Pimmalione
Pimmalione (Pygmalion) är en opera i en akt med musik av Luigi Cherubini, första gången uppförd på Théâtre des Tuileries i Paris den 30 november 1809. Librettot är en bearbetning av Stefano Vestris[1] av Antonio Simone Sografis italienska översättning av den text som Jean-Jacques Rousseau skrev till sitt scène lyrique Pygmalion (1770). Den bygger på den klassiska legenden om skulptören Pygmalion.
Pimmalione beställdes speciellt av kejsare Napoleon I för att visa talangen hos två av hans favoritsångare, den berömde to show off the talents of two of his favourite singers, the famous kastratsångaren Girolamo Crescentini och kontraalten Giuseppina Grassini (som hade varit Napoleons älskarinna). Operan framfördes vid en privat föreställning i kejsarens palats. Napoleon var förtjust med operan och erbjöd Cherubini en större summa pengar och en beställning på ett annat verk.
Personer redigera
| Roller | Stämma[2] | Premiärbesättning 1 september 1810[3] |
|---|---|---|
| Pimmalione (Pygmalion) | sopran kastratsångare | Girolamo Crescentini |
| Galatea | sopran | Louise Augustine Hymm[4] |
| Venere (Venus) | kontraalt[5] | Giuseppina Grassini |
| Amore (Cupido) | gossopran[6] | Carlo Vestris[7] |
Handling redigera
Skulptören Pygmalion förälskar sig i sitt egen verk, en staty av Galatea. Han ber till gudarna Venus och Cupido att befria honom från passionen. Medan an sover blir Galatea levande, dansar och förälskar sig i Pygmalion. De firar sitt bröllop i Venus palats.
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ Stefano Vestris, "en scenisk poet utan talang", tillhörde den berömda italiensk-franska teaterfamiljen som hade börjat med hans fader, dansören Gaétan Vestris, och senare med hans broder Auguste Vestris, också en balettstjärna (Henry Sutherland Edwards, History of the Opera, from its Origin in Italy to the present Time, Londra, Allen, 1862, I, s. 302;Google Books).
- ^ Enligt Mellace.
- ^ Enligt Carli Ballola.
- ^ Kort tid därefter mer känd som 'Madame Albert', efter äktenskapet med dansaren François-Ferdinand Decombe, kallad Albert (Article: Albert, Augustine, i Spire Pitou, The Paris Opéra. An Encyclopedia of Operas, Ballets, Composers, and Performers – Rococo and Romantic, 1715-1815, Westport/London, Greenwood Press, 1985, s. 17, ISBN 0-313-24394-8).
- ^ Stämman 'kontraalt' är fastslagen av Mellace, medan däremot webbsidan Bibliothèque nationale de France påstår att den är noterad i partituret som 'sopranklav'. Något som inte är förvånande då altklaven i fransk musik vanligtvis användes endast för haute-contre (hög tenor).
- ^ "...den 12-årige Carlo Vestris framträdde i rollen som Cupido (en gossopran; inte en sopranist)..." (Carli Ballola).
- ^ Charles (Carlo) Vestris var son till librettisten av Pimmalione; han skulle senare bli berömd som den siste firade dansören i familjen Vestris (H. Sutherland Edwards, cited above).
Källor
- Carli Ballola, Giovanni, Cherubini: L'uomo. La musica, Milan, Bompiani, 2015, ISBN 978-88-58-77183-9.
- Deane, Basil, Cherubini, New York, Oxford University Press, 1965
- Mellace, Raffaele, Pimmalione, in Piero Gelli (ed), Dizionario dell'opera 2008, Milan, Baldini Castoldi Dalai, 2007, pp. 1021-1022, ISBN 978-88-6073-184-5 (the article is reproduced at Opera Manager)