Minggravarna

kejserligt gravfält från den kinesiska Mingdynastin

Minggravarna (明十三陵, Míngshísānlíng) är ett kejserligt gravfält från den kinesiska Mingdynastin (1368–1644). Gravfältet ligger cirka 45 km norr om centrala Peking i Kina. Minggravarna innehåller mausoleer för tretton av Mingdynastins totalt sexton kejsare och dessutom sju satellitgravar för konkubiner och eunucker. Graven Dingling för kejsar Wanli är utgrävd och det underjordiska palatset där kejsaren låg begraven hålls öppet för turister.

Världsarv
Minggravarna
明十三陵
Vy över andetornet till Changling, Yongle-kejsarens grav.
Vy över andetornet till Changling, Yongle-kejsarens grav.
Geografiskt läge
Koordinater40°17′18″N 116°15′2″Ö / 40.28833°N 116.25056°Ö / 40.28833; 116.25056
PlatsChangping
LandKina
Region*Asien
Data
TypKulturell
Kriterieri, ii, iii, iv, vi
Referens1004
Historik
Världsarv sedan2000, 2003, 2004  (24 mötet)
Minggravarna på kartan över Kina
Minggravarna
.
* Enligt Unescos indelning.

Sedan år 2000 är Ming- och Qingdynastiernas kejserliga gravar, där Minggravarna ingår, listade som världsarv av Unesco. Gravfältet är en av Pekings populäraste turistattraktioner.

Historia redigera

När Mingdynastins tredje kejsare Yongles kejsarinna Xu avled 1407, började Yongle sökandet efter en lämplig begravningsplats, och platsen för Minggravarna valdes. Uppbyggnaden av gravfältet började 1409 med graven Changling där kejsarinnan Xu begravdes 1413. Kejsare Yongle dog och begravdes i samma grav 1424. Utbyggnaden av gravfältet med ytterligare tolv kejsargravar pågick fram till 1644, då Mingdynastin föll.[1][2] I samband med dynastins fall förstörde, plundrade och brände Li Zicheng delar av Minggravarna under sin väg söderut mot Peking.[3]

Tre av Mingdynastins kejsare ligger inte begravda i Minggravarna. Dynastins grundare, kejsar Hongwu, är begravd i Xiaoling i Nanjing. Dynastins andre kejsare (Jianwen) har ingen grav eftersom han försvann i samband med att Yongle tog makten 1402. Mingdynastins sjunde kejsare Jingtai blev av politiska skäl begravd i Jingtailing, i Pekings nordvästra utkant.[4]

Minggravarna listas sedan år 2000 tillsammans med de övriga Ming- och Qingdynastiernas kejserliga gravar som världsarv.[5]

Utförande redigera

 
Planvy över Changling vars layout är representativ för Minggravarna.

I dalen längs foten av Tianshouberget i Changpingdistriktet 45 km[6] norr om centrala Peking i Kina är de tretton Minggravarna uppförda. Utöver kejsargravarna finns även sju satellitgravar för konkubiner och eunucker. Gravarna och dess tillhörande byggnader är jämfört med kinas äldre kejsargravar väl bevarade.[1] Platsen för gravarna är noga utvald och är optimal ur ett feng shui-perspektiv med omslutande berg på norra sidan och vatten i söder.[4] Gravfältet upptar en yta av totalt 80 kvadratkilometer.[1]

Utförandet på varje kejsargrav varierar i storlek och komplexitetsnivå med grundlayouten är snarlik för alla gravarna. Varje grav är byggd i riktning mot en kulle och inleds med en stenbro. Därefter följer huvudporten och en stele. Graven fortsätter med Ling'enporten och därefter Ling'enpalatset (隆恩殿). Ling'enpalatset är en offersal och användes när en efterföljande kejsare visade sin vördnad för sina förfäder. Efter Ling'enpalatset kommer ytterligare en port, Lingxingporten, som följs av ett stenaltare. Efter stenaltaret står Andetornet (明楼) som omges av en kvadratisk borg. Den kvadratiska borgen ansluter till den Runda borgen eller Skattborgen (宝城) som är en cirkulär mur som omsluter gravhögen. Gravhögen är en konstgjord cirkulär kulle av packad jord. Under gravhögen finns det underjordiska palatset där de gravsatta vilar.[7]

Processionsvägen redigera

 
Processionsvägen kantad av stenstatyer som leder mot gravarna.

Från södra delen av Minggravarna upp mot Changling leder en drygt 7 km lång processionsväg. Processionsvägen inleds med en stor och mycket detaljrikt utsmyckad stenport med fem ingångar som leder rakt mot Changling och den högsta toppen av Tianshouberget. En dryg kilometer efter stenporten följer Stora röda porten med tre genomgångar som är huvudentrén in till Minggravarna. Fortsätter man genom Stora röda porten kommer man till Stelepaviljongen som är en paviljongbyggnad innehållande en hög stele som bärs av en sköldpadda av sten. Efter Stelepaviljongen kommer processionsvägens mest karakteristiska del där vägen är kantad av 30 stenstatyer av drakar, lejon, kameler, elefanter, hästar, generaler och tjänstemän. Slutligen passerar processionsvägen en stenbro men sju halvcirkelformade brospann innan vägen fortsätter fram till Changling. Det leder även mindre processionsvägar till de övriga gravarna som ansluter mot huvudprocessionsvägen.[2]

Öppnandet av Dingling redigera

 
Det underjordiska palatset i Dingling som öppnades 1956.

Dingling är den första kejsargrav i Kina som officiellt har öppnats och grävts ut av de kinesiska myndigheterna. Det finns andra kejsargravar som är utgrävda, men de har initialt öppnats av gravplundrare och har senare formellt grävts ut. Med start i maj 1956 och under ett år framåt grävdes Dingling ut och över 3 000 föremål hittades i det underjordiska palatset. Föremålen var huvudsakligen konstskatter av guld, silver, jade och porslin. Det påträffades även kejserliga kläder som gav värdefull information om Mingdynastins begravningsriter. År 1959 öppnades det underjordiska palatset för allmänheten.[2]

Utgrävningen av Dingling har kritiserats för att inte ha varit så planerad och strukturerad som officiellt påstås. Det råder tveksamheter om huruvida gravöppningen var formellt godkänd. Dessutom har hanteringen av de upphittade fynden kritiserats. Framför allt kritiseras det sätt på vilket de kejserliga kvarlevorna och annat organiskt material såsom träkistor och kläder omhändertogs. En stor del av det organiska materialet förstördes efter att ha utsatts för fukt. Resterna av träkistorna slängdes efter att replikor producerats och de kejserliga skeletten brändes 1966 av rödgardister under inledningen av Kulturrevolutionen. Den misslyckade utgrävningen av Dingling har använts som argument mot att öppna andra kejserliga mausoleer såsom Qianling från Tangdynastin och den första kejsaren Qin Shi Huangdis mausoleum.[8][3]

Lista över Minggravarnas mausoleer redigera

 
Ling'enpalatset i Changling.
 
Minggravarna
Minggravarna på kartan över Peking storstadsområde.

Minggravarnas kejsargravar redigera

Karta över alla koordinater från Wikimap eller OSM
Exportera alla koordinater som KML
Exportera alla koordinater som Geo RSS
Mausoleum1 Gravsatta1 Byggnadstid1 Position1 Not1
Changling Kejsar Yongle
Kejsarinnan Xu
16 konkubiner
1409–1427 40°18′00″N 116°14′35″Ö / 40.2999°N 116.2431°Ö / 40.2999; 116.2431 (Changling) Öppen för turister
Den största av Minggravarna
Xianling Kejsar Hongxi
Kejsarinnan Zhang
5 konkubiner
1425 40°18′18″N 116°14′14″Ö / 40.3049°N 116.2372°Ö / 40.3049; 116.2372 (Xianling)
Jingling Kejsar Xuande
Kejsarinnan Sun
10 konkubiner
1435–1463 40°17′55″N 116°15′05″Ö / 40.2986°N 116.2514°Ö / 40.2986; 116.2514 (Jingling) Den minsta av Minggravarna
Yuling Kejsar Zhengtong
Kejsarinnan Qian
Kejsarinnan Zhou
1464 40°18′49″N 116°13′54″Ö / 40.3137°N 116.2317°Ö / 40.3137; 116.2317 (Yuling)
Maoling Kejsar Chenghua
Kejsarinnan Wang
Kejsarinnan Ji
Kejsarinnan Shao
1487–1488 40°18′51″N 116°13′35″Ö / 40.3143°N 116.2264°Ö / 40.3143; 116.2264 (Maoling)
Tailing Kejsar Hongzhi
Kejsarinnan Zhang
1505–1506 40°19′24″N 116°13′00″Ö / 40.3232°N 116.2168°Ö / 40.3232; 116.2168 (Tailing)
Kangling Kejsar Zhengde
Kejsarinnan Xia
1521–1522 40°19′09″N 116°12′16″Ö / 40.3191°N 116.2045°Ö / 40.3191; 116.2045 (Kangling)
Yongling Kejsar Jiajing
Kejsarinnan Fang
Kejsarinnan Du
Kejsarinnan Chen
1536–1543 40°17′18″N 116°15′02″Ö / 40.2883°N 116.2505°Ö / 40.2883; 116.2505 (Yongling)
Zhaoling Kejsar Longqing
Kejsarinnan Li(I)
Kejsarinnan Chen
Kejsarinnan Li(II)
?–1573 40°17′26″N 116°12′40″Ö / 40.2906°N 116.2110°Ö / 40.2906; 116.2110 (Zhaoling) Öppen för turister
Har blivit storskaligt renoverad
Dingling Kejsar Wanli
Kejsarinnan Wang(I)
Kejsarinnan Wang(II)
1584–1590 40°17′40″N 116°13′01″Ö / 40.2945°N 116.2170°Ö / 40.2945; 116.2170 (Dingling) Öppen för turister
Underjordiska palatset är utgrävt sedan 1956
Nerbränd av Li Zicheng 1644
Qingling Kejsar Taichang
Kejsarinnan Guo
Kejsarinnan Wang
Kejsarinnan Liu
1621–1626 40°18′30″N 116°14′00″Ö / 40.3082°N 116.2333°Ö / 40.3082; 116.2333 (Qingling)
Deling Kejsar Tianqi
Kejsarinnan Zhang
1627–1632 40°17′18″N 116°15′33″Ö / 40.2882°N 116.2591°Ö / 40.2882; 116.2591 (Deling)
Siling Kejsar Chongzhen
Kejsarinnan Zhou
1644–1660 40°16′08″N 116°11′31″Ö / 40.2688°N 116.1920°Ö / 40.2688; 116.1920 (Siling) Graven uppfördes av Qingdynastin
Graven var ursprungligen till Ädla konkubinen Tian
1 Där inget annat anges, Källa: Wang, Yonglin (2011) (på engelska). Thirteen Imperial Tombs of the Ming Dynasty. Peking: Foreign Languages Press. ISBN 978-7-119-06755-1 

Minggravarnas satellitgravar redigera

Mausoleum1 Gravsatta1 Position1 Not1 Karta
Östra Well Kejsar Yongles konkubiner 1 40°17′06″N 116°15′21″Ö / 40.2851°N 116.2559°Ö / 40.2851; 116.2559 (Östra Well) Var ursprungligen placerade
öster och väster om Changling.
 
Västra Well 2 40°17′40″N 116°12′42″Ö / 40.2944°N 116.2118°Ö / 40.2944; 116.2118 (Västra Well)
Ädla konkubinen Wans grav Kejsar Chenghuas konkubin Wan 3 40°16′57″N 116°11′57″Ö / 40.2824°N 116.1993°Ö / 40.2824; 116.1993 (Ädla konkubinen Wans grav) Graven är delvis täckt med bebyggelse.
Daograven Kejsar Jiajings konkubiner Shen, Wen och Lu 4 40°16′17″N 116°11′17″Ö / 40.2715°N 116.1881°Ö / 40.2715; 116.1881 (Daograven) Graven var ursprungligen tänkt till
Jiajings kejsarinna Chen.
Kejsare Jiajings prins och konkubingrav Kejsare Jiajings två prinsar
Kejsare Jiajings fyra konkubiner
5 40°16′22″N 116°11′19″Ö / 40.2728°N 116.1885°Ö / 40.2728; 116.1885 (Kejsare Jiajings prins och konkubingrav)
Konkubinen Xians grav Kejsare Jiajings konkubin Zheng 6 40°16′29″N 116°11′24″Ö / 40.2746°N 116.1899°Ö / 40.2746; 116.1899 (Konkubinen Xians grav)
Kejsar Wanlis konkubingrav Kejsar Wanlis fem konkubiner 7 40°16′33″N 116°11′34″Ö / 40.2757°N 116.1929°Ö / 40.2757; 116.1929 (Kejsar Wanlis konkubingrav) Den största konkubingraven
Wang Cheng'ens grav Eunucken Wang Cheng'en 8 40°16′02″N 116°11′31″Ö / 40.2671°N 116.1919°Ö / 40.2671; 116.1919 (Wang Cheng'ens grav) Wang Cheng'en begick självmord tillsammans
med kejsare Chongzhen 1644.
1 Där inget annat anges, Källa: Wang, Yonglin (2011) (på engelska). Thirteen Imperial Tombs of the Ming Dynasty. Peking: Foreign Languages Press. ISBN 978-7-119-06755-1 

Minggravarna idag redigera

I dag är Minggravarna ett av Pekings populäraste turistmål och besöktes under åren 1981 till 2000 årligen av ungefär 5 000 000 turister, varav som mest 40 000 per dag.[5] Tre av kejsargravarna är öppna för turism: Changling, Zhaoling och Dingling, där man även kan gå ner i Dinglings underjordiska palats. Även processionsvägen med dess stenskulpturer är öppen för turister.[9] Minggravarna besöks ofta i kombination med besök på kinesiska muren som passerar precis norr om gravfältet.

Galleri redigera

Se även redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c] ”Survey Of Scenic Area” (på engelska) (html). The Ming Tombs Special Administration, Bejing. Arkiverad från originalet den 5 september 2013. https://web.archive.org/web/20130905135615/http://www.mingtombs.com/e_home/us/200904/t20090425_836.htm. Läst 29 april 2015. 
  2. ^ [a b c] Wang, Yonglin (2011) (på engelska). Thirteen Imperial Tombs of the Ming Dynasty. Peking: Foreign Languages Press. ISBN 978-7-119-06755-1 
  3. ^ [a b] ”Imperial Tombs of the Ming and Qing Dynasties” (på engelska) (htm). New World Encyclopedia. http://www.newworldencyclopedia.org/entry/Imperial_Tombs_of_the_Ming_and_Qing_Dynasties. Läst 30 april 2015. 
  4. ^ [a b] Wang, Yonglin (2011) (på engelska). Thirteen Imperial Tombs of the Ming Dynasty. Peking: Foreign Languages Press. sid. I-IV. ISBN 978-7-119-06755-1 
  5. ^ [a b] ”Imperial Tombs of the Ming and Qing Dynasties” (på engelska). UNESCO. http://whc.unesco.org/en/list/1004. Läst 1 mars 2015. 
  6. ^ ”Mätningar och observationer i Google Earth, Krister Blomberg (2014)” (Mjukvara). http://www.google.com/earth/. Läst 1 mars 2015. 
  7. ^ Lu, Baouchun (2006) (på engelska, kinesiska). Imperial mausoleums of China 中国皇帝陵. China national art photograpg publishing house. sid. 110-126. ISBN 7-80069-732-0 
  8. ^ ”To Dig or Not to Dig: Qianling Mausoleum in the Spotlight Again” (på engelska) (htm). China Heritage Quarterly. http://www.chinaheritagequarterly.org/articles.php?searchterm=008_qianling.inc&issue=008. Läst 30 april 2015. 
  9. ^ ”Area list” (på engelska) (html). The Ming Tombs Special Administration, Bejing. Arkiverad från originalet den 5 september 2013. https://web.archive.org/web/20130905135538/http://www.mingtombs.com/e_home/list/default.htm. Läst 29 april 2015. 

Tryckta källor redigera

  • Wang, Yonglin (2011) (på engelska). Thirteen Imperial Tombs of the Ming Dynasty. Peking: Foreign Languages Press. ISBN 978-7-119-06755-1 
  • Lu, Baouchun (2006) (på engelska, kinesiska). Imperial mausoleums of China 中国皇帝陵. China national art photograpg publishing house. ISBN 7-80069-732-0 
  • Paludan, Ann (1991). The Ming Tombs. Hong Kong: Oxford University Press. ISBN 0195850033 

Vidare läsning redigera

  • Brown, J. D.; Mapps John, Rydén Bo, Nowitz Richard (2005). Beijing: [med fakta om förbjudna staden, Himmelska fridens torg, Sanlitun, Sommarpalatset, kinesiska muren, Minggravarna och mycket mer!]. Berlitz reseguide, 99-0191263-6 (1. uppl.). Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9941851. ISBN 91-46-21358-9 

Externa länkar redigera