Mise en abyme
Mise en abyme (franskt uttal: [miz‿ɑ̃n‿abim]) är en fransk term som ursprungligen härstammar från heraldiken, där den refererar till en mindre vapensköld i mitten av en vapensköld. Termen, som ordagrant betyder "ställd i avgrunden", har med tiden kommit att få en något annorlunda betydelse inom modern kritik, sedan det populariserades inom andra kretsar än heraldiken av den franska författaren André Gide.
I den vanligast förekommande betydelsen är termen även känd som drosteeffekten, som beskriver en bild som innehåller en mindre kopia av sig själv (självreferens) i oändligt många steg. Mise en abyme används dock analogt inom flera kreativa områden, bland annat inom litteraturteorin, där exempelvis en teaterpjäs kan innehålla en mer eller mindre självrefererande teaterpjäs (berättelse i berättelsen).
Litteratur redigera
Inom litteraturen inträffar mise-en-abyme när bilder eller koncept som refererar till textens helhet upprepas. Holmberg och Ohlsson konstaterar att "numera används mise-en-abyme om varje inre spegel som reflekterar den text de uppträder i. Ofta rör det sig om föremål i diegesen såsom målningar, fotografier, teaterföreställningar, fresker, gobelänger, skulpturer, katedraler eller andra romaner."[1] Reflektionerna kan gå så långt att betydelsen till slut blir instabil och därmed ses som en del av dekonstruktionen.
Greppet är en sorts ramberättelse där huvudberättelsen kan användas för att belysa olika delar av ramberättelsen. Inom dekonstruktionsteorin används termen som ett paradigm av språkets intertextuella natur - på det sätt som språk aldrig riktigt kan nå verklighetens grundvalar eftersom det på ett "ramen-inom-ramen"-sätt konstant refererar till ett annat språk, som i sin tur refererar till ett annat språk, och så vidare.
André Gide populariserade termen inom litteraturkritiken, och hans egen roman Falskmyntarna utgör ett typexempel, där en av romankaraktärerna skriver en roman som skall få namnet Falskmyntarna. Andra exempel är Carl Jonas Love Almqvists Drottningens juvelsmycke, i biljettpantomimen i den sjätte boken som förespeglar de planer som Reuterholm senare förväntar att Tintomara utför på riktigt, eller Cervantes Don Quijote, där Don Quijote i romanen själv påträffar en roman som bär sitt eget namn.[1][2] Ett känt exempel finns också i Shakespeares Hamlet, där en teaterpjäs uppförs, som refererar till händelser i Hamlet.
Artikeln Wikipedia på Wikipedia är ett exempel på mise en abyme.
Film redigera
"Filmen i filmen" är ett exempel på en mise-en-abyme. Filmen i filmen återkopplar till den verkliga filmen som görs. Åskådaren ser filmarverktygen, skådespelare som förbereder sig för inspelning och ett arbetslag som färdigställer allt som krävs. Narrativet i "filmen i filmen" kan reflektera narrativet i den "verkliga" filmen. Betydelsen kan även syfta på "drömmen i drömmen", där en karaktär vaknar upp från en dröm för att senare upptäcka att han/hon fortfarande drömmer. Ett exempel är filmen eXistenZ där de två huvudpersonerna aldrig riktigt får reda på huruvida de fortfarande är en del av spelet. Inception och Synecdoche, New York är två ytterligare exempel.
Bildkonst redigera
Droste och La vache qui rit är kända exempel på marknadsföring som utnyttjar drosteeffekten. Den holländske konstnären M.C. Escher utforskade självreferens i många av sina verk, bland annat i teckningen av två händer som ritar varandra. En rysk docka utgör också ett exempel på mise en abyme.
Se även redigera
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter redigera
Tryckta källor redigera
- Holmberg, Claes-Göran; Ohlsson Anders (1999). Epikanalys: en introduktion. Lund: Studentlitteratur. Libris 8352716. ISBN 91-44-00804-X