Nicolaus Oster
Nicolaus Oster, född i Frankrike, var en fransk katolsk präst, abbé, verksam som missionär formellt genom Apostoliska prefekturen i Sverige och från 1782 av påven Pius VI utnämnd till den förste apostoliske vikarien av Apostoliska vikariatet i Sverige efter reformationen 1783–1790.
| Nicolaus Oster | |
| Medborgare i | Frankrike |
|---|---|
| Sysselsättning | Presbyter |
| Befattning | |
| Biskop | |
| Redigera Wikidata | |
Han efterträddes som apostolisk vikarie av Rafael d'Ossery.
Biografi redigera
Apostolisk vikare för Apostoliska vikariatet i Sverige redigera
Under perioden 1617–1781 hade katoliker varit förbjudna i Sverige. Ambassaderna från flera katolska länder hade dock haft legationskaplaner som bara fick tjäna den egna ambassadpersonalen. I praktiken hade de dock bildat hemliga församlingar i Stockholm, dit invandrade katoliker och deras ättlingar, liksom enstaka i hemlighet konverterade, kunde gå och fira mässan.
Heliga stolen hade å sin sida apostolisk prefektur för mission i Sverige ordnad under Paderborns katolska ärkestift i Tyskromerska riket.
Med toleransediktet 1781, på initiativ av kung Gustav III, tilläts utländska katoliker som flyttat till Sverige att öppet praktisera sin religion.
Oster ledde såsom missionär den Apostoliska prefekturen i Sverige från 1781 och utnämndes till apostolisk vikarie 1782 på uppdrog av påve Pius VI. Att ansvara för därefter etablerade Apostoliska vikariatet i Sverige innebar ett biskopsliknande ämbete. Oster uppgift blev att organisera strukturen i katolska kyrkan i Sverige, vars lokala representation svårligen överlevt reformationen.
Han anlände till Stockholm 1783 och startade Sankta Eugenia katolska församling samma år. Stadens cirka 1700 katoliker var vid hans ankomst delvis uppdelade i olika legationskapell och tre legationskaplaner protesterade. Han lyckades ändå organisera sig runt de 1 700 katolikerna - ett procentuellt sett högre antal i Stockholm än under 1900-talet, de flesta med ursprung från kontinenten. Den nya allmänna församlingen som höll till i en hyrd sal i Södra Stadshuset, nuvarande Stockholms stadsmuseum. Därifrån kunde församlingen år 1837 flytta till en egen kyrka vid Norra Smedjegatan, även kallad Eugeniakapellet, vigd till den heliga Eugenia, abbedissa (700-735) vid klostret Mont Odile i Alsace.
Oster hamnade snabbt i onåd hos Gustav III efter att han upptagit en protestantisk kvinna i katolska kyrkan, vilket var strikt förbjudet i lag. År 1785 inventerade han katolikerna i riket och påträffade därvid 135 i Västsverige och 277 i Skåne.
Tre år senare gav han sig av på en resa för att samla in pengar i Frankrike till den katolska kyrkans verksamhet i Sverige. Målet var framför allt att kunna få råd att upprätta församlingar även i Göteborg och Landskrona för de nyfunna katolikerna där. När Oster ville förlänga sin vistelse i Frankrike blev han oense med Rom och avsattes från sin post i Sverige.
Han efterträddes av Rafael d'Ossery.
Referenser redigera
- Lindquist, Barbro: "År för år - Kyrkans väg i Sverige 1783-1983", utgiven av Katolsk Kyrkotidning, 1983.
- Lista på katolska biskopar i Sverige efter reformationen: https://web.archive.org/web/20100124180225/http://hem.passagen.se/katolskhistoria/biskop.htm
| Företrädare: Förste innehavaren |
Apostoliska vikariatet i Sverige 1783-1790 |
Efterträdare: Rafael d'Ossery |
| Företrädare: Förste innehavaren (Fredrik Vilhelm von Westphalen via Apostoliska vikariatet i de nordiska missionerna) |
Apostoliska prefekturen i Sverige 1781-1783 |
Efterträdare: Sista innehavaren |