Ploke

Ploke är en retorisk stilfigur i vilken det förekommer en exakt upprepning av ett eller flera ord. Upprepningen kan ske i direkt följd alternativt i nästkommande mening.

Stilfigurer
DIALOG
Apostrofering
Descriptio
Divisio
Hypofor
Illeism
Prosopopoeia
Ratiocinatio
Retorisk fråga
Sermocinatio
JÄMFÖRELSE
Allegori
Antites
Kenning
Liknelse
Metafor
Metonymi
Pars pro toto
Synekdoke
ORDLEK
Malapropism
Oxymoron
Paronomasi
Zeugma
STRUKTUR
Anastrof
Isokolon
Kiasm
Parallellism
Trikolon
TILLÄGG
Evidentia
Hopning
Hyperbol
Perifras
Pleonasm
Polysyndeton
Stegring
Tautologi
UPPREPNING
Allitteration
Anadiplos
Anafor
Assonans
Epanalepsis
Epifor
Ploke
Polyptoton
Rim
Symploke
Synonymi
UTESLUTNING
Asyndeton
Ellips
Ironi
Litotes
Meiosis
ÖVRIGT
Antonomasi
Dysfemism
Eufemism
Exclamatio
Katakres

Användningsområden

De viktigaste funktionerna hos ploke handlar om att betona vikten av det som förmedlas i upprepningen. De kan även användas för att skapa en retorisk effekt och göra texten mer levande för publiken. I och med att ploke enbart indikerar en upprepning av ett eller flera ord utesluter det inte att fler stilfigurer används på samma gång.

“Sommar blev höst. Höst blev vinter”

Inte nog med att det i exemplet förekommer stilfiguren ploke, det finns även en anadiplos i och med att upprepningen binder ihop satserna. Ploke begränsar inte möjligheten för fler stilfigurer utan kan i viss mån fungera som ett samlingsbegrepp för stilfigurer där upprepning förekommer.

Stilfigurer såsom ploke är vanligt förekommande i den höga stilen och även i viss utsträckning i mellan stilen.

Se även

• Retorik
• Stilfigur
• Högstil

Källor

Lindqvist, Janne (2016). Klassisk retorik för vår tid (2. rev. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 19576649. ISBN 9789144099880