Per Weiland
Per Månsson Weiland, född 5 mars 1860 i Vinslövs socken, Kristianstads län, död 10 april 1907 på Uppsala hospital, var en svensk tidningsman.
Weiland var redaktionssekreterare i Nya Skånska Posten januari till december 1884, redaktör och utgivare av Upsala-Posten från december 1886 till 1890 och av Trumf från december 1888 till november 1891. Han var även verksam som skriftställare.
I Weilands skrift Göingen (1887) är återgivningen av bygdemålet långt drivet åt det fonetiska och vokabulären så pass svårtillgänglig att en lång ordlista tillfogats.[1] I några av sina lyrisk stycken har han ett vemodigt och mycket personligt uttryck. I dikten "Draingen" låter han en dräng tala om sitt öde med tung resignation: "for ain gang bleer ad bedor, ain gang en ska ju dö".[2]
Bibliografi redigera
- Kabbalök : både det och detta. Kristianstad: Littorins bokh. i distr. 1884. Libris 22322298. http://hdl.handle.net/2077/55026
- Göingen : bygdemål från sydöstra delen af Vestra Göinge härad. Stockholm: Bonnier. 1887. Libris 414047
- Utan smink. Stockholm: Bonnier. 1887. Libris 1627363
- Brytningar : gammalt, nyare och nytt : poesi. Uppsala: Akad. bokh. 1891. Libris 17116348. http://hdl.handle.net/2077/57417
- Klok och galen : några nya dikter, deribland ett femtiotal - författade å ett hospital. Upsala: förf. 1898. Libris q16fjgmvnzljp5fd. http://hdl.handle.net/2077/61338
Källor redigera
- Weiland, Per Månsson i Bernhard Lundstedt, Svenskt porträttgalleri (1910), volym XVI. Tidningsmän