Pacinis kroppar (även kallade Vater-Pacinis (känsel)kroppar[1][2] eller Pacinis korpuskler[3]) är en typ av afferenta (sensoriska) nervändslut uppkallad efter de två anatomiprofessorerna Abraham Vater och Filippo Pacini. Till strukturen är de lökformade och i jämförelse med andra nervändslut stora (0,5-2 mm i diameter). De är lokaliserade till underhuden där de registrerar mekanisk stimulering i form av vibrationer och förmedlar den med nervimpulser till centrala nervsystemet.[2] Runt pacinis kroppars axon sitter flera lager av lameller vilka möjliggör axonets snabba adaption, som innebär att endast två nervimpulser sänds iväg vid en hudintryckning: en i samband med intryckningen och en när trycket mot känselkroppen upphör.

Pacinis kroppar (se längst ned i bild).

Pacinikroppar finns i både hårlös och hårig hud, är lågtröskliga och snabbt adapterande.[4]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

NoterRedigera

  1. ^ ”Känselsinne. Smärta, tryck, beröring, kyla och värme. Sidolinjeorgan - Info om djur”. www.djur.cob.lu.se. http://www.djur.cob.lu.se/svar/Kanselsinne.html. Läst 16 april 2016. 
  2. ^ [a b] ”Huden - innervation”. www.neuro.ki.se. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141004003115/http://www.neuro.ki.se/neuro/kk2/hud17.html. Läst 16 april 2016. 
  3. ^ Gösta Roupe, professor i dermatologi och venereologi (2001). ”Huden hos den åldrande människan”. Läkartidningen. https://lakartidningen.se/wp-content/uploads/OldPdfFiles/2001/22538.pdf. Läst 27 december 2020. 
  4. ^ Siegel, Allan; Hreday N. Sapru (6 juni 2014) (på engelska). Essential Neuroscience (3). Lippincott Williams & Wilkins. sid. 252-253. ISBN 978-1-4511-8968-1