Poète maudit
Poète maudit (på svenska ungefär fördömd poet) är en litterär term som myntades av Paul Verlaine i en essäsamling med samma namn. Termen syftar på poeter, företrädesvis under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, som sågs som utstötta av samhället likväl av sig själva.[1] För många, däribland Verlaine, framstod Charles Baudelaire som den sanne, hjältelike fördömde poeten.[2]
KarakteristikaRedigera
En fördömd poet skulle enligt Verlaine vara obskyr och svårförståelig, till den grad att de var likgiltiga inför samhället. Deras storhet skulle bara framstå inför de riktigt kulturellt bevandrade; för alla andra skulle den vara omärkbar – och därav deras fördömelse.[2]
Från detta följde även att den fördömda poeten skulle lida för sin genialitet. Det förklarade i sin tur alkoholism, hustru- och barnmisshandel o.s.v. På så vis blev inte bara fördömelsen social utan likaväl moralisk och andlig.
Exempel på poètes mauditsRedigera
GalleriRedigera
Porträtt av Charles Baudelaire av Nadar (1855).
Paul Verlaine av Frédéric Bazille (1867).
Comte de Lautréamont (före 1870).
Arthur Rimbaud vid 17 års ålder (ca 1872).
ReferenserRedigera
- ^ [a b c d e f g h] ”poete maudit | poetic concept” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/art/poete-maudit. Läst 18 februari 2017.
- ^ [a b] Valiunas, Algis (februari 2012). ”The Cursed Poets and Their Gods”. First Things. https://www.firstthings.com/article/2012/02/the-cursed-poets-and-their-gods.
- ^ Serrano, Richard (2006-11-24) (på engelska). Against the Postcolonial: Francophone Writers at the Ends of the French Empire. Lexington Books. sid. 43. ISBN 9780739120293. https://books.google.be/books?id=5b-sbv0g_6UC&pg=PA45&lpg=PA45&dq=rabearivelo+negritude&source=bl&ots=3TeO3x2pNI&sig=6zS-l6Qo0V2kEAu0hfwizzm3wuc&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwixi8eY3ZnSAhXJJ8AKHe1rDRkQ6AEIKzAC#v=onepage&q=rabearivelo%20negritude&f=false. Läst 18 februari 2017