Phrynarachne decipiens[2] är en spindelart som först beskrevs av den skotske ornitologen och botanikern Forbes 1883. Phrynarachne decipiens ingår i släktet Phrynarachne och familjen krabbspindlar.[3][4] P. är en tropisk art av krabbspindel som förekommer i Sydostasien, Malaysia, Sumatra och Java.[1][5]

Phrynarachne decipiens
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
KlassSpindeldjur
Arachnida
OrdningSpindlar
Araneae
FamiljKrabbspindlar
Thomisidae
SläktePhrynarachne
ArtPhrynarachne decipiens
Vetenskapligt namn
§ Phrynarachne decipiens
Auktor(Forbes, 1883)
Synonymer
  • Ornithoscatoides decipiens Cambridge
  • Thomisus decipiens Forbes[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

P. decipiens efterliknar fågelspillning för att komma sina byten bland nattfjärilarna närmare.[5] Det är en form av mimikry som kallas Peckhams mimikry, eller aggressiv mimikry.[6]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] ”Taxon details Phrynarachne decipiens (Forbes, 1883)” (på engelska). World Spider Catalog. Natural History Museum Bern. http://www.wsc.nmbe.ch/species/41390. Läst 6 september 2016. 
  2. ^ Forbes, H., O. (1883) On the habits of Thomisus decipiens, a spider from Sumatra., Proc. zool. Soc. Lond. 1883: 586-588.
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (7 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/phrynarachne+decipiens/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ SpidCat: The World Spider Catalog. Platnick N.I. & Raven R.J., 2008-01-07
  5. ^ [a b] Agata Blaszczak-Boxe (2015). ”Zoologger: A spider that looks and smells like bird droppings” (på engelska). New Scientist. https://www.newscientist.com/article/dn28124-zoologger-a-spider-that-looks-and-smells-like-bird-droppings/. Läst 6 september 2016. 
  6. ^ Pasteur 1982, s. 169-199.

Tryckta källor redigera