Afghansnöfink

fågelart i familjen sparvfinkar
(Omdirigerad från Pyrgilauda theresae)

Afghansnöfink[2] (Pyrgilauda theresae) är en fågel i familjen sparvfinkar inom ordningen tättingar, Afghanistans enda endemiska fågelart.[3]

Afghansnöfink
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Hane till vänster, hona till höger
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSparvfinkar
Passeridae
SläkteSnöfinkar
Pyrgilauda
ArtAfghansnöfink
P. theresae
Vetenskapligt namn
§ Pyrgilauda theresae
AuktorMeinertzhagen, 1937
Synonymer
  • Montifringilla theresae

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Afghansnöfinken är en 13,5-15 cm lång snöfink med skillnad i utseende mellan könen. Hanen är gråbrun med vitt inslag i vingen, en svart ansiktsmask och en tudelad svart fläck på halsen. Honan är mer beigebrun med svagare och mer grå ansiktsmask samt mindre vitt i vingen. På manteln syns korta, mörka streck och på stjärten ett vitt band utom på de två mittersta stjärtpennorna. Flykten är tung och rak.[4][5]

Läten redigera

Varningslätet är ett vasst ”tsi”. I flykten hörs mjuka ”quaak” och påstridiga ”zig-zig”.

Utbredning och levnadsmiljö redigera

Afghansnöfinken är endemisk för Afghanistan och förekommer enbart i norra delen av Hindukush, känd från bergspassen Shibar, Deh Sabz och Unai samt några andra områden mellan 67° och 69° O. Den hittas i bergstrakter på mellan 2575 meters höjd i steniga bergssluttningar och på bergsplatåer. Vintertid sprider den sig till lägre nivåer samt något norrut in i Badghisprovinsen och södra Turkmenistan.[4][6]

Levnadssätt redigera

Afghansnöfinken lever mestadels av små frön från växter som Carex pachystylis, Convolvulus divaricatus, och Thuspeinantha persica men även av insekter som myror och vivlar. Vintertid formar den stora flockar med dussintals eller hundratals individer, ibland med andra snöfinkar, stensparvar och lärkor.[4][7]

Häckning redigera

Afghansnöfinken häckar i hålor i marken utgrävda av gnagare som sislar och murmeldjur, framför allt gul sisel. Den fodrar boet med fjädrar samt hår från dromedarer, getter och gnagare.[5][7]

Systematik redigera

Afghansnöfinken behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Den har liksom övriga arter i Pyrgilauda tidvis placerats i Montifringilla.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som sparsamt förekommande till lokalt vanlig.[4]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Theresa Rachel Clay (1911-1995), brittisk parasitolog, expert på framför allt fågellöss.[8]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Pyrgilauda theresae Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi :  10.14344/IOC.ML.13.1.
  4. ^ [a b c d] Clement, Peter; Harris, Alan; Davis, John (1993). Finches and Sparrows: an Identification Guide. Princeton, New Jersey: Princeton University Press. ISBN 0-691-03424-9.
  5. ^ [a b] Rasmussen, P. C.; Anderton, J.C. (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. 2. Smithsonian Institution & Lynx Edicions.
  6. ^ Dementiev, G. (1963). ”Theresa's Ground Finch Montifringilla theresae”. Ibis 105 (1): sid. 107. doi:10.1111/j.1474-919X.1963.tb02479.x. 
  7. ^ [a b] Niethammer, G. (1967). ”On the Breeding Biology of Montifringilla theresae”. Ibis 109 (1): sid. 117–118. doi:10.1111/j.1474-919X.1967.tb00010.x. 
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera