedigera

Tarantino planerade att filma Inglourious Basterds men hade problem med att göra klart slutet så han sköt upp projektet för att fokusera sig på Kill Bill, där Tarantino blandar olika filmstilar som kinesiska kung fu-filmer, japanska samurajfilmer, spaghetti-western samt rape & revenge-filmer. När filmen höll på att bli över fyra timmar lång delades den i två delar, Volume 1 (2003) och Volume 2 (2004). Idéerna till Kill Bill är baserade på karaktären The Bride som utvecklades av Tarantino och Uma Thurman (som spelade huvudrollen) under produktionen av Pulp Fiction. Tarantino har sagt i en intervju att den svenska filmen Thriller – en grym film var en stor och viktig inspirationskälla. Kill Bill-filmerna möttes av positiva recensioner av kritiker och Thurman och David Carradine nominerades till Golden Globes för deras rollinsatser.

GrindhouseRedigera

 
Tarantino vid premiären av Grindhouse i Austin, Texas 2007.

Nästa projekt med Rodríguez blev Grindhouse, bestående av filmerna Death Proof av Tarantino och Planet Terror av Rodríguez. Grindhouse var en hyllning till exploitationsfilmen som under 70-talet brukade visas på drive in-biografer. När Tarantino regisserade Death Proof agerade han själv filmfotograf, vilket då var första gången för honom. Filmerna kom ut 2007 och möttes av positiva recensioner av kritiker men blev inte så stora kommersiella succéer. Death Proof var nominerad för Guldpalmen vid Filmfestivalen i Cannes. Fem stycken fejkade trailers gjordes i samband med Grindhouse, varav två av dem skulle senare bli till riktiga långfilmer, däribland Machete som Rodríguez regisserade 2010.

Inglourious BasterdsRedigera

 
Tarantino i Berlin 2009.

I oktober 2008 började Tarantino filma Inglourious Basterds då slutet av manuset blev klart. Han hade jobbat med manuset i mer än tio år. Filmen ger en alternativ version av andra världskriget där den utspelar sig i tyskockuperade Frankrike och skildrar två mordförsök på ledarna för nazistpartiet. Filmningen skedde i Tyskland och Frankrike. Titeln på filmen är lånad från den italienska filmen Inglorious Bastards som regisserades av Enzo G. Castellari 1978.

Filmen hade premiär vid Filmfestivalen i Cannes 2009 och nominerades till Guldpalmen. Filmen hyllades av kritikerna och drog in över 321 miljoner dollar världen över. Den var nominerad till åtta stycken Oscars, inklusive för Bästa film. Tarantino var nominerad för Bästa regi och Bästa originalmanus.

Den då internationellt okände skådespelaren Christoph Waltz belönades med en Oscar för sin roll som SS-Standartenführer Hans Landa. Waltz vann dessutom priset för bästa manliga skådespelare vid filmfestivalen i Cannes.

2010-taletRedigera

Django UnchainedRedigera

 
Tarantino i Paris 2013.

Vid sent 2011 påbörjades produktionen av Django Unchained, som handlar om slaven Django som slår följe med den tyska prisjägaren Dr. King Schultz för att hitta och befria sin fru från en elak plantageägare. Tarantino var intresserad av att göra en spaghettivästern som utspelade sig i den djupa södern av Amerika. Filmen var delvis en hyllning till den äldre västernfilmen Django (1966).

Filmen hade världspremiär 25 december 2012 och drog in över 425 miljoner dollar, vilket gör den till Tarantinos mest inkomstbringande film. Den hyllades av kritikerna, men fick en viss kritik för skildringen av slaveriet och för sitt våld. Filmen nominerades till fem stycken Oscars, inklusive för Bästa film. Tarantino belönades med en Oscar för manuset och Christoph Waltz belönades med en Oscar för rollen som Dr. King Schultz.

The Hateful EightRedigera

I november 2013 berättade Tarantino att han arbetade med ny film som skulle bli en western. Han uppgav att den inte skulle vara en uppföljare till Django Unchained. Den 12 januari 2014 tillkännagavs det att titeln på filmen skulle bli The Hateful Eight.[2] Inspelningen skulle ursprungligen ha påbörjats sommaren 2014, men när manuset läcktes beslutade Tarantino att lägga ner projektet och publicera handlingen i en roman istället. Han berättade att han i förtroende gav manuset till sex personer, inklusive Bruce Dern, Tim Roth och Michael Madsen.[3] Den 19 april anordnarde Tarantino en högläsning av det läckta manuset på Ace Hotel Los Angeles.[4] Skådespelare som deltog i högläsningen inkluderade Samuel L. Jackson, Kurt Russell, Amber Tamblyn, James Parks, Walton Goggins, Zoë Bell, James Remar och Dana Gourrier, samt de tre skådespelarna som fick manuset innan läckningen; Bruce Dern, Tim Roth och Michael Madsen.

Senare under våren bestämde sig Tarantino för att ta upp filmprojektet igen med att börja filma i Wyoming från november 2014. Under den årliga San Diego Comic-Con International bekräftade han att filmningen skulle bli av med en ny version av manuset.[5] Den 23 januari 2015 påbörjades filmningen i Telluride, Colorado sedan den planerade filmningen i november 2014 hade skjutits upp.

Filmen hade premiär i en roadshow-version i utvalda biografer den 25 december 2015 med 70 mm-projektorer, innan filmen hade premiär på digitala biografer den 30 december 2015. Filmen möttes av mestadels positiva recensioner av kritiker. Ennio Morricone belönades med en Oscar för bästa filmmusik.

FavoritfilmerRedigera

2012 bad Sight and Sound flera kända regissörer att ge dem en lista på sina topp tio favoritfilmer: Tarantinos lista blev som följer:[6]

FilmografiRedigera

LångfilmerRedigera

År Titel Krediterad som Info
Regissör Manus Producent Skådespelare
1987 My Best Friend's Birthday Ja Ja Ja Clarence Pool Delvis förlorad kortfilm
1991 Efter midnatt Ja Ja Associerad producent
Okrediterad manus
1992 De hänsynslösa Ja Ja Mr. Brown
Eddie Presley Asylskötare Cameo
1993 True Romance Ja
Killing Zoe Ja Exekutiv producent
1994 Pulp Fiction Ja Ja Jimmie Dimmick
Natural Born Killers Ja Synopsis
It's Pat Ja Okrediterad
Sleep with Me Sid Cameo
Somebody to Love Bartender Cameo
1995 Kan det vara ödet? Johnny Destiny
Rött hav Ja Manusdoktor; okrediterad
Desperado "Pick-up Guy" Cameo
Four Rooms Ja Ja Ja Chester Rush Segment: "Mannen från Hollywood"
Exekutiv producent
1996 From Dusk Till Dawn Ja Ja Richard Gecko Exekutiv producent
Girl 6 Sig själv Cameo
The Rock Ja Manusdoktor; okrediterad
Bloody Mess Ja Richard Gecko Cameo; okrediterad
Exekutiv producent
1997 Jackie Brown Ja Ja Röst från telefonsvarare
1998 God Said Ha! Ja Sig själv Exekutiv producent
1999 From Dusk Till Dawn 2 Ja Exekutiv producent
From Dusk Till Dawn 3 Ja Exekutiv producent
2000 Little Nicky Diakonen Cameo
2003 Kill Bill: Volume 1 Ja Ja "De galna 88"-medlem
2004 Kill Bill: Volume 2 Ja Ja
My Name Is Modesty Ja Exekutiv producent
2005 Sin City Ja Speciell gästregissör
Mupparna och trollkarlen från Oz Sig själv Cameo
Hostel Ja Exekutiv producent
Daltry Calhoun Ja Exekutiv producent
2006 Freedom's Fury Ja Exekutiv producent
2007 Death Proof Ja Ja Ja Bartendern Warren Även filmfotograf
Planet Terror Ja Våldtäktsmannen
Hostel 2 Ja Exekutiv producent
Sukiyaki Western Django Piringo Cameo
Diary of the Dead Nyhetsuppläsare (röst) Cameo
2008 Hell Ride Ja Exekutiv producent
Not Quite Hollywood Sig själv Dokumentär
2009 Inglourious Basterds Ja Ja Skalperad offer
Amerikansk soldat
2010 Machete Ja Okrediterad
2011 The Greatest Movie Ever Sold Sig själv Dokumentär
2012 The Man with the Iron Fists Presentatör
Django Unchained Ja Ja Gruvbolagsanställd
Robert (okrediterad)
2014 She's Funny That Way Sig själv Cameo
2015 The Hateful Eight Ja Ja Berättare (röst)
2019 Once Upon a Time in Hollywood Ja Ja Ja

TelevisionRedigera

År Titel Krediterad som Avsnitt
Regissör Manus Skådespelare
1988 Pantertanter Elvis imitatör Sophia's Wedding: Part 1
1995 Cityakuten Ja Motherhood
2002-2004 Alias McKenas Cole The Box: Part 1 (2002)
The Box: Part 2 (2002)
Full Disclosure (2004)
After Six (2004)
2005 CSI: Crime Scene Investigation Ja Ja Grave Danger: Part 1
Grave Danger: Part 2

Återkommande skådespelare i Tarantinos filmerRedigera

Tarantino använder ofta samma skådespelare i flera av sina filmer.

Skådespelare De
hänsynslösa
Pulp
Fiction
Four
Rooms
Jackie
Brown
Kill
Bill
Death
Proof
Inglourious
Basterds
Django
Unchained
The Hateful
Eight
Once Upon a Time
in Hollywood
Totalt
Michael Bacall  N  N  N 3
Zoë Bell  N  N  N  N  N  N 6
Michael Bowen  N  N  N 3
Steve Buscemi  N  N 2
Paul Calderón  N  N 2
Laura Cayouette  N  N 2
Bruce Dern  N  N 2
Leonardo DiCaprio  N  N 2
Omar Doom  N  N 2
Julie Dreyfus  N  N 2
Walton Goggins  N  N 2
Kathy Griffin  N  N 2
Dana Gourrier  N  N 2
Sid Haig  N  N 2
Lee Horsley  N  N 2
Samuel L. Jackson  N  N  N  N  N  N 6
Harvey Keitel  N  N  N 3
Jonathan Loughran  N  N 2
Michael Madsen  N  N  N  N 4
James Parks  N  N  N  N 4
Michael Parks  N  N  N 3
Brad Pitt  N  N 2
Eli Roth  N  N 2
Tim Roth  N  N  N  N  N 5
Kurt Russell  N  N  N 3
David Steen  N  N 2
Bo Svenson  N  N 2
Uma Thurman  N  N 2
Christoph Waltz  N  N 2
Bruce Willis  N  N 2

Priser och nomineringarRedigera

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera