Naqshbandi
Naqshbandi är en sufisk orden (tariqah) inom islam.
Det är den enda orden inom sufismen som för sin härkomst till den islamiska profeten Muhammed, via Abu Bakr as-Siddiq, den förste kalifen och en av Muhammeds första följeslagare. Några grenar av orden för emellertid sin härkomst tillbaka till Alī ibn Abī Tālib, kusin till Muhammed.[1]
Orden fick sitt namn efter Baha-ud-Din Naqshband Bukhari (1318–1389) och hade sin tidiga spridning i den persisktalande världen.[2] Ordens grundregler är författade på persiska.
Under 1600-talet och 1700-talet gjorde naqshbandi-orden i inbrytningar i nordvästra Kina. I mitten på 1700-talet splittrades naqshbandi två starkt rivaliserande ordnar, den "tysta" khufiyya-orden och den "ljudliga" jahriyya-orden, vilka hade olika syn på om dhikr skulle utföras i tystnad eller högröstat.[3]
Referenser redigera
- ^ Zelkina, Anna (2000). Quest for God and Freedom: Sufi Responses to the Russian Advance in the North Caucasus. NYU Press. sid. 77
- ^ ”Muhammad Baha'uddin Shah Naqshband May Allah Bless His Secret and Sanctify His Soul”. Naqshbandi - Sufi Way. Arkiverad från originalet den 15 november 2012. https://web.archive.org/web/20121115192506/http://www.naqshbandi.org/chain/17.htm. Läst 3 augusti 2013.
- ^ David G. Atwill, The Chinese Sultanate: Islam, Ethnicity, and the Panthay Rebellion in Southwest China, 1856-1873 (Stanford, Calif.: Stanford University Press, 2005), ss. 131-2.