Posse comitatus är ett latinskt uttryck som betyder "samhällets makt" och i länder med common law-system betecknar den fullmakt som ordningsmakten har för att vid behov tillfälligt rekrytera medlemmar ur allmänheten för att hjälpa till att tillfångata en brottsling.

EtymologiRedigera

Ursprungligen användes posse comitatūs för att beteckna invånare sammankallade på order av myndigheterna i 1500-talets England i syfte att hantera en krissituation, t.ex. slå ner lokala uppror eller fånga brottslingar.[1] Uttrycket har också rent generellt betecknat en samling människor, ofta med ont uppsåt.

HistorikRedigera

Under engelska inbördeskriget uppbådade lokala myndigheter på båda sidor medlemmar ur allmänheten för att hjälpa till att upprätthålla ordningen och agera mot fiender. Först i och med lagen Sheriffs Act 1887 kodifierades dock funktionen i lag och möjliggjorde för varje grevskaps sheriff att tvångsrekrytera lokala invånare för att hjälpa till att fånga in brottslingar, och bötfälla eller fängsla de som vägrade.[2]

I USA finns denna rätt kvar i de delstater som inte explicit har avskaffat den i lag. En federal lag kallad Posse Comitatus Act stiftades 1878 efter slutet på rekonstruktionstiden som begränsade den federala statsmaktens möjlighet att med militära medel upprätthålla delstatslagar. Lagen förbjöd användandet av USA:s armé som posse comitatus, men gav undantag för militära styrkor som stod under delstaternas kontroll (främst Nationalgardet) samt möjligheten kvarstår enkom för USA:s president att i nödlägen kväsa uppror med militären.

KällorRedigera

  1. ^ Oxford English Dictionary, s.v. "posse n. 2, posse comitatus.
  2. ^ Sektion 8, Sheriffs Act 1887