Nattskärror
Nattskärror[1] (Caprimulgidae) är en familj mellanstora nattaktiva fåglar med långa vingar, korta ben och mycket korta näbbar. Nattskärror återfinns runt hela jorden. Flertalet arter har karakteristiska läten som ofta hörs vida omkring i skymningen och på natten under häckningsperioden.
| Nattskärror | |
 Nattskärra på dagkvist. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Underklass | Neornithes |
| Infraklass | Neognata fåglar Neognathae |
| Överordning | Neoaves |
| Ordning | Nattskärrfåglar Caprimulgiformes |
| Familj | Nattskärror Caprimulgidae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Caprimulgidae | |
| Auktor | Vigors, 1825 |
| Utbredning | |
 | |
| Släkten | |
| se text | |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Utseende och läteRedigera
Nattskärrorna har en kort näbb som är delad under ögonen med hopböjda spetsar. De har ett mycket stort gap och mungiporna kantas av långa framåtriktade borst.
De flesta arter inom familjen har små fötter, som inte är särskilt användbara för gång, och långa spetsiga vingar. Benen är korta. Tre av tårna är framåtriktade och sitter ihop fram till första leden med en hinna. Mellantån är mycket längre än de andra. Den enda bakåtriktade tån är mycket kort. Vingarna är långa och spetsiga medan stjärten, som består av 10 pennor, är avrundad. Nattskärrornas mjuka fjäderdräkt är närmast kamouflagefärgad, och efterliknar bark eller blad. Ögonen samt öronöppningarna är på nattskärror vanligen stora.
Under häckningstiden ger hanarna ifrån sig ett karakteristiskt surrande läte.
EkologiRedigera
Nattskärrornas flykt är liksom ugglornas ljudlös. De är huvudsakligen aktiva sent på kvällen och tidigt på morgonen, eller under natten, och deras huvudsakliga föda är nattfjärilar och andra stora flygande insekter, vilka de fångar i flykten.
En vilande nattskärra sitter inte upprätt, utan ligger på magen på stenar och trädgrenar. Några arter sitter ovanligt nog längs med grenar i stället för på tvärs till dessa. Detta bidrar till att de är svåra att upptäcka dagtid.
Nattskärror lägger ett eller två ägg direkt på marken.
NamnRedigera
Det vetenskapliga namnet härrör från släktet Caprimulgus, vilket är latin för getmjölkare, vilket kommer sig av folktron att dessa fåglar sög mjölk från getter.
SystematikRedigera
Nattskärrorna placeras i ordningen Caprimulgiformes. Vilka andra familjer den bör omfatta är omstritt. Tidigare inkluderades familjerna oljefåglar, grodmunnar, potoer och uggleskärror. Genetiska studier visar dock dels att uggleskärrorna står närmare seglare, trädseglare och kolibrier i Apodiformes, dels att nattskärrorna är systergrupp till alla övriga familjer.
Taxonomiska auktoriteter idag löser detta på olika vis. Tongivande International Ornithological Congress (IOC) urskiljer i stort sett alla familjer till egna fåglar (kolibrierna och trädseglarna behålls i Apodiformes) så att Caprimulgiformes endast omfattar familjen nattskärror,[2] medan eBird/Clements väljer att slå ihop alla familjer i Caprimulgiformes, som har prioritet.[3]
Tidigare har Caprimulgiformes ansetts stå nära ugglor (Strigiformes) och till och med inordnats under den. Senare genetiska studier visar dock att detta är felaktigt, där skärrfåglarna utgör en egen utvecklingslinje, medan ugglorna är en del av de så kallade landfåglarna som bland annat omfattar även hökfåglar, falkfåglar, hackspettartade fåglar, papegojfåglar och tättingar.
Även inom familjen har nattskärrornas systematik varit omdiskuterad och genomgått stora förändringar. Traditionellt har nattskärrorna indelats i de två underfamiljerna egentliga nattskärror (Caprimulginae) som omfattade cirka 70 arter och falknattskärror (Chordeilinae) som omfattade cirka åtta arter. Dessa två grupper liknar varandra i hög grad, men de egentliga nattskärrorna har längre näbbar och mjukare fjäderdräkt. Denna indelning har dock visat sig vara felaktig. En genetisk studie från 2014 indikerar istället att familjen omfattar sju klader och att det artrika släktet Caprimulgus består av flera utvecklingslinjer som inte är varandras närmaste släktingar.[4] Caprimulgus har därför delats upp i ett antal mindre släkten, men är fortfarande överlägset artrikast i familjen.
Släkten i taxonomisk ordningRedigera
Enligt International Ornithological Congress (IOC) 2021:[2]
- Släkte Eurostopodus – sju arter
- Släkte Lyncornis – två arter, tidigare i Eurostopodus
- Släkte Gactornis – rödnackad nattskärra, tidigare i Caprimulgus
- Släkte Chordeiles – sex arter falknattskärror, inklusive Podager
- Släkte Lurocalis – två arter
- Släkte Nyctiprogne – två arter
- Släkte '’Nyctipolus – två arter
- Släkte Nyctidromus – två arter
- Släkte Setopagis – fyra arter
- Släkte Eleothreptus – två arter
- Släkte Systellura – två arter
- Släkte Uropsalis – två arter
- Släkte Hydropsalis – fyra arter
- Släkte Macropsalis – släpnattskärra
- Släkte Siphonorhis – två arter, varav en utdöd
- Släkte Nyctiphrynus – fyra arter
- Släkte Phalaenoptilus – dvalnattskärra
- Släkte Antrostomus – 12 arter
- Släkte Veles – kastanjenattskärra, inkluderas ibland i Caprimulgus[3]
- Släkte Caprimulgus – 38 arter, inklusive Macrodipteryx
ReferenserRedigera
- Delar av texten baseras på en översättning från engelskspråkiga Wikipedias artikel Nightjar, läst 24 maj 2006.
NoterRedigera
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Sigurdsson & Cracraft (2014) eciphering the diversity and history of New World nightjars (Aves: Caprimulgidae) using molecular phylogenetics Arkiverad 23 mars 2015 hämtat från the Wayback Machine., Zoological Journal of the Linnean Society, Special Issue: Birds: systematics and phylogeny, Vol.170, nr.3, sid:506–545, DOI: 10.1111/zoj.12109
KällorRedigera
- Christopher Aurivillius (1894) Svenska fåglarna