Mirjam Tapper

Mirjam Elisabeth Tapper, född 1948, är en svensk författare och kulturvetare (etnolog).

Mirjam Tapper har en fil kandexamen från kulturvetarlinjen vid Stockholms universitet och diplom från Skriv-Institutet där hennes lärare var journalisten Kerstin Kugelberg. Hon har också en privatutbildning som pianist och examen från ett privat handelsinstitut i Umeå och har i många år bedrivit självstudier i psykologi och esoteriska ämnen. Mirjam Tapper har arbetat som pianist och pianolärare i flera år och debuterade 1965 som författare med boken Ulrika, en ungdomsroman, utgiven på eget förlag.

Under de senaste åren har Tapper arbetat med forskning om svenska och utländska kulturpersonligheter, 2001 och 2003 utkom böcker om Ellen Keys kärlekshistoria med litteraturkritikern, lantbrukaren och löjtnanten Urban von Feilitzen, böcker som bygger på hennes transkriptioner av originalbrev i Kungliga biblioteket (KB).

Bibliografi

Ulrika (G. Tappers förlag, 1965)
Konsten att leva billigt (Rabén & Sjögren, 1993)
Ellen Key och Urban von Feilitzen (Örebro Univ. Förlag, 2001)
Ellen Key och Urban von Feilitzen, en kärlekshistoria per brev (Mita, 2003)
Självhjälpsbok för sömnlösa (Mita, 2003)
Axel Munthe och Ellen Key, två smålänningar i världen (Mita, 2004)
Fibromyalgi - kronisk värk och trötthet, en självhjälpsbok för grupper och enskilda (Mita, 2005). Utökad och rev. uppl. 2007
Tarothandboken - Hälsan, kärleken, yrkesvalet (Mita, 2007)
Den blonda besten hos Nietzsche - Lou Salomé (Mita, 2008)
Resa med Rilke, Paris, Capri, Skåne (Mita, 2010) (diktöversättningar Martin Tegen^[1]
Fyll på din energi! Färg och form för fibromyalgiker (Mita, 2012)
Franz Liszt - människan och symfoniske diktaren (Mita, 2013) (medförf. Martin Tegen)
En och åttiotvå, ögonfärg blå (en bok om nätdejting) (Mita 2014)

 Jag lovade honom att besegla vår kärlek med döden (Recito, 2019)

Se även

Källor

^ Recension av Lars Göran Söderberg i Tidningen Kulturen Arkiverad 14 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar

[1] Recension av Lars Göran Söderberg i Tidningen Kulturen Arkiverad 14 juli 2014 hämtat från the Wayback Machine.

[1]