Nicholas Vansittart, 1:e baron Bexley
Nicholas Vansittart, 1:e baron Bexley, född den 29 april 1766 i London, död den 8 februari 1851 i Foofs Cray, Kent, var en brittisk politiker, son till Henry Vansittart.
| Nicholas Vansittart | |
 | |
| Född | 29 april 1766[1][2] Bloomsbury, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 8 februari 1851[1][2] (84 år) Kent |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland och Kungariket Storbritannien |
| Utbildad vid | Christ Church College  |
| Sysselsättning | Diplomat, politiker[3] |
| Befattning | |
| Ambassadör Ledamot av Kronrådet Ledamot av Irlands kronråd Ledamot av Storbritanniens 18:e parlament Storbritanniens 18:e parlament, Hastings (1796–1801)[4] Ledamot av Förenade kungarikets 1:a parlament Storbritanniens första parlament, Hastings (1801–1802)[4] Ledamot av Förenade kungarikets 2:a parlament Storbritanniens andra parlament, Old Sarum (1802–1806)[4] Ledamot av Förenade kungarikets 3:e parlament Storbritanniens tredje parlament, Old Sarum (1806–1807)[4] Ledamot av Förenade kungarikets 4:e parlament Storbritanniens fjärde parlament, Old Sarum (1807–1812)[4] Förenade kungarikets minister för finansfrågor (1812–1823) Ledamot av Förenade kungarikets 4:e parlament, East Grinstead (1812–1812)[4] Ledamot av Förenade kungarikets 5:e parlament Storbritanniens 5:e parlament, Harwich (1812–1818)[4] Ledamot av Förenade kungarikets 6:e parlament Storbritanniens 6:e parlament, Harwich (1818–1820)[4] Ledamot av Förenade kungarikets 7:e parlament Storbritanniens 7:e parlament, Harwich (1820–1823)[4] Kansler för hertigdömet Lancaster (1823–1828) | |
| Politiskt parti | |
| Tories | |
| Maka | Catharine Isabella Eden (g. 1806–)[5] |
| Föräldrar | Henry Vansittart[6] Amelia Morse[6] |
| Utmärkelser | |
| Fellow of the Royal Society | |
| Redigera Wikidata | |
Vansittart, som 1796 blev underhusledamot, sändes av Pitt 1801 till Danmark för att söka förmå dess regering att överge den franska politiken, var 1801-04 skattkammarsekreterare och januari-september 1805 sekreterare för Irland. I Grenvilles ministär var han februari 1806-mars 1807 skattkammarsekreterare.
Han vann sedermera stort anseende i underhuset för sina kunskaper om statens finanser och blev i maj 1812 skattkammarkansler i Liverpools ministär. Hans invecklade budgetplaner gjorde honom impopulär, i all synnerhet då han efter fredsslutet 1815 år efter år ej förmådde åstadkomma någon avsevärd skattelindring.
Huskissons, Broughams med fleras angrepp mot hans finanssystem vållade, att han i februari 1823 med peersvärdighet (baron Bexley) fick dra sig tillbaka till kanslersposten för hertigdömet Lancaster, vilken syssla han innehade även under Canning och Goderich (till januari 1828). Vansittart ägnade sig sedan mest åt främjande av religiös och filantropisk verksamhet.
Källor redigera
- Vansittart, 2. Nicholas V., baron Bexley i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
Noter redigera
- ^ [a b] SNAC, Nicholas Vansittart, 1st Baron Bexley, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, Nicholas Vansittart, 1st and last Baron Bexley, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Hansard 1803–2005, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i] The History of Parliament.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Nicholas Vansittart.
