Petite Ceinture-järnvägen

Petite Ceinture-järnvägen (franska Chemin de fer de Petite Ceinture, ”Lilla bältjärnvägen”), en järnvägslinje som omsluter Paris likt en ringlinje.

Ej att förväxla med Grande Ceinture-järnvägen.

Sista passagerartåget gick 1934 men större delen av banan ligger kvar. På äldre kartor över Paris syns en järnvägslinje som i princip följer de yttre boulevarderna och den nyare motorvägen (Boulevard Périphérique) runt staden.

Banan började anläggas 1851 och 1867 stod linjen färdig. Banans längd var 34,2 kilometer och det fanns 31 stationer längs linjen. Enligt de gamla tidtabellerna tog hela resan runt 1 timme och 40 minuter. Anledningen till att den byggdes var att transportera folk och varor på ett snabbare sätt, men det fanns också i tankarna att den skulle användas för militärtransporter, något som kom till användning under det fransk-tyska kriget.^[1]

Konstnären Hasse Lindroth har skildrat järnvägen i målningar.

Källor

www.petiteceinture.org Association Sauvegarde Petite Ceinture
Kapitlet Ödemarkernas Paris i Än en gång Paris, Bo E. Åkermark, 1981

Referenser

^ Carrière, Bruno (1992) (på franska). La saga de la petite ceinture. Ed. La Vie du Rail. sid. 67. ISBN 978-2-902808-36-6. https://books.google.com/books?id=3kAsAAAACAAJ. Läst 2 juli 2024

Se även

Flèche d'or Café

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Petite Ceinture-järnvägen.
Bilder & media
La Petite Ceinture (på franska)

[1] Carrière, Bruno (1992) (på franska). La saga de la petite ceinture. Ed. La Vie du Rail. sid. 67. ISBN 978-2-902808-36-6. https://books.google.com/books?id=3kAsAAAACAAJ. Läst 2 juli 2024

[1]