Paris-Bourges
Paris-Bourges, numera officiellt Paris-Gien-Bourges, är ett årligt (dock med många luckor) endags-landsvägslopp i cykel som hålls sedan 1913 i regionen Centre-Val de Loire i Frankrike. Loppet har sedan 2005 UCI-status som Europe Tour 1.1.
.jpg) Paris-Gien-Bourges 2012 | |
| Detaljer | |
|---|---|
| Datum | Oktober |
| Region | Centre-Val de Loire, Frankrike |
| Disciplin | Landsväg |
| Typ | Endagslopp |
| Arrangör | Union Bourges Cher Cyclisme |
| Status | UCI Europe Tour 1.1 |
| Historia | |
| Antal upplagor | 72 (2023) |
| Första upplaga | 1913 |
| Första vinnare |  René Pichon |
| Flest segrar | 2 segrar: Marcel Dussault Daniele Nardello John Degenkolb Sam Bennett |
| Senaste vinnare | Arnaud Démare (2023) |
Ursprungligen startade loppet i Paris och var cirka 270 km långt, men sedan 1996 sker starten i Gien och loppet mäter numera i allmänhet drygt 190 km. Målgången sker på Boulevard de la République i Bourges.
Inledningsvis var loppet ett rent amatörlopp, men sedan 1949 är loppet för professionella.
Från 1980 till 1992 kördes Paris-Bourges som ett tvådagars etapplopp (vissa år med två etapper den ena dagen).
Även om det finns några stigningar i andra halvan av rutten, så är de sista fyrtio kilometrarna relativt platta[1] och loppet brukar därför avgöras i en klungspurt.
Utöver placeringarna i loppet utses också bästa spurtare, baserat på tre inlagda poängspurter, och ett bergspris utdelas till den som samlat flest poäng genom att bli bland de tre första uppför loppets tre svåraste backar, vilka vanligtvis är:[2][1]
- Côte de Jars - 1,5 km med 6,6 stigningsprocent [3]
- Côte/Sommet du Graveron - 1,2 km med 9,2 stigningsprocent
- Côte de la Chapelotte - 3 km med 4,9 stigningsprocent
Segrare
redigera- 2023
Arnaud Démare - 2022
Jasper Philipsen - 2021 Jordi Meeus
- 2020 ingen tävling (på grund av Covid-19)
- 2019 Marc Sarreau
- 2018 Valentin Madouas
- 2017 Rudy Barbier
- 2016
Sam Bennett - 2015 Sam Bennett
- 2014
John Degenkolb - 2013 John Degenkolb
- 2012 Florian Vachon
- 2011
Mathew Hayman - 2010 Anthony Ravard
- 2009 André Greipel
- 2008
Bernhard Eisel - 2007 Romain Feillu
- 2006 Thomas Voeckler
- 2005
Lars Bak - 2004 Jérôme Pineau
- 2003 Jens Voigt
- 2002 Allan Johansen
- 2001 Florent Brard
- 2000 Laurent Brochard
- 1999
Daniele Nardello - 1998 Ludo Dierckxsens
- 1997 Laurent Roux
- 1996
Tristan Hoffman - 1995 Daniele Nardello
- 1994 Lars Michaelsen
- 1993 Bruno Cornillet
- 1992 Wilfried Nelissen
- 1991
Andrei Tchmil - 1990 Laurent Jalabert
- 1989 ingen tävling
- 1988 Patrice Esnault
- 1987 Kim Andersen
- 1986 Dominique Lecrocq
- 1985
Niki Rüttimann - 1984 Sean Kelly
- 1983 Stephen Roche
- 1982 Didier Vanoverschelde
- 1981 Francis Castaing
- 1980 Yves Hézard
- 1979 Jean-René Bernaudeau
- 1978 Régis Ovion
- 1977 Régis Delépine
- 1976 Jean-Luc Molineris
- 1975 Jean-Pierre Danguillaume
- 1974
Barry Hoban - 1973 Roland Berland
- 1972 Cyrille Guimard
- 1971 Walter Ricci
- 1958–1970 ingen tävling
- 1957 Raymond Guégan
- 1956 Joseph Morvan
- 1955 Jean-Marie Cieleska
- 1954 Jean Stablinski
- 1953 Robert Varnajo
- 1952 Stanislas Bober
- 1951 Jean-Marie Goasmat
- 1950 Amand Audaire
- 1949 Marcel Dussault
- 1948 Marcel Dussault
- 1947 Albert Bourlon
- 1934–1946 ingen tävling
- 1933 Robert Petit
- 1932 Narcisse Mattuizi
- 1930–1931 ingen tävling
- 1929 Théodore Ladron
- 1928 Fernand Bruynooghe
- 1926–1927 ingen tävling
- 1925 Gaston Deschamps
- 1924 Marcel Bidot
- 1923 Jean Brunier
- 1922 Marcel Godard
- 1918–1921 ingen tävling
- 1917 Charles Juseret
- 1914-1916 ingen tävling
- 1913 René Pichon
Referenser
redigera- Paris-Bourges (1.1), France på BikeRaceInfo.
- Paris-Bourges på CyclingArchives
- ^ [a b] Se profil för Paris-Bourges 2021 på ProCyclingStats.
- ^ Se exempelvis den officiella resultatlistan från 2021 Arkiverad 6 maj 2022 hämtat från the Wayback Machine. och artikel 11 i Reglementet 2021 Arkiverad 5 maj 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Notera också att 67 åkare hade samma tid som vinnaren i klungspurten (om det skiljer mindre än en sekund till den framförvarande får man samma tid som denne).
- ^ Genomsnittlig stigning - det vill säga höjdskillnad i procent av tillryggalagd horisontell distans.