Under amerikanska inbördeskriget användes begreppet Nordstaterna eller Unionen för de 23 amerikanska delstater som inte ingick i sydstaterna, även kallade konfederationen. "Unionen" avsåg egentligen USA som stat, inte just de delstater som blev kvar i USA sedan sydstaterna hade lämnat unionen.
Politisk indelning under
amerikanska inbördeskriget.
| | Delstater som förbjöd slaveri – Nordstaterna. |
| | Territorier (områden som ännu inte var delstater) kontrollerade av nordstaterna |
| | Gränsstater som tillät slaveri men inte lämnade unionen |
| | Kansas, som under krigets gång gick över till Nordstaterna. |
Nordstaterna var alltså de delstater som stannade i USA, medan sydstaterna var de som 1860-1861 bröt sig ut och bildade Amerikas konfedererade stater (CSA). Kriget mellan USA och CSA bröt ut 1861 och slutade 1865 med en total seger för nordsidan, varefter sydstaterna åter införlivades i unionen och från och med 1868 återigen fick fulla rättigheter som delstater i USA.
Connecticut
Delaware
Illinois
Indiana
Iowa
Kalifornien
Kansas
Kentucky
Maine
Maryland
Massachusetts
Michigan
Minnesota
Missouri
Nevada
New Hampshire
New Jersey
New York
Ohio
Oregon
Pennsylvania
Rhode Island
Vermont
West Virginia (bröt sig ur sydstaten Virginia under kriget och blev delstat 1863)
Wisconsin
