Wikipedia

Ostfrisiska öarna

Ostfrisiska öarna är en grupp tyska öar i Nordsjön. De ligger uppradade som dynöar utanför Niedersachsens kust, längs Ostfrisiska halvön. Skärgården sträcker sig cirka 90 kilometer från väst till öst mellan mynningarna av floderna Ems och Jade eller Weser, och mellan 3,5 och 10 kilometer utanför fastlandet. Mellan öarna och fastlandet finns vidsträckta lerområden, som täcker ett större område än själva öarna. Kusthavet ligger framför öarna. Öarna, de omgivande muddermarkerna och kusthavet (Naturreservat "Kusthavet utanför de ostfrisiska öarna") är nära sammankopplade ekologiskt. Skärgården är en del av det största Vadehavet i Nordsjön och utgör cirka fem procent av Nationalparken Vadehavet i Niedersachsen.[1].

Vy från Baltrum mot Langeoog och Spiekeroog
Vattentorneet på Langeoog och Lale Andersen-statyn

Indelning redigera

Den till ytan största ön är den västligaste Borkum, de andra bebodda öarna är, från väst till öst: Juist, Norderney med den största staden på öarna, Baltrum, Langeoog, Spiekeroog och Wangerooge. Det finns också sex andra små, obebodda öar: Lütje Hörn öster och Brauerplate norr om Borkum, Memmert och Kachelotplate sydväst om Juist, Minsener Oog[2] som en uppspolad ö sydost om Wangerooge och Mellum på östra kanten av ögruppen, som inte längre tillhör de ostfrisiska öarna efter avgränsningen av den federala myndigheten för naturskydd, utan tillhör Watten im Elbe-Weser-Dreieck.[3] Väster om Borkum ligger de Västfrisiska öarna, som hör till Nederländerna.

Öarna (från väst till öst) redigera

  1. Borkum är den största ön. Borkum är en egen kommun i distriktet Landkreis Leer.
  2. Kachelotplate är obebodd.
  3. Lütje Hörn är obebodd.
  4. Memmert är obebodd.
  5. Juist är en egen kommun i distriktet Landkreis Aurich.
  6. Norderney är en egen kommun i distriktet Landkreis Aurich.
  7. Baltrum är en egen kommun i distriktet Landkreis Aurich.
  8. Langeoog är en egen kommun i distriktet Landkreis Wittmund.
  9. Spiekeroog är en egen kommun i distriktet Landkreis Wittmund.
  10. Wangerooge är en egen kommun i distriktet Landkreis Friesland.
  11. Minsener Oog är obebodd.
  12. Mellum är obebodd.

 
 

Geografi redigera

 
De ostfrisiska öarna, från Spiekeroog (nederst) till Borkum (överst)

Öarna har sandstränder på havssidan. I inlandet består de av sanddyner av olika ålder, medan de mot fastlandet övergår i saltmyrar och lerbottnar.

På grund av tidvattnet strömmar vattnet förbi öarna till tidvattensflaken och tillbaka till havet genom Seegatterna mellan öarna. Tidvattenströmmarna är mycket starka i dessa tidvattensvikar. På grund av den rådande huvudströmmen från väst till öst gnager vattnet på öarnas västra sidor, medan sand avsätts på den östra sidan. Under århundradenas lopp har detta lett till att bosättningar på den västra sidan har övergivits och nya byggnader har uppförts i det östra området. Genom att befästa öarna kunde denna förflyttning bromsas avsevärt under 1900-talet. Enskilda sandbankar flyttar sig fortfarande omkring hundra meter per år. För närvarande rör sig öarna fortfarande några meter per år österut, varvid vissa öar rör sig mer än andra (t.ex. Spiekeroog nästan inte alls, men Wangerooge mer).

Memmert, Lütje Hörn, Mellum och Minsener Oog är obebodda. Den senare skapades på konstgjord väg först i början av 1900-talet för att skydda Jadefarleden till Wilhelmshaven. Kachelotplate mellan Borkum och Juist är en sandbank.

Öarna Norderney, Baltrum, Langeoog, Spiekeroog och Wangerooge kan vid lågvatten nås från fastlandet med en gyttjevandring. Vid lågvatten torkar vassen upp till fastlandet med undantag för några få navigationskanaler (Priele).

Norderney är den östra änden av den tidigare ön Buise. Andra tidigare ostfrisiska öar är Burchana och Bant.

Ursprung redigera

Enligt "Platen-hypotesen", som förespråkas idag, är dagens öar enbart ett resultat av marin sedimentering genom strömmar, svall och vind samt stormfloder. De har inte (eller inte längre) "geestkärnor" som de Nordfrisiska öarna. Där de finns bildades geestkärnor efter glacial i den yngre Atlanten och subboreal. (2000 till 5000 år sedan) täcktes av marina sediment.

Stormfloder redigera

I århundraden har de ostfrisiska öarna och deras invånare drabbats av kraftiga stormfloder som inträffar med några decenniers mellanrum. Julfloden 1717, februarifloden 1825 och nyårsfloden 1855 krävde många liv. Flera ostfrisiska öar drabbades också av stormfloden i Nordtyskland 1962 och allhelgonafloden 2006. Dessa orsakade allvarliga skador på egendom. På grund av den globala uppvärmningen inträffar stormfloder allt oftare. Ju oftare våldsamma stormfloder drabbar kusten, desto större blir skadorna och desto snabbare spolas mer sand bort.[4][5]

Höjning av havsnivån redigera

På grund av den globala havsnivåhöjningen till följd av global uppvärmning är även stora delar av de ostfrisiska öarna hotade till sin existens. Öarna ligger bara några meter över havsytan. Forskare varnar för att Borkum, Juist, Norderney, Spiekeroog och Langeoog samt stora delar av Föhr kan komma att översvämmas.[6] Delvis på grund av den krympande landytan stiger också fastighetspriserna på vissa öar.[7] På grund av den globala uppvärmningen inträffar stormvatten allt oftare. Ju oftare våldsamma stormfloder drabbar kusten, desto större blir skadorna och desto snabbare spolas mer sand bort.[4][8] Invånarna på de ostfrisiska öarna försöker mildra de allvarliga konsekvenserna av havsnivåhöjningar och stormfloder med dyra tekniska åtgärder, såsom återfyllning eller förspolning av sand.[9]

Ekonomi och politik redigera

De ostfrisiska öarna är populära turist- och utflyktsmål. Den viktigaste ekonomiska sektorn på alla öar är nu nästan uteslutande inriktad på turism. Under Covid-19-pandemin i Tyskland uppmärksammades de faror som uppstår när inkomsterna från turismen uteblir.[10] Traditionellt var fiske den huvudsakliga näringen där. Liksom det jordbruk som tidigare bedrevs där, har detta blivit obetydligt eller nästan helt försvunnit sedan slutet av 1900-talet. Mjölkproduktionen på Norderney lades ned 1978.[11] En liten mängd hö produceras fortfarande till de många hästarna. En liten gren av ekonomin som existerar parallellt med turismen är hälsosektorn med rehabiliteringskliniker samt balneologiska och andra terapeutiska anläggningar.

Den största ön, Borkum, förlorade över 20 procent av sina arbetstillfällen när marinbasen stängdes 1996. Många öbor förflyttades då till andra Bundeswehr-baser.

Wangerooge och Minsener Oog ligger inte längre i det politiska Ostfrisland, utan i Oldenburger Friesland, men räknas geografiskt som en del av de ostfrisiska öarna.

Öster om de ostfrisiska öarna, utanför Wesers flodmynning, ligger Hochsand Hoher Knechtsand, som tidigare var en ö. Andra öar i Niedersachsen som inte längre hör till de ostfrisiska öarna är de konstgjorda vadeöarna Langlütjen  I och II.

Kulturlandskapsområde redigera

Kulturlandskapet med öarna i Nordsjön och Vadehavet omfattar ett område på 2750 km² där de ostfrisiska öarna ligger. "Niedersächsischer Landesbetrieb für Wasserwirtschaft, Küsten- und Naturschutz" (Niedersachsens statliga myndighet för vattenförvaltning, kustskydd och naturskydd) (NLWKN) har tilldelat detta område till kulturlandskapet i Niedersachsen. Någon särskild, rättsligt bindande skyddsstatus är inte kopplad till klassificeringen.[12]

Litteratur redigera

  • Hansjörg Streif: Das ostfriesische Küstengebiet. - Sammlung geologischer Führer Band 57, 2:a uppl. 1990, 376 s.; Borntraeger (Berlin/Stuttgart), ISBN 3-443-15051-9.
  • Nationalpark Niedersächsisches Wattenmeer och Umweltbundesamt (ed.): Umweltatlas Wattenmeer. Volym 2: Vadehavet mellan Elbes och Ems flodmynningar. - Ulmer Verlag, Stuttgart 1999, ISBN 3-8001-3492-6.
  • Claudia Blanck: Ostfriesische Inseln & Nordseeküste. Dumont Reiseverlag, Ostfildern 2017, ISBN 978-3-7701-7489-8.
  • Dieter Katz: Ostfriesland - Ostfriesische Inseln Reiseführer. 5:e upplagan. 2019, Michael Müller Verlag, ISBN 978-3-95654-608-2.

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Ostfriesische Inseln, 5 november 2023.

Noter redigera

  1. ^ Emil Meynen, Josef Schmithüsen: Handbuch der naturräumlichen Gliederung Deutschlands Federala institutet för regionalgeografi, Remagen/Bad Godesberg 1953-1962 (9 leveranser i 8 böcker, uppdaterad karta 1:1 000 000 med huvudenheter 1961)
  2. ^ NWZonline.de: Minsener Oog är nu ett officiellt namn, hämtat den 2 november 2013.
  3. ^ Mall:GeoQuelle
  4. ^ [a b] Julie Leduc, FOCUS online: Wegen Stürmen und Klimawandel: Deutsche Inseln kämpfen gegen Untergang, 21 april 2022, hämtad 9 april 2023.
  5. ^ Dagmar Schlenz, 24hamburg.de: Klimawandel und steigender Meeresspiegel: Was wird aus den Nordseeeinseln?, 24 februari 2023, hämtad 9 april 2023.
  6. ^ Britt-Marie Lakämper, Berliner Morgenpost: Klimawandel: Diese deutschen Städte werden im Meer versinken, 14 oktober 2021, hämtad 9 april 2023.
  7. ^ FOCUS online: Investoren reißen alles an sich: Den deutschen Inseln droht der Ausverkauf, 25 april 2019, hämtad 9 april 2023.
  8. ^ Dagmar Schlenz, 24hamburg.de: Klimawandel und steigender Meeresspiegel: Was wird aus den Nordseeinseln?, 24 februari 2023, hämtad 9 april 2023.
  9. ^ Bettina Menzel, Merkur.de: Wie der Klimawandel deutsche Inseln gefährdet, 25 april 2022, hämtad 9 april 2023.
  10. ^ ”Ostfrieslands Inseln im Corona-Schlaf” (på tyska). Deutsche Welle. https://www.dw.com/de/ostfrieslands-inseln-im-corona-schlaf/a-53081961. Läst 6 april 2021. 
  11. ^ Hans-Helmut Barty. ”Norderney, Chronik einer Insel (1978)” (på tyska). http://www.norderney-chronik.de/themen/insel-stadt/chronik/1900-1999/1978.html. Läst 6 april 2021. 
  12. ^ Christian Wiegang: K01 Nordseeinseln und Wattenmeer. I: Kulturlandskapsområden och historiska kulturlandskap av delstatlig betydelse i Niedersachsen. Landsomfattande registrering, visualisering och utvärdering. Hannover, 2019, s. 20-23.

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ostfrisiska_öarna&oldid=54198502”