Neumer
Neumer [ˈnεvm-], även [ˈnɔjm-] (av grekiska νεῦμα neuma 'tecken', 'vink') är en medeltida notation för i huvudsak liturgisk sång.[1] Tecknen representerar inte exakta tonhöjder utan endast den melodiska rörelsen. Neumskriften är bara ett minnesstöd för den som redan lärt sig melodin.[2]
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/e4/Neume1.jpg/200px-Neume1.jpg)
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/d1/Neume2.jpg/200px-Neume2.jpg)
De äldsta källorna med neumer är från 800–900-talen, men tidigare fanns så kallade ekfonetiska tecken. Neumerna har sannolikt utvecklats ur cheironomin (av grekiska χείρ cheir 'hand'), dvs. ur körledarens handrörelser.[2] Senare utvecklades diastematiska neumer där även tonhöjden angavs med linjer, vilket sedermera gav upphov till Guido från Arezzos notsystem.
Se även
redigeraKällor
redigera- ^ Svenska Akademiens ordbok: neum
- ^ [a b] Bohlin, Folke. ”neumer”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/neumer. Läst 27 november 2011.