Vitstrupig frankolin

Afrikansk hönsfågel
(Omdirigerad från Peliperdix albogularis)

Vitstrupig frankolin[2] (Campocolinus albogularis) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]

Vitstrupig frankolin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteCampocolinus
ArtVitstrupig frankolin
C. albogularis
Vetenskapligt namn
§ Campocolinus albogularis
AuktorHartlaub, 1854
Synonymer
  • Francolinus albogularis
  • Peliperdix albogularis

Utseende och läte redigera

Vitstrupig frankolin är en liten och färgglad frankolin, mindre än de flesta andra frankoliner men större än vaktlar och springhöns. Könen liknar varandra, men hanen har djupare färger och streckat bröst, medan honans bröst är lätt tvärbandad. Fjäderdräkten varierar något geografiskt, där sydliga fåglar har mycket mer rostrött på bröstet. Honan liknar hona coquifrankolin och hona saufrankolin, men skiljer sig åt genom mönstret på huvudet och bröstet och i flykten de rostfärgade vingarna. Lätena är av två typer, dels ett upprepat "chur-di", dels en kort serie med kacklande toner.

Utbredning och systematik redigera

Vitstrupig frankolin delas in i tre underarter i två grupper:[4]

Släktestillhörighet redigera

Vitstrupig frankolin placerades fram tills nyligen i släktet Peliperdix, men genetiska studier[5] har visat att arterna i släktet inte står varandra närmast. Vitstrupig frankolin tillsammans med saufrankolin och coquifrankolin lyfts därför allt oftare ut i ett eget släkte, Campocolinus.[3][4]

Längre tillbaka placerades den i släktet Francolinus, men även där visade genetiska studier visar att placeringen var inkorrekt.[6][7][8][9][10]

Levnadssätt redigera

Vitstrupig frankolin hittas i savann och öppet skogslandskap med tjockt gräs. Den är skygg och tillbakadragen, och springer heller undan när den störs än tar till vingarna.

Status redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Peliperdix albogularis . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 26 december 2022.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi :  10.14344/IOC.ML.11.2.
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  5. ^ Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158: 107091.
  6. ^ Bloomer, P. & Crowe, T.M. (1998) Francolin phylogenetics: molecular, morphobehavioral, and combined evidence. Mol. Phyl. & Evol. 9(2): 236–254.
  7. ^ Crowe, T.M., R.C.K. Bowie, P. Bloomer, T.G. Mandiwana, T.A.J. Hedderson, E. Randi, S. Pereira, and J. Wakeling (2006a), Phylogenetics, biogeography and classification of, and character evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): Effects of character exclusion, data partitioning and missing data, Cladistics 22, 495-532.
  8. ^ Crowe, T.M., P. Bloomer, E. Randi, V. Lucchini, R. Kimball, E. Braun, and J.G. Groth (2006b), Supra-generic cladistics of landfowl (Order Galliformes), Acta Zool. Sinica 52, S358-S361.
  9. ^ Meng, Y., B. Dai, J. Ran, J. Li, B. Yue (2008), Phylogenetic position of the genus Tetraophasis (Aves, Galliformes, Phasianidae) as inferred from mitochondrial and nuclear sequences, Biochem. Syst. Ecol. 36, 626-637.
  10. ^ Mandiwana-Neudani, T.G., R.C.K. Bowie, M. Hausberger, L. Henry, and T.M. Crowe (2014), Taxonomic and phylogenetic utility of variation in advertising calls of francolins and spurfowls (Galliformes: Phasianidae), Afr. Zool. 49, 54-82.

Externa länkar redigera