Olav Kyrre
Olav Haraldsson Kyrre (den stillsamme[1]; även känd som Olav bonde och i historielitteratur som Olav III), född cirka 1050, död 22 september 1093 av sjukdom i Håkeby i bohuslänska Tanum, begravd i Nidaros (nuvarande Trondheim), son till Harald Hårdråde, var kung av Norge från 1067 till sin död. Han fick sitt tillnamn Kyrre eftersom han inte förde några krig och inte uträttade några stordåd. Under hans regeringstid ökade handeln i Norge. Hans korta saga i Heimskringla slutar: "Han var en mycket omtyckt kung och Norge hade blivit mycket rikare och fått större heder under hans välde."
| Olav Kyrre | |
|---|---|
| |
| Olav Kyrre | |
| Regeringstid | 1067–22 september 1093 Magnus Haraldsson samregent till 1069 |
| Företrädare | Magnus Haraldsson |
| Efterträdare | Håkan Magnusson och Magnus Barfot |
| Gemål | Ingrid Svensdotter |
| Barn | Magnus Barfot |
| Ätt | Hårfagreätten |
| Far | Harald Hårdråde |
| Mor | Tora Torbergsdotter |
| Född | Omkring 1050 |
| Död | 22 september 1093 Håkeby i Tanum i Bohuslän |
| Begravd | Nidarosdomen i Trondheim |
Olav Kyrre var gift med Ingrid Svensdotter dotter till den danske kungen Sven Estridsson. Kyrre fick sonen Magnus med Tora Joansdotter. Magnus, som kom att kallas "barfot", blev hans efterträdare, tillsammans med kusinen Hakon Magnusson kallad "toresfostre". Olav Kyrre räknas som den norska staden Bergens grundläggare.
Källor Redigera
Externa länkar Redigera
- Konung Olav kyrres historia Del av Emil Olsons översättning av Heimskringla.