Vitstrupig snårsparv

fågelart i Mexiko
(Omdirigerad från Pipilo albicollis)

Vitstrupig snårsparv[2] (Melozone albicollis) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Vitstrupig snårsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteMelozone
ArtVitstrupig snårsparv
M. albicollis
Vetenskapligt namn
§ Melozone albicollis
AuktorSclater, 1858
Utbredning
Synonymer
  • Pipilo albicollis
  • Pyrgisoma albicollis
  • Kieneria albicollis
  • Vitstrupig busksparv

Utseende redigera

Vitstrupig snårsparv är en stor och rätt enfärgat brunaktig sparv med vitt på hakan. Den har vidare ett rostrött band över strupen och rostrött även på undergumpen.

Utbredning och systematik redigera

Vitstrupig snårsparv delas upp i två underarter:[3]

  • M. a. marshalli – förekommer i den arida ek- och tallzonen i sydöstra Mexiko (Puebla)
  • M. a. albicollis – förekommer i ek- och tallzonen i södra Mexiko (från södra Puebla och östra Guerrero till centrala Oaxaca)

Släktestillhörighet redigera

Arten placerades tidigare i släktet Pipilo, men DNA-studier[4] visar att den står närmare rostnackad snårsparv (Melozone kieneri) och förs numera därför till Melozone, alternativt att dessa två (tillsammans med några andra före detta Pipilo-arter) lyfts ut till det egna släktet Kieneria[5].

Familjetillhörighet redigera

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[6][7][8][9] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[9]

Levnadssätt redigera

Vitstrupig snårsparv är en rätt vanlig och lättsedd fågelart i torra höglänta inlandsområden. Den ses i buskiga skogslandskap, trädgårdar och odlingsbygd med häckar, ofta i par eller i små sociala flockar. Fågeln födosöker huvudsakligen på marken, men även lågt till medelhögt i buskar.

Status redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.[1]

Namn redigera

Arterna i släktet Melozone kallades tidigare busksparvar, men har döpts om till snårsparvar för att undvika förväxling med de ej närbesläktade busksparvarna i Chlorospingus och för att betona det nära släktskapet med snårsparvarna i Atlapetes.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Melozone albicollis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 april 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ DaCosta, J. M., Spellman, G. M. Escalante, P., and Klicka, J. 2009. A Molecular systematic revision of two historically problematic songbird clades: Aimophila and Pipilo. J. Avian Biol. 40:206-216.
  5. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  6. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  7. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  8. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  9. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar redigera