Wikipedia

Nascar Grand National Series 1954

Nascar Grand National Series 1954 var den 6:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing. Säsongen bestod av 37 race och inleddes 7 februari på Palm Beach Speedway i Florida och avslutades på 24 oktober på North Wilkesboro Speedway i North Wilkesboro i North Carolina.

Nascar Grand National Series 1954
Allmän information
PlatsUSA
Säsongsnummer6
Antal race37
Start7 februari
Slut24 oktober
Bilar
Chassin
[a]
MotorerSe ovan.
Deltagande
Mästare
FörarmästerskapetLee Petty
Årets rookieBlackie Pitt[b]
◄ 1954 ►

Lee Petty vann serien i en Chrysler. Dom två framgångsrikaste bilmärkena var Hudson med 17 segrar och Oldsmobile med 11 segrar.

Al Keller vann road course-loppet på Linden Airport i New Jersey i en Jaguar XK120 ägd av orkesterledaren Paul Whiteman.[1][2] Det var första gången ett icke amerikanskt bilmärke stått som segrare i ett Nascar-lopp. Det skulle dröja ända fram till 2008 då Toyota, som året innan hade gett sig in i Nascar, vann ett cup-race på Atlanta Motor Speedway med Kyle Busch som förare.[3]

Resultat redigera

Nr Datum Tävling Bana Pole Vinnare Konstruktör Start Rapport
1 7 februari Race 1 Palm Beach Speedway, West Palm Beach, Florida Dick Rathman Herb Thomas Hudson 4
2 21 februari Race 2 Daytona Beach Road Course, Daytona Beach, Florida Lee Petty Lee Petty Chrysler 1
3 7 mars Race 3 Speedway Park, Jacksonville, Florida Curtis Turner Herb Thomas Hudson 2
4 21 mars Race 4 Lakewood Speedway, Atlanta, Georgia Dick Rathman Herb Thomas Hudson 8
5 28 mars Race 5 Oglethorpe Speedway, Savannah, Georgia Herb Thomas Al Keller Hudson 3
6 28 mars Race 6 Oakland Stadium, Oakland, Kalifornien Hershel McGriff Dick Rathman Hudson 26
7 4 april Wilkes County 160 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina Gober Sosebee Dick Rathman Hudson 2 Rapport
8 18 april Race 8 Occoneechee Speedway, Hillsborough, North Carolina Buck Baker Herb Thomas Hudson 4
9 25 april Race 9 Central City Speedway, Macon, Georgia Dick Rathman Gober Sosebee Oldsmobile 7
10 2 maj Race 10 Langhorne Speedway, Langhorne, Pennsylvania Lee Petty Herb Thomas Hudson 3
11 9 maj Race 11 Wilson Speedway, Wilson, North Carolina Jim Paschal Buck Baker Oldsmobile 5
12 16 maj Race 12 Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia Ralph Liguori Jim Paschal Oldsmobile i.u.
13 23 maj Race 13 Sharon Speedway, Hartford, Ohio Dick Rathman Lee Petty Chrysler i.u.
14 29 maj Raleigh 250 Raleigh Speedway, Raleigh, North Carolina Herb Thomas Herb Thomas Hudson 1 Rapport
15 30 maj Race 15 Charlotte Speedway[c], Charlotte, North Carolina Al Keller Buck Baker Oldsmobile 2
16 30 maj Race 16 Carrell Speedway, Gardena, Kalifornien Danny Letner John Soares Dodge 17
17 6 juni Race 17 Columbia Speedway, Columbia, South Carolina Buck Baker Curtis turner Oldsmobile i.u.
18 13 juni International 100 Linden Airport, Linden, New Jersey Buck Baker Al Keller Jaguar 7 Rapport
19 19 juni Race 19 Hickory Motor Speedway, Hickory, North Carolina Herb Thomas Herb Thomas Hudson 1
20 25 juni Race 20 Monroe County Fairgrounds, Rochester, New York Herb Thomas Lee Petty Chrysler i.u.
21 27 juni Race 21 Williams Grove Speedway, Mechanicsburg, Pennsylvania Dick Rathman Herb Thomas Hudson i.u.
22 3 juli Race 22 Piedmont Interstate Fairgrounds, Spartanburg, South Carolina Hershel McGriff Herb Thomas Hudson i.u.
23 4 juli Race 23 Asheville-Weaverville Speedway, Weaverville, North Carolina Herb Thomas Herb Thomas Hudson 1
24 10 juli Race 24 Santa Fe Speedway, Willow Springs, Illinois Buck Baker Dick Rathman Hudson 5
25 11 juli Race 25 Grand Rapids Speedrome, Grand Rapids, Michigan Herb Thomas Lee Petty Chrysler i.u.
26 30 juli Race 26 Morristown Speedway, Morristown New Jersey Buck Baker Buck Baker Oldsmobile 1
27 1 augusti Race 27 Oakland Stadium, Oakland, Kalifornien Marvin Panch Danny Letner Hudson 6
28 13 augusti Race 28 Southern States Fairgrounds, Charlotte, North Carolina Buck Baker Lee Petty Chrysler i.u.
29 22 augusti Race 29 Bay Meadows Speedway, San Mateo, Kalifornien Hershel McGriff Hershel McGriff Oldsmobile 1
30 29 augusti Race 30 Corbin Speedway, Corbin, Kentucky Jim Paschal Lee Petty Chrysler i.u.
31 6 september Southern 500 Darlington Raceway, Darlington, South Carolina Buck Baker Herb Thomas Hudson 23 Rapport
32 12 september Race 32 Central City Speedway, Macon, Georgia Tim Flock Hershel McGriff Oldsmobile i.u.
33 24 september Race 33 Southern States Fairgrounds, Charlotte, North Carolina Hershel McGriff Hershel McGriff Oldsmobile 1
34 26 september Race 34 Langhorne Speedway, Langhorne, Pennsylvania Herb Thomas Herb Thomas Hudson 1
35 10 oktober Mid-South 250 Memphis-Arkansas Speedway, Lehi, Arkansas Junior Johnson Buck Baker Oldsmobile i.u. Rapport
36 17 oktober Race 36 Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia Lee Petty Lee Petty Chrysler 1
37 24 oktober Wilkes 160 North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina Hershel McGriff Hershel McGriff Oldsmobile 1 Rapport
Källor:[4][5]

Slutställning redigera

Plats Förare Starter Vinster Top 5 Top 10 Pole Varv Prispengar Poäng +\-
1 Lee Petty 34 7 24 32 3 642 $21 127 8649
2 Herb Thomas 34 12 19 27 8 1468 $29 974 8366 –283
3 Buck Baker 34 4 23 28 7 801 $19 368 6893 –1756
4 Dick Rathman 32 3 23 26 4 729 $15 939 6760 –1889
5 Joe Eubanks 33 0 11 24 0 0 $8 558 5467 –3182
6 Hershel McGriff 24 4 13 17 5 495 $12 999 5137 –3512
7 Jim Paschal 27 1 5 11 2 193 $5 451 3904 –4746
8 Jimmie Lewallen 22 0 5 10 0 0 $4 668 3233 –5416
9 Curtis Turner 10 1 7 8 1 365 $10 120 2994 –5655
10 Ralph Liguori 23 0 2 12 0 0 $3 495 2905 –5744
11 Blackie Pitt 27 0 0 6 0 0 $1 924 2661 –5988
12 Dave Terrell 30 0 0 8 0 0 $2 225 2645 –6004
13 Bill Blair 19 0 2 10 0 7 $2 650 2362 –6287
14 Laird Bruner 24 0 2 6 0 0 $2 080 2243 –6406
15 Gober Sosebee 18 1 4 7 1 170 $3 150 2114 –6535
Källor:[6]
  • Notering: Endast de femton främsta förarna redovisas.

Anmärkningar redigera

  1. ^ Listan är ett urval av dom framgångsrikaste bilarna som nyttjades. Enstaka andra märken förekom, främst använda av privatister.
  2. ^ När Pitt utmändes som "Rookie of the Year" var priset inofficiellt. Titeln infördes officiellt först 1957.
  3. ^ Inte att förväxla med Charlotte Motor Speedway. Charlotte Speedway var en bana som var i bruk 1949-1956.

Referenser redigera

  1. ^ Jeanes, William (26 februari 2006). ”Al and Goliath: NASCAR’s first brush with ‘imports’” (på engelska). Autoweek. https://www.autoweek.com/news/a2063166/al-and-goliath-nascars-first-brush-imports/. Läst 2 juni 2021. 
  2. ^ Rayno, Don (2012) (på engelska). Paul Whiteman: Pioneer in American Music, 1930-1967. Scarecrow Press. sid. 440. ISBN 9780810883222. https://books.google.se/books?id=n-hYmPstZmIC&pg=PA440&lpg=PA440&dq=Paul+Whiteman+nascar&source=bl&ots=gLVHqk5Gai&sig=ACfU3U31sU5AEI3wKlyeO2HJF5FbrzmWKw&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwiD-7-htvnwAhWlBhAIHdCXDlUQ6AEwEXoECAUQAw#v=onepage&q=Paul%20Whiteman%20nascar&f=false 
  3. ^ ”First NASCAR win for Toyota” (på engelska). Motorsport Magazine. maj 2008. https://www.motorsportmagazine.com/archive/article/may-2008/30/first-nascar-win-for-toyota. Läst 2 juni 2021. 
  4. ^ ”1954 NASCAR Grand National Results” (på engelska). ESPN. https://www.espn.com/racing/results/_/year/1954. Läst 2 juni 2021. 
  5. ^ ”1954 NASCAR Grand National Results” (på engelska). racing-reference.info. Nascar Digital Media. https://www.racing-reference.info/season-stats/1954/W/. Läst 2 juni 2021. 
  6. ^ ”NASCAR Grand National standings for 1954” (på engelska). racing-reference.info. Nascar Digital Media. https://www.racing-reference.info/yeardet/1954/W. Läst 2 juni 2021. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Nascar_Grand_National_Series_1954&oldid=54629134”