Lotsfisk (Naucrates ductor) är en fisk som tillhör familjen taggmakrillfiskar, och som förekommer i de flesta av världens varma hav. Den är framför allt känd för att göra sällskap med stora hajar.

Lotsfisk
Naucrates ductor.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningAbborrartade fiskar
Perciformes
FamiljTaggmakrillfiskar
Carangidae
SläkteNaucrates
ArtLotsfisk
N. ductor
Vetenskapligt namn
§ Naucrates ductor
AuktorLinné, 1758[1]
Synonymer
Gasterosteus ductor Linnaeus, 1758[1]
Lotsfiskar som följer en årfenshaj
Lotsfiskar som följer en årfenshaj
Hitta fler artiklar om djur med

UtseendeRedigera

Lotsfisken har två ryggfenor, men den främre är reducerad till mellan 3 och 5 små taggar. Den bakre ryggfenan är lång, tydligt längre än analfenan.[2] Färgen är silvergrå med 5 till 7 breda, mörka tvärband.[3] Vuxna individer når vanligtvis en längd av omkring 40 cm, men arten kan bli upp till 70 cm lång.[4]

VanorRedigera

Arten lever i närheten av rev, där den gör sällskap med stora hajar, men också med andra stora vattenorganismer som rockor, benfiskar och havssköldpaddor. Ungfiskarna uppehåller sig vanligtvis under maneter och bland drivande tång. Födan består av värdens hudparasiter och rester från dess måltider, men den kan även själv fånga ryggradslösa djur och små fiskar. Äggen är pelagiska.[4]

UtbredningRedigera

Lotsfisken lever i de flesta varmtempererade till tropiska hav; i Atlanten finns den från Nova Scotia i Kanada till Argentina på den västra sidan, och sällsynt från Brittiska öarna, mera vanligt från Biscayabukten, över Medelhavet till Angola. I östra Stilla havet finns den från British Columbia i Kanada till Galapagosöarna. Den är vanlig i hela Indiska oceanen.[4] Arten är en mycket ovanlig gäst i Skandinavien, men har besökt norska Vestlandet och Bohuslän i Sverige ett fåtal gånger.[3]

Kommersiell användningRedigera

Ett smärre fiske med handhållna nät förekommer. Den används även som akvariefisk.[4]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Naucrates ductor (Linnaeus, 1758)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=168742. Läst 12 september 2010. 
  2. ^ Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 188. ISBN 91-518-3505-3 
  3. ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. sid. 430. ISBN 91-1-844202-1 
  4. ^ [a b c d] Papasissi, Christine (20 april 2010). Naucrates ductor (Linnaeus, 1758) Pilotfish” (på engelska). Fishbase. http://fishbase.se/summary/SpeciesSummary.php?id=998. Läst 12 september 2010.