Ej att förväxla med Zonförbud.
En no-go-zon vid en militär träningsanläggning.

No-go-zon är en politisk och kontroversiell term för ett område i en tätort som någon våldsbenägen grupp, till exempel paramilitär eller kriminellt nätverk eller andra grupper har tagit kontroll över så att området är utom kontroll för staten med dess myndigheter (polis, militär etc.)[1][2]

Det syftar ofta på områden som enbart kan beträdas av en liten grupp, eller på områden det är riskabelt att befinna sig i. En no-go-zon kan också beteckna ett område under insurrektion där staten förlorat sin suveränitet. No-go-zon är ursprungligen ett slanguttryck som den amerikanska militären använde som benämning för områden som kontrollerades av rebeller.[3] I Sverige har termen börjat användas som en beskrivning av områden i tätorter som är särskilt utsatta för våld och kriminalitet, och där polisen har färre möjligheter att bekämpa brottslighet.[källa behövs]

I SverigeRedigera

Termen "no-go-zon" i svensk debattRedigera

Termen "no-go-zoner" kom att bli mer vanligt förekommande i svensk debatt efter att en ledarartikel skriven av Per Gudmundson med rubriken "55 "no go"-zoner i Sverige" publicerades i Svenska Dagbladet den 28 oktober 2014. I artikeln argumenterar Gudmundson för att "no-go-zoner" är en passande benämning för det som polisen kallar för utsatta områden, där "lokala kriminella nätverk anses ha en stor negativ påverkan på omgivningen".[4][5] Exempel på de kriminella nätverkens påverkan är att ambulans vill ha eskort av polis och att polisen gör särskilda förberedelser kring ingripanden.[6][7][8] I en intervju med Radio Sweden ifrågasätter en polischef i ett utsatt område Gudmundsons argument genom att hävda att polisens närvaro och arbete är uppskattat av majoriteten av de boende i utsatta områden, och hävdar vidare att han anser att "go-go-zoner" vore en mer passande benämning.[9]

Termen blev återigen föremål för debatt under 2015 i samband med att Ungerns regering initierade en folkomröstning om ja eller nej till EU-ledd omfördelning av flyktingar. Under folkomröstningskampanjen så spred regeringssidan - som var emot omfördelning av kvotflyktingar - ett flygblad som bestod av en karta över Europa med röda prickar som markerade områden som benämndes "no-go-zoner". De röda prickarna över Sverige på flygbladet ledde till att Sveriges ambassad i Budapest utfärdade en dementi där man förklarade att det inte finns några verkliga no-go-zoner i Sverige.[10] I sin valkampanj 2018 argumenterade Moderaterna för att det i Stockholm enbart ska finnas "go-zoner" istället för "no-go-zoner".[11]

Internationella användningar av begreppetRedigera

StorbritannienRedigera

BBC använder 2011 begreppet "no go areas" om de delar av staden DerryNordirland som 1969-72 kontrollerades av Provisoriska IRA.[12]

TurkietRedigera

I Turkiet har begreppet "no-go-zon" använts under statskuppen under 1980-talet, för att beskriva de områden där civila höll fångna av terrorister. Dessa brukade kallas "befriade" zoner av terroristgrupperna.[13][förtydliga]

Israel och PalestinaRedigera

I sin rapport för år 2017 uppgav Human Rights Watch att israeliska myndigheter utfärdat no-go-zoner i Gazaremsan. Detta med uppmuntran till israeliska soldater i området att gå till attack mot de som beträder områdena. Den israeliska regeringen har motiverat detta med att no-go-zonerna förhindrar attacker över gränserna.[14]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”No-go area definition and meaning | Collins English Dictionary” (på engelska). www.collinsdictionary.com. https://www.collinsdictionary.com/dictionary/english/no-go-area. Läst 16 mars 2017. 
  2. ^ Wadley, David. ”The Garden of Peace”. Annals of the Association of American Geographers 98 (3): sid. 650–685. http://www.jstor.org/stable/25515147. Läst 16 mars 2017. 
  3. ^ David Wadley (september 2008), ”The Garden of Peace”, Annals of the Association of American Geographers (Taylor & Francis, Ltd. on behalf of the Association of American Geographers) 98 (3) 
  4. ^ ”En nationell översikt av kriminella nätverk med stor inverkan på lokalsamhället”. https://polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Ovriga%20rapporter/Kriminella%20natverk%20med%20stor%20paverkan%20i%20lokalsamhallet%20Sekretesspr%2014.pdf. Läst 28 februari 2017. 
  5. ^ Per Gudmundson (28 oktober 2014). ”55 "no-go"-zoner i Sverige”. https://www.svd.se/55-no-go-zoner-i-sverige. Läst 28 februari 2017. 
  6. ^ Nyheter, SVT (4 mars 2009). ”Ambulansen vägrade köra fram”. svt.se. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/ambulansen-vagrade-kora-fram. Läst 18 februari 2017. 
  7. ^ Höjer, Henrik (11 maj 2015). ”Därför ökar de kriminella gängens makt”. Forskning & Framsteg. http://fof.se/tidning/2015/5/artikel/darfor-okar-de-kriminella-gangens-makt. Läst 18 februari 2017. 
  8. ^ NRK (8 maj 2016). ”Svensk politi: – Vi er i ferd med å miste kontrollen” (på norska). NRK. http://www.nrk.no/urix/svensk-politi_-_-vi-er-i-ferd-med-a-miste-kontrollen-1.12920404. Läst 18 februari 2017. 
  9. ^ Radio, Sveriges. ”Police: There are no 'no-go zones' in Sweden - Radio Sweden”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2054&artikel=6630452. Läst 28 februari 2017. 
  10. ^ ”Embassy: No-go zones 'do not exist in Sweden'” (på engelska). 23 september 2016. http://www.thelocal.se/20160923/embassy-no-go-zones-do-not-exist-in-sweden-hungary. Läst 28 februari 2017. 
  11. ^ ”Vår politik | Nya Moderaterna”. moderaterna.se. https://moderaterna.se/var-politik. Läst 12 mars 2018. 
  12. ^ IRA left city 'before Motorman'” (på brittisk engelska). BBC News. 6 december 2011. http://www.bbc.com/news/uk-northern-ireland-16052382. Läst 11 mars 2018. 
  13. ^ Munir, Metin (25 juli 1980). ”Turkish Army Moves Against Leftists' 'Liberated Zone'” (på amerikansk engelska). Washington Post. ISSN 0190-8286. https://www.washingtonpost.com/archive/politics/1980/07/25/turkish-army-moves-against-leftists-liberated-zone/6423275f-fb22-4c76-a1f2-c64f3deeb777/. Läst 11 mars 2018. 
  14. ^ World Report 2017: Rights Trends in Israel/Palestine” (på engelska). Human Rights Watch. 12 januari 2017. https://www.hrw.org/world-report/2017/country-chapters/israel/palestine. Läst 11 mars 2018.