Onychium siliculosum
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2014-06) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
Onychium siliculosum[1] är en kantbräkenväxtart som först beskrevs av Nicaise Augustin Desvaux, och fick sitt nu gällande namn av Carl Frederik Albert Christensen. Onychium siliculosum ingår i släktet Onychium och familjen Pteridaceae.[2][3] Inga underarter finns listade.[2]
Onychium siliculosum | |
Systematik | |
---|---|
Rike | Plantae |
Stam | Kärlväxter Tracheophyta |
Klass | Polypodiopsida |
Ordning | Polypodiales |
Familj | Pteridaceae |
Släkte | Onychium |
Art | Onychium siliculosum |
Vetenskapligt namn | |
§ Onychium siliculosum | |
Auktor | (Desv.) C. Chr. |
Synonymer | |
Pteris siliculosa Desv. Pteris chrysosperma Hook. & Grev. Pteris chrysocarpa Hook. & Grev. Pteris aurata (Kaulf.) Mett. Phorolobus siliculosum (Desv.) Desv. Onychium viviparum Kümm. Onychium tenue Christ Onychium siliculosum var. chrysocarpum (Hook. & Grev.) Tardieu & C. Chr. Onychium chrysocarpum (Hook. & Grev.) C. Chr. Onychium aureum Kümm. Onychium auratum Kaulf. Lomaria decomposita D. Don Lomaria carvifolia Wall. Lomaria aurea Wall. Cryptogramma aurata (Kaulf.) Prantl Allosorus auratus (Kaulf.) C. Presl Acrostichum viviparum Cav. |
Källor
redigera- ^ C. Chr., 1906 In: Ind. 20 (1905), 469
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (27 juni 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16549321. Läst 26 maj 2014.
- ^ ”World Ferns: Checklist of Ferns and Lycophytes of the World”. Arkiverad från originalet den 12 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140512223922/http://worldplants.webarchiv.kit.edu/ferns/. Läst 31 maj 2014.