Parmigianino

Parmigianino, egentligen Girolamo Francesco Maria Mazzola, född 11 januari 1503 i Parma, död 24 augusti 1540 i Casalmaggiore i Lombardiet, var en italiensk manieristisk målare och gravör, uppkallad efter sin födelsestad Parma. Han var son till Filippo Mazzola.

Madonnan med den långa halsen (1534–1540). Galleria degli Uffizi i Florens.

Parmigianino studerade under Correggio men upptog senare drag av Rafael och andra av högrenässansens mästare. I likhet med andra manierister utmärks han målningar av de långsträckta figurerna och den praktfulla men kalla färgskalan. Förutom en mängd målningar, som i dag finns i Parma, utförde Parmigianino en mängd andaktsbilder, varav de flesta senare förvarats på museerna i Dresden, Wien, Neapel och Bologna. Han skattas även i Italien som en pionjär inom etsningskonsten.

På Kunsthistorisches Museum i Wien återfinns hans målning Självporträtt i en konvex spegel.

Girolamo Mazzola Bedoli, som var gift med Parmigianinos kusin, fortsatte senare att måla i hans stil.

Källor

• Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Parmigianino.
  Bilder & media
• Mazzola, 4. Francesco i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)