Och skeppet går
Och skeppet går (italienska: E la nave va) är en fransk-italiensk dramafilm från 1983 i regi av Federico Fellini, med Freddie Jones, Barbara Jefford och Victor Poletti i huvudrollerna. Handlingen utspelar sig i juli 1914, och följer ett antal förvecklingar på en lyxångare, där en grupp med teater- och operafolk samlats för att sprida en berömd operasångerskas aska i havet. Filmen gick upp på svensk bio 26 april 1985 genom Rosenbergs Filmbyrå.[1] Filmaffischen är tecknad av serieskaparen Jacques Tardi.[2]
| Och skeppet går (E la nave va) | |
| Regissör | Federico Fellini |
|---|---|
| Producent | Franco Cristaldi |
| Manus | Federico Fellini Tonino Guerra |
| Skådespelare | Freddie Jones Barbara Jefford Victor Poletti |
| Originalmusik | Gianfranco Plenizio |
| Fotograf | Giuseppe Rotunno |
| Klippning | Ruggero Mastroianni |
| Premiär | 7 oktober 1983 |
| Speltid | 133 minuter |
| Land | Frankrike Italien |
| Språk | Italienska Ryska Ryska Serbiska |
| IMDb SFDb Elonet | |
Roller redigera
- Freddie Jones som Orlando
- Barbara Jefford som Ildebranda Cuffari
- Victor Poletti som Aureliano Fuciletto
- Peter Cellier som Sir Reginald Dongby
- Elisa Mainardi som Teresa Valegnani
- Norma West som Lady Violet Dongby
- Paolo Paolini som Maestro Albertini
- Sarah-Jane Varley som Dorotea
- Fiorenzo Serra som storhertigen
- Pina Bausch som prinsessan
- Pasquale Zito som greve Bassano
- Janet Suzman som Edmea Tetua
- Linda Polan som Ines Ione
- Philip Locke som premiärministern
- Jonathan Cecil som Ricotin
- Maurice Barrier som Ziloev
- Fred Williams som Abatino Lepori
Mottagande redigera
Bernt Eklund skrev i Expressen: "Det är förkonstling driven till skön konst på Fellinis omisskännligt personliga vis. Ett lysande spektakel om en förgången värld. Fångad i det ögonblick den förgick."[3] Elisabeth Sörenson skrev i Svenska Dagbladet att det kan vara svårt att få klarhet i vilka metaforer filmen vill förmedla, om några. Sörenson fortsatte: "Men filmen är också en upplevelse av annat slag: mellan dröm och verklighet, mellan opera och halvdokumentär. Tavlor i kalla och varma färger från en epok och en livsstil som gått i graven. ... Man tar emot med alla sinnen och tackar därtill, för det är ju inte någon vanlig syn på filmens hav."[3] Den svenska regissören Roy Andersson har nämnt filmen som en viktig influens för sin egen stil.[4]
Referenser redigera
- ^ ”E la nave va (1983)”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=6843&type=MOVIE&iv=Basic. Läst 15 augusti 2012.
- ^ "And the Ship Sails on (E la Nave va)". Arkiverad 17 december 2014 hämtat från the Wayback Machine. Kinoart.net. Läst 23 maj 2013. (engelska)
- ^ [a b] ”E la nave va (1983): kommentar”. Svensk Filmdatabas. Svenska Filminstitutet. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=6843&type=MOVIE&iv=Comments. Läst 15 augusti 2012.
- ^ Vishnevetsky, Ignatiy (9 augusti 2009). ”Figurative and Abstract: An Interview with Roy Andersson” (på engelska). mubi.com. http://mubi.com/notebook/posts/figurative-and-abstract-an-interview-with-roy-andersson. Läst 15 augusti 2012.