En mir (meridianmärke) (franska: mire, av det franska verbet mirer 'sikta'), är ett siktmärke i meridianen uppställt någon eller några kilometer norr eller söder om ett astronomiskt passageinstrument.

Uppsala astronomiska observatoriums mir (byggd c:a 1880) på Tunåsens högsta punkt (59°53′37.6″N 17°37′17.5″Ö / 59.893778°N 17.621528°Ö / 59.893778; 17.621528) nära Gamla Uppsala högar.[1][2][3]
Meridiancirkel från 1885.

Miren består oftast av en tvärbom i metall med markeringar och är monterad på ett mycket stabilt fundament, ofta en stenpelare. Små variationer i tiden av passageinstrumentets uppställning kan följas genom noggranna observationer av en viss punkt på miren, och den används även för bestämning av kollimationsfelet hos instrumentet.[4]

Ett passageinstrument är rörligt endast i vertikalplanet, och mäter noggrant positionen för astronomiska objekt på himmelssfären vid tidpunkten för deras passage genom den lokala meridianen (oftast mot söder – övre kulmination) för instrumentet. Passageinstrumenten användes före normaltidens och tidssignalens tillkomst även för att bestämma den lokala tiden.

En vanlig typ av passageinstrument är meridiancirkeln.[5]

Se även

redigera

Källor

redigera
  1. ^ "Uppsalaobservatoriets mirar" på astro.uu.se arkiverad på Internet Archive 2007
  2. ^ "Gamla Uppsalastråkets friluftsområde" på uppsala.se
  3. ^ "Eriksvandringen" från Eriksskolan
  4. ^ Kollimationsfel i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
  5. ^ Meridiancirkel i Nordisk familjebok (första upplagan, 1886)

Externa länkar

redigera