Pieter van Maldere

Pieter van Maldere (även Pierre), född 16 oktober 1729, död 1 november 1768, var en belgisk violinist och kompositör. van Maldere föddes i Bryssel,där han förmodligen fick sin musikaliska utbildning vid hovkapellet. Från och med 1749 var han hovviolinist hos prins Karl Alexander av Lothringen, generalguvernör över Österrikiska Nederländerna, nuvarande Belgien. 1751-1753 var van Maldere musikalisk ledare för Philarmonick Concerts i Dublin och 1754 framträdde han vid Concert Spirituel i Paris. Han agerade följeslagare till prinsen på dennes många resor i Europa, bland annat till Wien, där hans två första komiska operor hade premiär på Schönbrunn 1756 och 1758. Sistnämnda år befordrades han till prinsens valet de chambre och 1763-1767 var han ledare för teatern La Monnaie, vilket slutade i ekonomisk katastrof.

Verk

Instrumentalmusik

• 6 triosonater, Op.1
• 6 Symfonier, Op.4
• 6 Violinsonater, Op.5
• 3 Klavertrios, Op.7

Ytterligare 37 symfonier, 21 triosonater och 9 violinsonater

Operor

• Le Déguisement pastoral, 1756
• Les Amours champêtres, 1758
• La Bagarre, 1763
• Le Médecin de l'amour, 1766
• Le Soldat par amour, 1766

Källor

• Charles Burney, The Present State of Music in Germany, the Netherlands, and the United Provinces, London, 1773; London: Beckett, 1775²; reprint 1775² (Monuments of music and music literature in facsimile, 117), New York: Broude, 1969.
• François-Joseph Fétis, 'Van Maldere (Pierre)', Biographie universelle des musiciens et bibliographie générale de la musique, 2nd ed., vol.8, Paris: Firmin-Didot, 1884, 306-307.
• Suzanne Clercx, Pierre van Maldere, virtuose et maître des concerts de Charles de Lorraine (1729-1768), Brussels: Palais des Académies, 1948.
• Albert van der Linden, ‘Notes inédites sur Pierre Van Maldere et ses frères’, Belgisch Tijdschrift voor Muziekwetenschap / Revue belge de musicologie, 3, 1949, 46-49.
• Sem Porter Kegley, A preliminary study of the symphonies of Pierre van Maldere, Thesis M.M., Wichita State University, Kansas, 1976.