Philippus Ragvaldi
Philippus Ragvaldi, född senast omkring 1290, död i början av 1330-talet, var en svensk dekan och kansler.
Philippus Ragvaldi var son till Ragvald Puke. Han omtalas som kanik i Linköping år 1312. Under de närmaste nio åren förefaller Philippus Ragvaldi ha vistats utomlands, av allt att döma i Frankrike och mest i Paris, där han dels omhänderhade affärer för domkapitlets i Linköping räkning och dels bedrev omfattande studier vid Paris universitet. Sedan han år 1321 förvärvat juris doktorsgrad återvände han till Sverige och blev dekan i Linköpingskapitlet. Strax efter hemkomsten blev han kansler i förmyndarregeringen för Magnus Eriksson, i vilken han kvarstod till sin död. Som kansler förefaller han ha spelat en viktig roll. Han deltog i rådsaristokratins kamp mot Ingeborg Håkansdotter. Det har antagits att han under sin kanslertid var anförtrodd Magnus Erikssons uppfostran, och han har tillskrivits författarskapet av Konungastyrelsen.