Oxioner
varelser med mänskliga ansikten med djurs kroppar och lemmar, som enligt Publius Cornelius Tacitus
Oxioner är varelser med mänskliga ansikten med djurs kroppar och lemmar, som enligt Publius Cornelius Tacitus antogs leva långt norrut i Europa i närheten av finnarna.
Tacitus redogör i boken Germania för de uppgifter han har lyckats få tag på om märkliga människor som klarar av att överleva i det skrämmande norra Europa som har "en frånstötande landskapsbild och ett hårt klimat".[1] Han lokaliserar dem i närheten av finnarna, och beskriver dem på följande sätt:
” | Resten är redan sagolik: att hellusierna och oxionerna har människors huvuden och ansikten, (men) djurs kroppar och lemmar: Det vill jag, då det ännu är outforskat, lämna osagt. | „ |
Referenser
redigera- ^ Johan Dahlbäck (28 februari 2005). ”Folk och monster i norr”. Göteborgs-Posten. https://www.gp.se/kultur/kultur/folk-och-monster-i-norr-1.1191142.
Vidare läsning
redigera- Tacitus; Önnerfors Alf, Kaliff Anders (2005). Germania. Wahlström & Widstrands klassikerserie, 99-3365423-3 ([Ny utg.][arkeologisk kommentar av Anders Kaliff]). Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9709771. ISBN 9146203532