Pruser (prusser, preusser eller preussare) var ett baltiskt folk som under medeltiden bebodde områden mellan Wisła och Njemen, innan kristendomens ankomst till området. De omnämndes första gången på 900-talet men kan också vara identiska med de aestier som skildrades av Tacitus år 98. Pruserna talade ett västbaltiskt språk - prusiska - och följde en hednisk religion som åtminstone delvis sammanföll med den litauiska hedendomen och vars främste gud skall ha varit Perkūns. Prusernas land erövrades under 1200 och 1300-talet av Tyska orden, som också successivt kristnade dem; efter två stora misslyckade uppror underkuvades pruserna. Så småningom förtyskades de och det prusiska språket föll i glömska.[1] De sista talarna av prusiska var några bönder som levde i Samland på 1600-talet. Prusernas gamla område utgjorde senare Östpreussen, numera nordöstra Polen (Warmia-Mazury) och Kaliningradområdet.

De baltiska stammarnas ungefärliga bosättningsområden omkr. år 1200. Östbalternas i brunt, västbalternas i grönt.
Karta över de prusiska stammarna på 1200-talet enligt Encyclopaedia Lithuanica. De markerade städerna/slotten byggdes av Tyska orden för att förvalta de erövrade områdena.

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ Encyclopædia Britannica entry 'Old Prussian language'


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Old Prussians, 2 september 2009.