Notarietunnan var före 1900 ett anslag av kyrkotionde som utbetalades till kyrkoherdarna, ursprungligen i deras egenskap av kyrkans räkenskapsförare samt från 1769 till fattiga prästänkor.

Notarietunnan bestod av en tunna med spannmål.[1]

Källor

redigera
  • Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 278