Storknäbbskungsfiskare[2] (Pelargopsis capensis) är en fågel i familjen kungsfiskare inom ordningen praktfåglar.[3]

Storknäbbskungsfiskare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPraktfåglar
Coraciiformes
FamiljKungsfiskare
Alcedinidae
SläktePelargopsis
ArtStorknäbbskungsfiskare
P. capensis
Vetenskapligt namn
§ Pelargopsis capensis
Auktor(Linné, 1766)

Utseende och läte redigera

Storknäbbskungsfiskaren är en mycket stor (35–41 cm) kungsfiskare med en massiv scharlakansröd näbb. Hos nominatformen är huvudet vanligen olivbrunt med mörkt grönblå ovansida och undersidan beigefärgad. Vingar och stjärt är blåare, med ännu ljusare blå övergump som syns väl i flykten. Fjäderdräkten varierar rätt mycket geografiskt, i både huvudfärg och färg på ovan- och undersida. Hos vissa underarter är ovansidan blåare eller grönare och den mörka hjässan kan saknas helt. Mest extrema är fåglar i Filippinerna (giganteus) som har lysande blågrön rygg och i stort sett vitt huvud och vit undersida.[4]

 

Under häckningstid är arten mycket ljudlig, med en vittljudande vissling som i engelsk litteratur återges "peu-peu-pow". Som kontaktläte hörs ett högljutt skrattande "ka-ka-ka" som upprepas sex till tio gånger.[4]

Utbredning och systematik redigera

Storknäbbskungsfiskaren har ett stort utbredningsområde i södra och sydöstra Asien, från Indien österut till Filippinerna och söderut till Små Sundaöarna. Den delas in i hela 15 underarter med följande utbredning:[3]

Underarterna nesoeca och isoptera inkluderas ofta i sodalis.[5]

Levnadssätt redigera

Storknäbbskungsfiskaren vistas helst vid stora åar, floder och kanter av större vattensamlingar. Den kan ses djupt i gammal regnskog, sumpskog och mangroveträsk, men även i öppnare områden som kokosplantage och risfält. Födan består av olika sorters fisk, krabbor och andra kräftdjur. men kan även ta grodor, ödlor, gnagare, fågelungar och insekter. Den har ett monogamt häckningsbeteende och försvarar sitt revir aggressivt mot artfränder, men även mot fåglar så stora som vitbukig fiskörn och mindre adjutant. Boet grävs ut i en flodbank, en rutten trädstam eller en myrstack, antingen på marken eller upp till tio meter upp i ett träd.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pelargopsis capensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Woodall, P. F. and G. M. Kirwan (2020). Stork-billed Kingfisher (Pelargopsis capensis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.stbkin1.01
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi :  10.14344/IOC.ML.9.2.

Externa länkar redigera