Öppna huvudmenyn

Närkingska är ett samlingsnamn på de svenska dialekter som talas i Närke, både de gamla genuina dialekterna och det regionala riksspråk som talas där i dag. Dialekterna hör till den grupp av svenska dialekter som kallas mellansvenska mål, vilket är ett övergångsområde mellan sveamål och götamål.[1]

Innehåll

KänneteckenRedigera

De närkingska dialekterna har anknytningar söderut till Östergötland, och norrut till framför allt västra Södermanland. Exempel på drag som är gemensamma för de mellansvenska målen är genomgående tungspets-r och förekomsten av "tjockt l". Ett annat gemensamt drag bortfall av slutljudande kort n, i ord som Kerstin > Kersti och i min, sin, din och en framför feminina ord (t.ex. min ko > mi ko).[2] Andra mellansvenska drag är bortfall av -d efter vokal i slutet av ord och bortfall av -t i supinumformer av verb (hittat > hitta).[3]

Särdrag som är specifika för Närke är bland annat det uttal av i och y som brukar kallas Viby-i. Fenomenet har fått sitt namn efter Viby socken i Närke, och innebär att vokalerna i och y samt i viss mån även e får ett slutet, dovt surrande uttal. Ljudet återfinns på Närkeslätten och i gränstrakterna mot Östergötland, där uttalet också förekommer. I östra delarna av landskapet övergår gammalt kort o i ord som folk och sova till ett mellanting mellan ö och ä. I områden nära Hjälmaren ligger uttalet närmare ä. I de västra och norra delarna av landskapet övergår o till ett uttal mellan ö och å.[4]

I formläran har Närke -a i slutet av feminina ord i bestämd form plural (boka, 'bok') samt i slutet av neutrumord som hus (husa).[3] När det gäller substantivböjningen av ord som i standardspråket har pluraländelsen -ar har Närkemålen ändelser på -ar eller -a i bestämd form pluralis, t.ex. hästa(r) ('hästarna'). Slutvokalens uttal är ett långt, mörkt a-ljud, vilket även gäller bestämd feminin artikel i singularis.[4]

Exempel på ord och uttryckRedigera

Närkingska[5] Standardsvenska Exempel
cedera sluta med ngt  
estimera uppskatta ngt, tycka det är  
färtjá, ver sa, firsa jag undrar/funderar på  
fälas jäkta  
hascha halka  
hännars här  
ivrig orolig  
jämte bredvid  
kasche kasse  
sutta kasta  
bradig rejäl, ordentlig
Dutta Trixa eller jonglera med en fotboll

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Pettersson, Gertrud (2005). Svenska språket under sjuhundra år: en historia om svenskan och dess utforskande (2., [uppdaterade] uppl.). Lund: Studentlitteratur. sid. 229. ISBN 91-44-03911-5 
  2. ^ Pamp 1978, s. 93
  3. ^ [a b] Närke i Nationalencyklopedins  (1994).
  4. ^ [a b] Pamp 1978, s. 94
  5. ^ ”Närkingska”. blogg.se. http://sanondra.blogg.se/2009/october/narkingska.html. Läst 21 november 2014. 

KällorRedigera

  • Pamp, Bengt (1978). Svenska dialekter. Natur och kultur-serien, 99-0132198-0 ; 11. Stockholm: Natur o. kultur. ISBN 91-27-00344-2 

Externa länkarRedigera