För politikern med samma namn, se Paul Simon (politiker).

Paul Frederic Simon, född 13 oktober 1941 i Newark i New Jersey, är en amerikansk sångare, gitarrist, textförfattare, kompositör och skådespelare.

Paul Simon
Paul Simon på 9:30 Club i Washington, D.C. 27 maj 2011.
FödelsenamnPaul Frederic Simon
Född13 oktober 1941 (82 år)
Newark, New Jersey, USA
BakgrundNew York City, USA
MakaPeggy Harper
(g. 1969–1975)
Carrie Fisher
(g. 1983–1984)
Edie Brickell
(g. 1992–)
Genre
Roll
  • Musiker
  • sångare
  • låtskrivare
  • skådespelare
Instrument
  • Sång
  • gitarr
År som aktiv1956–
Skivbolag{{hlistColumbia|Warner Bros.|Concord}}
Relaterade artisterSimon & Garfunkel
Webbplatspaulsimon.com
Utmärkelser
Johnny Mercer Award (1998)[1]
Rock and Roll Hall of Fame (2001)
MusiCares Person of the Year (2001)
Gershwin Prize (2007)
Polarpriset (2012)
Kennedy Center Honors
Grammy Lifetime Achievement Award
Primetime Emmy Award
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences

Tillsammans med Art Garfunkel var Simon medlem av och låtskrivare i duon Simon and Garfunkel 19641970 och vid senare återföreningar 19811983, 1991, 20032004 och 2009. De båda samarbetade redan 1957 under namnet Tom & Jerry, bland annat på singeln Hey, Schoolgirl. Efter 1970 har Simon huvudsakligen arbetat som soloartist.

Paul Simon invaldes i Rock and Roll Hall of Fame år 2001.[2]

2012 tilldelades Paul Simon Polarpriset.[3]

Biografi redigera

Uppväxt redigera

 
Paul Simon 1966
 
Art Garfunkel, vänster, med Paul Simon på en konsert i Dublin som Simon & Garfunkel 1981
 
Miriam Makeba och Paul Simon 1986

Strax efter Paul Simon föddes flyttade hans familj till New York-förorten Flushing i Queens. De bodde i ett medelklassområde bara tre kvarter från där Art Garfunkels familj levde. Simons mamma Belle var lärare och pappa Louis var basist i olika orkestrar. Familjen var judisk och härstammade från Ungern.

När Simon var nio år hörde han Art Garfunkel sjunga "They Tried To Tell Us We're Too Young" i skolan.

Som femtonåring hade Paul Simon två stora intressen: baseboll och rock'n'roll. Han var särskilt fascinerad av Elvis Presley och tonårsdrömmen var att bli en ny Elvis. Andra musikaliska favoriter hos den unge Simon var doo-wop-grupper som The Penguins (speciellt deras sång "Earth Angel"), The Moonglows och The Orioles.

One-Trick Pony redigera

Under slutet av 1970-talet arbetade Simon med att skriva manus och musik till filmen One-Trick Pony, vilken hade premiär 1980.

The Capeman redigera

Simon påbörjade arbetet med musikalen The Capeman redan under senare delen av 1980-talet. Arbetet låg dock nere några år medan Simon spelade in albumet The Rhythm of the Saints.

The Capeman är baserad på en verklig händelse som inträffade 1959 då Salvador Agron (som var av puertoricansk härkomst) mördade två vita tonåringar i New York. Agron flydde från platsen iklädd en cape och lyckades hålla sig gömd för polisen under några dagar innan han till slut greps och sedermera dömdes till långvarigt fängelsestraff.

Trots att Simon samarbetade med poeten och nobelpristagaren Derek Walcott blev musikalen en av de största flopparna på Broadway någonsin. Musikalen lades ner efter bara 68 föreställningar (+ 59 förhandsvisningar innan premiären) den 28 mars 1998. Simon och övriga investerare förlorade sammanlagd 11 miljoner dollar.

Huvudrollerna spelades av Rubén Blades (som den äldre Salvador Agron), Marc Anthony (som den yngre Agron) och Ednita Nazario som Agrons mamma.

Paul Simons egna versioner av tretton sånger från musikalen gavs ut på Songs From the Capeman. Hela musikalen finns även inspelad i studio av de som framförde den på Broadway, men denna har av någon okänd anledning ännu inte givits ut officiellt på CD, däremot finns den sedan 2006 att ladda ner från Itunes.

Surprise redigera

Efter sex års tystnad återkom Simon 2006 med ett nytt album betitlat Surprise som var samproducerat med Brian Eno.

Gershwin Prize for Popular Song redigera

23 maj 2007 blev Simon den förste mottagaren av The Library of Congress Gershwin Prize for Popular Song, ett pris som är tänkt att delas ut årligen för att hedra de legendariska bröderna och låtskrivarna George och Ira Gershwin. Motiveringen löd: "Få låtskrivare har haft större inflytande eller bidragit mer till sång-genren än Paul Simon. På grund av hans musiks bredd, variation och oförfalskade skönhet, såväl som dess förmåga att överbrygga människor och kulturer, passar han perfekt för att vara den förste som tilldelas detta prestigefyllda pris". Vid prisceremonin i Washington uppträdde bland andra Yolanda Adams, Marc Anthony, The Dixie Hummingbirds, Jerry Douglas, Art Garfunkel, Philip Glass, Alison Krauss, Ladysmith Black Mambazo, Lyle Lovett, Stephen Marley, James Taylor och Buckwheat Zydeco för att hylla Simon.

So Beautiful or So What redigera

Nästa album gavs ut 12 april 2011 och är medproducerat av Phil Ramone, en producent som Simon arbetade tillsammans med redan på albumet There Goes Rhymin' Simon 1973. Under mars 2010 spelade Doyle Lawson och hans bluegrassgrupp Quicksilver in några låtar i studio med Simon. Mp3-singeln "Getting Ready For Christmas Day" gavs ut 12 november 2010.

Roy Halee, producenten som arbetade med samtliga fem studioalbum för Simon and Garfunkel, har i en intervju hösten 2014 sagt att han arbetar tillsammans med Simon på ett nytt album. Enligt tidningen Rolling Stone magazine kommer Paul Simon ut med ett nytt album, Stranger to Stranger, 29 april 2016. Paul Simon, som för övrigt fyller 75 under året, kommer även att göra en USA-turné under försommaren.

Privatliv redigera

Simon var i början av 1970-talet gift med Peggy Harper, och har sonen Harper Simon (född 1972) tillsammans med henne. 16 augusti 1983 gifte sig Simon med skådespelaren Carrie Fisher, de var dock endast gifta i några månader och skilde sig 1984. Han är sedan 30 maj 1992 gift med sångerskan Edie Brickell. De har tre barn tillsammans: Adrian, Lulu och Gabriel.

Paul Simon meddelade i februari 2018 att han kommer att sluta turnera. Under 2018 genomförde han den sista turnén, som avslutades med en konsert i stadsdelen där han växte upp, Queens i New York, den 22 september.

Diskografi redigera

 
Omslaget till Paul Simons album Graceland (1986).

Album redigera

Singlar redigera

År Namn Listplacering Tagen från albumet
Amerikanska Billboardlistan Englandslistan
1958 True or False/Teenage Fool [a] - - -
1959 Anna Belle/Loneliness [b] - - -
1959 Don’t Take the Stars/So Tenderly [c] - - -
1960 Just A Boy/Shy [b] - - -
1960 Just A Boy/I'd Like To Be [b] - - -
1960 All Through The Night/To Think Of You Again [c] - - -
1961 I'm Lonely/I Wish I Weren't In Love [b] - - -
1961 Play Me A Sad Song/It Means A Lot To Them [b] - - -
1961 Motorcycle/I Don't Believe Them [d] #99 - -
1962 Wildflower/Express Train [d] - - -
1962 Cry, Little Boy, Cry/Get Up And Do The Wobble [d] - - -
1962 The Lone Teen Ranger/Lisa [e] #97 - -
1962 Cards of Love/Noise [d] - - -
1962 Tick Tock/Please Don't Tell Her [f] - - -
1963 Carlos Dominguez/He Was My Brother [g] - - -
1964 He Was My Brother/Carlos Dominguez [b] [l] - - -
1965 I Am A Rock/Leaves That Are Green [h] - - The Paul Simon Song Book
1972 Mother And Child Reunion/Paranoia Blues #4 #5 Paul Simon
1972 Me and Julio Down By the Schoolyard/Congratulations #22 #15 Paul Simon
1972 Duncan/Run That Body Down #58 - Paul Simon
1973 Kodachrome/Tenderness #2 - There Goes Rhymin' Simon
1973 Loves Me Like A Rock/Learn How To Fall [i] #2 #39 There Goes Rhymin' Simon
1973 American Tune/One Man's Ceiling Is Another Man's Floor #35 - There Goes Rhymin' Simon
1973 Take Me To The Mardi Gras/Something So Right - #7 There Goes Rhymin' Simon
1974 The Sound of Silence/Mother And Child Reunion - - Paul Simon in Concert/Live Rhymin'
1975 Gone At Last/Tenderness [j] #23 - Still Crazy After All These Years and There Goes Rhymin' Simon
1975 Fifty Ways To Leave Your Lover/Some Folks' Lives Roll Easy #1 #23 Still Crazy After All These Years
1976 Still Crazy After All These Years/I Do It For Your Love #40 - Still Crazy After All These Years
1977 Slip Slidin' Away/Something So Right [k] #5 #36 Greatest Hits, Etc.
1977 Stranded In A Limousine/Have A Good Time [l] - - Greatest Hits, Etc.
1980 Late In The Evening/How The Heart Approaches What It Yearns #6 #58 One-Trick Pony (soundtrack)
1980 One Trick Pony/Long, Long Day #40 - One-Trick Pony (soundtrack)
1981 Oh, Marion/God Bless The Absentee - - One-Trick Pony (soundtrack)
1983 Allergies/Think Too Much (b) #44 - Hearts and Bones
1984 Think Too Much (a)/Song About The Moon - - Hearts and Bones
1986 You Can Call Me Al/Gumboots #23 #4 Graceland
1986 Graceland/Hearts And Bones #81 - Graceland (A-sidan); Hearts and Bones (B-sidan)
1986 The Boy In The Bubble/Crazy Love, Vol. II #33 #26 Graceland
1987 Diamonds On The Soles Of Her Shoes/All Around The World, Or The Myth Of Fingerprints - #77 Graceland
1990 The Obvious Child #92 #15 The Rhythm of the Saints
2006 Father And Daughter - #31 Surprise
2010 Getting Ready For Christmas Day [m] - - So Beautiful or So What
2011 The Afterlife - - So Beautiful or So What

[a] under namnet True Taylor

[b] under namnet Jerry Landis

[c] utgiven på skivbolaget Laurie Records. Simon var extra medlem i gruppen The Mystics

[d] under gruppnamnet Tico & The Triumphs (tillsammans med Mickey Borack, Marty Cooper, Gail Lynn and Howie Beck)

[e] under namnet Jerry Landis

[f] bakgrundssång bara till sångaren Ritchie Cordell

[g] under namnet Paul Kane

[h] bara utgiven i England

[i] tillsammans med The Dixie Hummingbirds

[j] duett med Phoebe Snow på A-sidan

[k] tillsammans med The Oak Ridge Boys på A-sidan

[l] bara utgiven i England

[m] Mp3-singel

Filmografi redigera

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ läst: 10 februari 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Paul Simon: inducted in 2001”. Rockhall.com. http://rockhall.com/inductees/paul-simon. Läst 16 april 2012. 
  3. ^ "2012 års mottagare av Polar Music Prize" Arkiverad 5 augusti 2017 hämtat från the Wayback Machine. Polarmusicprize.org. 8 maj 2012. Läst 26 juli 2012.

Externa länkar redigera