Nederländska gulden
Nederländska gulden eller floriner (hfl - Nederlandse Gulden) var den valuta som användes i Nederländerna fram till införandet av euron 2002. Valutakoden var NLG. 1 gulden var = 100 cents.
| Gulden Nederlandse Gulden ersatt av Euro | |
 Ett mynt värt 2,5 Gulden från 1869. | |
| Land | Nederländerna |
|---|---|
| Införd | 1279 |
| Avskaffad | 1 januari 2002 |
| Ersatt av | Euro |
| Delas i | 100 cents |
| ISO 4217-kod | NLG |
| Förkortning | hfl, ƒ |
Historia redigera
Valutan infördes 1279, och var Nederländernas valuta i olika former fram till 2002.
Den hade sitt ursprung i ett guldmynt, gulden, som präglades i tyska stater, Nederländerna och Skandinavien efter mönster av florinen från Florens (som är ursprunget till myntens symbol Fl).[1] Till 1816, då decimalsystemet infördes och 1 gulden blev = 100 cent, indelades den i 20 stuiver à 16 penningen.[2] 1 gulden var då = 20 stuiver = 160 duit = 320 penningen.
Gulden har använts i många länder med anknytning till det nederländska kolonialväldet, till exempel i Surinam som surinamesisk gulden, och den kvarstår som valuta i Nederländska Antillerna som Antiller Gulden.
Vid övergången till euro fastställdes slutkursen 2002 till 1 EUR = 2,20371 NLG.
Användning redigera
Valutan gavs ut av De Nederlandsche Bank NV - DNB som grundades 1814. DNB har huvudkontoret i Amsterdam och är medlem i Europeiska centralbankssystemet.
Valörer redigera
- mynt: fanns i 1, 2½, och 5 Gulden
- underenhet: fanns i 5, 10 och 25 cents
- sedlar: fanns i 10, 25, 50, 100, 250 och 1000 NLG
Sedlar redigera
| Guldensedlar | ||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Period | 5 gulden | 10 gulden | 25 gulden | 50 gulden | 100 gulden | 250 gulden | 1000 gulden | |
| 1990 - 2002 | Kungsfiskare 1997 |
Rödhake 1989 (1990) |
Minervauggla 1992 (1993) |
Tofsvipa 1994 (1996) | ||||
| 1981 - 2002 | Solros 1982 |
Beckasiner 1977 (1981) |
Fyr 1985 (1986) |
|||||
| 1971 - 1990 | Joost van den Vondel 1973 (1976) |
Frans Hals 1968 (1971) |
Jan Pieterszoon Sweelinck 1971 (1972) |
Michiel de Ruyter 1970 (1972) |
Baruch de Spinoza 1972 (1973) | |||
| 1950 - 1970 | Joost van den Vondel 1966 |
Hugo de Groot 1953 (1954) |
Christiaan Huygens 1955 (1956) |
Desiderius Erasmus 1953 (1954) |
Rembrandt van Rijn 1956 (1958) |
|||
Se även redigera
Källor redigera
- ^ ”Gulden”. Store norske leksikon. http://snl.no/Gulden. Läst 27 augusti 2014.
- ^ Gulden 6. i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)